Några problem 129

att de inom vissa gränser kunde välja vilket år de skulle betala skatten. Man ersatte inte marknaden med en planhushållning men däremot med ett regleringsekonomiskt system, koncessionsstaten.

I koncessionsstaten än “allt” i princip förbjudet — särskilt allt som entreprenörer vill göra — men man kan få tillstånd, licens, dispens att få göra det mesta och man har förhandlingsskyldighet. På detta sätt kan de samhällstillvändas representanten släppa fram den utveckling de anser önskvärd och bromsa den utveckling de anser skadlig.

Hur kommen konflikten mellan entreprenörstilen och den samhällstillvända stilen att lösas? Den som vet svaret på den frågan vet också mycket om det svenska samhällets framtid.

Just nu ser det ut som om entreprenörstilen är förloraren. Skattetrycket är högt, marknaden är sönderreglerad av förordningar och snedvriden av subventioner. 1 massmedia åkallas gärna “samhället” som frälsare från ondo och entreprenören framställs ofta som en profiterande djävul. Den nu rådande retoriken är marxistisk och identifierar entreprenören med en utsugande överklass och den samhällstillvände som de förtryckta massornas talesmän. Sakförhållandet är emellertid att en elit av samhällstillvända står mot en elit av entreprenörer. Kampen står mellan två livsstilsgrupper, inte mellan två klasser.

Det finns ingen anledning att tro att spelet är över och att entreprenörstilen förlorat för gott. Det finns gränser också för politikens hegemoni. Det mest sannolika är att de samhällstillvända blir övermodiga och beskattar och reglerar de övriga livsstilarna tills de reser sig i protest mot politikens dominans. Ett nyhetsdrama som entreprenören Ingmar Bergmans skatteaffär och “landsflykt” blev ett viktigt inslag i valrörelsen 1976. Konstnären Ingmar Bergmans filmdrama om samma händelse kan bli en av många klockor som ringer in de övermodiga samhällstillvändas nedgång och fall.