53 |
Några teser om motivation 53 deras innehåll, vad en erkänd kritiker (som Ulf Linde) sagt, de berörda galleriernas inbördes rang, vilka samlare som köpt målningar av konstnären, antalet målningar som inköpts av konst museerna. På moralens område har den västerländska kulturen — till skillnad t ex från den kinesiska — inte utvecklat något särskilt belöningsmönster. Det relevanta värdet, dygd, är naturligtvis uppskattat, men det hindrar inte att de samhälleliga hederstecknen för dygd är få eller inga. Det verkar som om vi ansåg att dygdens synliga belöning upphäver dem! När kyrkan vid medeltidens slut släppte sitt grepp om konst och vetenskap och lät dem utvecklas till självständiga institutioner i samhället behöll hon greppet över moralen. Mot bakgrund av att det i vår tid blivit inte bara möjligt utan också relativt billigt att förstöra livet på jorden har i all hast en ny ekologisk moral börjat växa fram. Den yngre generationen är lyhörd inför de nya moralbuden att rädda jorden. Men eftersom vi saknar etablerade moralinstitutioner har den nya moralen haft svårt att få genuin förankring: den blir lätt opinionsstormar i stället för en sedelära. Endast historien torde kunna avgöra om denna brist på självständiga moralinstitutioner i västerländsk kultur skall visa sig ha någon betydelse eller inte. Det institutionaliserade belöningsmönstret ordnar och visar den grad av aktning som kommer de olika skiktens medlemmar till del. Sociologiskt sett är detta det ifrågavarande samhällets sätt att tillämpa prestigepostulatet. Motivationen struktureras, heter det på sociologernas speciella språk.
Om vi lägger samman prestigepostulatet med motivationsteoremet erhåller vi en lärosats om drivkraften hos skiktningen: |
53 |