40 HANS 1. ZETTERBERG

Åtskilliga handlingsmöjligheter som finns i vår repertoar kan vara fritt uppfunna av vår fantasi. Alla behöver inte vara utförda tidigare. Genom att läsa biografier och skönlitteratur, genom att lyssna på sägner och anekdoter, genom att iaktta andra i levande livet, på teater och film kan vi utöka vår handlingsrepertoar. Människor med god iakttagelseförmåga, begåvning, inlevelse och fantasi har särskilt lätt för att bredda sin repertoar på sådana sätt. Vår motivationsteori förutsätter inte att en person gör vad som helst för att bevara sin självvärdering. Den säger bara att han kommer att göra något inom sin repertoar för att uppnå det målet.

Begreppet handlingsrepertoar medger också ett utrymme för nyskapande när det gäller handlingar, ett utrymme som inte är självklart för inlärningsteorier och sociologiska lärosystem som bygger på dem (Skinner 1953, Homans 1961). När man inte vet vad man skall göra, kan man naturligtvis sätta igång och handla på måfå och se om något fungerar. Men det är mer normalt att vi bara tänker över läget, dagdrömmer, fantiserar, tvivlar och tvekar. Sådant är att betrakta som en lek med symboler, där vi försöker bedöma vad de olika handlingsmöjligheterna i repertoaren skulle leda till. Vi kan släppa ut “försöksballonger” till andra människor, men de flesta idéerna stannar i vårt inre som privata, outtalade eller i varje fall icke förverkligade idéer. Bland alla handlingar i vår repertoar väljer vi så att utföra dem som bäst stämmer med vår bild av oss själva. Det behöver inte nödvändigtvis vara upprepningar av gamla grepp. Det kan också vara unika, nyskapande handlingar.