Vad vi sagt om de olika livsåskådningarnas propaganda gäller också skolan. Enligt Skolöverstyrelsens handledning i sexualundervisning från 1955 skall skolan stödja det återhållsamma sexualmönstret genom att framhålla avhållsamhetens positiva sidor. På senare tid har höjts röster som vill att skolan skall framhålla de positiva sidorna av en friare inställning. Från vår diskussion här och från de siffror som vi kommer att redovisa i kapitel III har vi föga anledning att tro att några timmars sexualundervisning i skolan varje termin ändrar sexualbeteendet hos de unga på utslagsgivande sätt i den ena eller den andra riktningen. Däremot är den ökade skolutbildningen som sådan en dynamisk kraft som bidrar till att förändra samhället och därmed dess sexualmönster, och den är en personlighetsskapande kraft som ändrar grundläggande attityder och därmed också påverkar inställningen till det sexuella.

Den öppenhet mot föräktenskapligt sexualliv som vi fann karakteristisk för svenskar motsvaras av deras faktiska beteende. Endast två procent, en person av femtio, hade sitt första samlag som gift.

Fem procent av den äldre generationens kvinnor gifte sig som oskulder, två procent av den yngre. Den enda grupp som markant avviker från alla andra består av personer som hade religiösa föräldrar och själva är religiöst aktiva: bland dem hade 17 procent sitt första samlag efter vigseln. Men även här gäller alltså att en överväldigande majoritet (83%) har föräktenskaplig sexualerfarenhet (tabell II:10). Vi erinrar oss att bland denna grupp håller man starkast på en moral som är återhållsam också ifråga om föräktenskapliga förbindelser. Även motståndare till föräktenskapliga förbindelser praktiserar dem.⁷⁾

Låt oss nu undersöka hur de som varit gifta ett år eller längre lär och lever i fråga om utomäktenskapliga förbindelser (tabell II:11). Vi jämför dem som tillåter någon variant av utomäktenskaplig relation och jämför med dem som under det senaste året haft sexuellt umgänge med flera än en person, och får följande fyra typer:

Typ I är de konsekvent otrogna: de tillåter relationer vid sidan av äktenskapet och de har praktiserat dem det gångna året. Mindre än två procent (1,6%) tillhör denna grupp.

Typ II är de tillåtande men trogna. De tillåter utomäktenskapliga förbindelser men har inte själva engagerat sig i någon dylik under det senaste året. I denna grupp faller 5 procent.

Typ III är hycklarna (eller de viljesvaga). De förbjuder utomäktenskapliga förbindelser men praktiserar dem ändå. Har finns 3 procent.

Typ IV är de konsekvent trogna. De förbjuder utomäktenskapliga förbindelser och har — åtminstone det senaste året levt som de lär. Hit hör en överväldigande majoritet: 90 procent av alla gifta.

De konsekvent frigjorda (Typ I) finns mest i städerna och i den äldre generationen. De tillåtande men trogna (Typ II) finns framför allt bland dem som har högre utbildning (9% jämfört med 4% för lägre utbildade), tillhör högre yrkesklasser, och de som sällan går i kyrkan. Hycklare (Typ III) finns i alla befolkningskategorier, men mer bland män än kvinnor, mer bland äldre män än yngre män, mer bland de högre utbildade, och mer bland de äldre välutbildade än bland de yngre välutbildade. Allra mest finns hycklare bland dem som genomgått skilsmässa (14% mot riksgenomsnitt av 3%). Föreställningen att det finns flera med denna diskrepans mellan lära och liv bland dem som går i kyrkan är felaktig; siffran för statskyrkobesökare är 3 procent