99
|
|
99 |
|
|
Om livsstilar i 1970-talets samhälle 99 De samhällstillvändaDe samhällstillvända söker sitt självförverkligande genom att söka framhäva eller förverkliga en viss samhällsordning. De samhällstillvända är djupt engagerade i samhällsfrågorna. De pratar gärna om politiska spörsmål, föredrar den sortens samtal framför mer alldagligt och innehållslöst småprat. Det är typiskt för de extremt samhällstillvända att de styr in nästan alla samtal på politik. De bryter därmed mot regeln i vissa kretsar att man inte skall konversera om politik (och religion) och blir hänvisade till att umgås med likasinnade — eller får hålla monologer för artiga lyssnare som håller sina egentliga åsikter för sig själva.Den samhällstillvände röstar naturligtvis i valen, är medlem i politiska organisationer, deltar i möten och — särskilt om hans engagemang är åt vänster — i demonstrationer. Den typen av aktiviteter fyller utan tvivel en hel del av den samhällstillvändes sällskapsbehov. Han följer med i tidningarna, läser ledare, och tittar på politiska nyhetsprogram i TV, lyssnar på nyheter i radio. Bland de frågor vi använt i våra intervjuer för att identifiera de samhällstillvända kan vi nämna dessa (se tabellen sid 100). Man brukar skilja på samhällstillvända som är aktivister och de som är funktionärer. De förra missionerar och agiterar, ofta på eget initiativ och utan betalning. De senare arbetar inom etablerade roller till vilka de valts eller utnämnts i politiska rörelser. Gemensamt för alla samhällstillvända är att de tycker att man bör jobba — strävsamt och aggressivt — för det allmänna bästa. De skiljer sig därmed från “den tysta majoriteten” som nöjer sig med att på valdagen ge sin kandidat sitt stöd eller att någon gång i livet byta till en annan daglig tidning att prenumerera på. Visionerna av det allmänna bästa skiljer sig dock. De samhällstillvända av olika åskådningar arbetar mot varandra. De samhällstillvända tror att de politiskt beslutade åtgärderna ingriper på ett verkningsfullt sätt i människornas liv. De uppfattar inte politiken som en skenaktivitet, en ja-dom-bara-pratar-verksamhet, en attityd till politik som än vanlig i andra livsstilsgrupper. De samhällstillvända ogillar eskapism. De menar att man kan påverka utvecklingen (även om det egna partiet för |
|
|
99 |
|