66 HANS L
ZETTERBERG
är i närmevärden, inte exakta värden, och detta gäller i fler bemärkelser än vanligt den komplicerade analysen av livsstilar med en urvalsundersökning.
Med detta förbehåll i minne, låt oss ange de vanligaste livs- stilarna och skissera några porträtt av deras företrädare. För dessa porträtt använder vi alla slags källor, inte bara Sifos intervjuer. Från de senare väljer vi endast några få illustrativa frågor för varje livsstil för att antyda hur de identifierar stilen.
Vi kan sammanfatta resultaten av livsstilsinventeringen genom att ange följande livsstilar som de vanligaste i Sverige under 1970-talets senare del:
 |
24
procent har arbetslivet som en dominerande livsstil. (Om vi räknar på basen av alla som hade förvärvsarbete vid intervjutillfället blir siffran 27 procent.) Här återfinns de som ser sitt tilldelade arbete i ett företags, en organisations eller en myndighets tjänst som livets väsentlighet (20
%)
och andra som i entreprenörens verksamhet finner den drivande belöningen (6%). |
|
22
procent har konsumtion som en dominerande livsstil. Vi urskiljer flera konsumenttyper: “modekonsumenten” (7
%),
som har sin självvärdering i att presentera sig själv i senaste mode; “konsumtionspionjären” (8
%),
som får sin glädje av att vara bland de första som prövar nya varor och märken; “kvalitetskonsumenten” (6
%),
som finner sin glädje i att ha det bästa av konsumtionsvaror och tjänster; och den “kritiske konsumenten”
(5
%),
vars stolthet ligger i att kunna mycket om varors och tjänsters faktiska egenskaper. |
|
10
procent finner en mest belönande livsstil kring mat. De gläds
mest åt tillvarons kulinariska sida. En del är matlagningsglada (3
%),
en del matglada (8
%). |
|
24
procent har familjelivet som en dominerande livsstil; själva
samvaron med familjemedlemmar ger dem mest. |
|
23
procent har umgängesliv som en dominerande livsstil; samvaron med vänner och bekanta ger dem mest. Här hittar vi |
