Kunskapen om det sexuella är inte alls intellektuellt krävande. Även sexologiska tidskrifter kan förstås av en lekman — förutsatt man vant sig vid den tekniska terminologin. Det torde vara en mycket liten del av befolkningen som har så begränsad intelligens att man av den anledningen finner sexualiteten ett otillgängligt område.

De sexuella handlingarna är inte heller svåra. Här som alltid i fråga om mänskliga handlingar gäller naturligtvis att övning ger färdighet. Men det finns ingen anledning att tro att vanliga sexualhandlingar har en svårighetsgrad som gör att någon signifikant andel av befolkningen skulle uteslutas från dem.

Ändå är kunskap om det sexuella inte självklart och fritt tillgänglig. Och det sexuella upplevs ofta nog som ett svårt område, emotionellt svårt på något sätt. Här stöter vi alltså på en paradox.

I det fattiga, förkontraceptiva samhället var det återhållsamma sexualmönstret ett väsentligt bidrag till samhällets stabilitet. Ett traditionellt sätt för samhället att utöva sin sociala kontroll över det sexuella var att begränsa kunskapen om det. Man antog, att om man inte vet något om en sak, så kan man inte frestas av den. Denna enkla princip användes för att stödja det återhållsamma sexualmönster som antogs väsentligt för samhällsordningens stabilitet. Det är först vårt århundrades djuppsykologi som ifrågasatt principens giltighet.

Under inflytande av denna princip kom sexualundervisningen att betraktas som olik annan undervisning. En begränsning av kunskapsvolymen av det man undervisar har aldrig i andra ämnen använts som medel för social kontroll i samma utsträckning som här. Vi har därför haft en mycket allmännare debatt om sexualundervisningens vara eller icke vara än om andra undervisningsämnen, möjligen med undantag av religionsundervisningen. Och beslutar man att ge sexualundervisning, fortsätter debatten om hur omfattande undervisningen bör få vara och hur konkret den skall få vara.

Företrädare för olika grader av återhållsamhet ger motsvarande grader av godkännande till sexualundervisningens existens och omfattning. Andelen som tycker att det är riktigt att skolan ger någon sexualundervisning alls är:

I hela landet är det 9 procent som tycker att skolan bör avstå från sexualundervisning, 5 procent är tveksamma och 86 procent tycker att det är riktigt att skolan meddelar sexualundervis-

44