Om livsstilar i 1970-talets samhälle 103

De religiösa

Religionen är den samhällsinstitution som tillhandahåller det absolut slutgiltiga omdömet om en människas liv, hennes slutliga värdering och självvärdering. Religionen tar upp frågor som det ondas problem, lidandet, skulden, döden. Också de världsliga orättvisorna: det godas nederlag, det ondas åtminstone skenbara seger i verkligheten intresserar religionen, men den sortens problem sysslar även politiken med.

Den kristna lösningen på dessa frågor utgörs av frälsningen. Den religiöse försonar sig med det onda, lidandet, döden och alla världsliga livsstilars fåfänglighet genom att uppfatta sig som accepterad av Gud, till skillnad från de förtappade, och kan räkna med evigt liv i en gemenskap med Gud efter döden.

De religiösa känner och utvecklar andakt inför tillvaron. I vår tids Sverige innefattar den religiösa livsstilen vanligen att gå i kyrkan eller frikyrkan, ge bidrag till missionen, bedja, läsa bibeln, hålla husandakter. De mera synliga tecknen på religiositet, t ex i form av en mer asketisk klädedräkt, har däremot fallit bort. 1 den religiösa livsstilen ingår att man försöker avskärma sig från det mera rått sinnliga i tillvaron.

Den religiösa livsstil vi fångat i våra intervjuer har framför allt sin hemvist på landet och i småstäderna, bland kvinnor, i den lägre medelklassen, och bland de äldre. I sydöstra Sverige (Småland, Blekinge) är andelen religiösa nästan tre gånger så stor som riksmedeltalet.

Den religiösa livsstilen har förlorat terräng i vårt århundrade, ett fenomen som brukar kallas sekularisering. Sett i ett längre perspektiv brukar religiösa förnyelsen komma efter sekulariseringsperioder. Nyskapelse av religion brukar ske i städernas underklass. Idag har arbetarklassen i storstäderna den lägsta andelen religiösa av alla samhällsgrupper.