95
|
|
95 |
|
|
Om livsstilar i 1970-talets samhälle 95 He-mannen ägnar tid åt att komma i kontakt med kvinnor och åt att uppvakta dem. För att komma i skottposition måste han i regel gå på bjudningar och besöka dansställen, ölstugor och krogar, även om en garvad he-man inte drar sig för att “ragga” i alldagliga miljöer också. Jakten efter sköna kvinnor och de efterföljande festligheterna tar tid i anspråk. He-mannen får därför inte så mycket tid och kraft över till att göra karriär i sitt arbete. Arbetet är bara ett sätt att få pengar, och ibland även en ytlig status, och därmed möjliggöra det utsvävande livet. He-mannen har ett ringa engagemang för sitt yrke. Han får därför sällan några reellt ledande poster i samhället. När en verklig makthavare anammar he-mannens livsstil brukar vi anse att han är förfallen. Det är nog ingen slump att nya, uppåtsträvande kulturer vanligen undertrycker he-mannatendenser. Vi finner he-männen framför allt bland yngre bilburna män med ganska goda inkomster utan ledande positioner i samhället. Livsstilen är vanligare bland knoppsarbetare än bland tjänstemän och intellektuella. La femme fatale är he-mannens kvinnliga motsvarighet. Den erotiska kärleken, och då inte minst den föregående kurtisen, är huvudsaken för hennes självkänsla. Hon har ett ständigt behov av att få sin skönhet uppskattad av män — på ett primärt, ganska ondlöst sätt är bäst att tillägga. La femme fatale ägnar mycket tid och pengar åt sitt utseende, klädinköp o d och liksom he-mannen måste hon besöka dansställen, privata bjudningar och krogar, där hon gärna vill trona som drottning. Endast för den mycket unga fatalen räcker det att gå till kiosken eller ströget. La femme fatale väljer själv partner genom att uppmuntra sina potentiella kavaljerer och resultatet blir i regel kortvarigt. Hon väljer ideligen “fel” och bildar därför inget varaktigt par. Eftersom fatalen på grund av sin livsstil inte kan påräkna att varaktigt dela hushållskassa med en man, måste hon inställa sig på att tjäna alla behövliga pengar själv. Ett någorlunda välavlönat, inte särskilt maktpåliggande arbete — som man utan större olägenheter kan sjukskriva sig från — är idealiskt för la femme fatale. |
|
|
95 |
|