Några problem 117

Oktober 1973

1970-talets första år karakteriserades för Sveriges del av kombinationen av en konjunkturnedgång och av en dragning mot enklare livsstilar. Konjunkturnedgången är väl dokumenterad och vi behöver inte här spilla ord på “de förlorade åren”. Åtstramningen av konsumtion som livsstil märktes i kritiken mot prylsamhället, i införandet av reklamskatt, I spridningen av modet att så ofta som möjligt vara klädd i jeans. En del ungdomar drogs åt en hippiestil med en “motkultur” som föraktade konsumtion, arbete, karriär och hyllade anspråkslöshet, impulsaktivitet, fantasins möjligheter och sexuell frihet. Till och med det traditionella julfirandet fick ett välpublicerat stramare alternativ. Livsstilsdiskussionerna gick höga i alla folkrörelser. Den överväldigande delen av opinionsledarna förordade en enklare livsstil här hemma och en ökning av hjälpen till u-länderna. Den “gröna vågen” glorifierade den energisnåla, självhushållande allmogestilen.

Konjunkturnedgången och konsumtionsstilens förlorade attraktionskraft ledde till något mycket remarkabelt: hushållens behövliga inkomst sjönk. Diagrammet (sid 118) visar i löpande priser hur stor den behövliga månatliga hushållsinkomsten utvecklats enligt Sifos fråga “Hur mycket pengar — sedan skatten är dragen — anser ni att ni som hör till det här hushållet tillsammans behöver 1 månaden för att ha vad ni själva anser vara en hygglig tillvaro?”