2   Om det återhållsamma sexualmönstret och dess förändringar

Alla kända samhällen har sociala normer för sexuellt beteende. Variationerna i normer från en tidsålder till en annan, från ett samhälle till ett annat och från en grupp till en annan inom samma samhälle kan dock vara stora. Endast ett fåtal normer, t. ex. förbuden mot incest mellan föräldrar och barn, är så vitt spridda i tid och rum att man vågat kalla dem allmänmänskliga. Att tala om att alla samhällen har en sexualmoral är alltså inte detsamma som att säga att denna moral är densamma överallt, och absolut inte detsamma som att säga att samhällets sexualmoral alltid är den som en viss grupp eller person kallar sin sexualmoral.

Sexualmoralen (vilket innehåll den än har) existerar inte i något samhälle som något helt självständigt och oberoende. Den är mer eller mindre klart förbunden dels med det rådande etiska systemet, dels med den föreliggande sociala strukturen Att moralnormer är sammanlänkade med andra aspekter av samhällsordningen är inte unikt för det sexuella. Affärsmoral är t ex sammanbunden dels med allmänna värderingar om ärlighet, respekt för avtal etc dels med kreditväsendets struktur, arbetsmarknadens organisation m. m. Sexualmoralen är likaså förbunden dels med allmänna värderingar om kärlek, privatlivets helgd etc., dels med olika delar av samhällsstrukturen såsom äktenskapsmarknadens natur, könsrollsuppdelningen, uppfostringsväsendet m. m.

Ett genomgående tema i traditionell sexualetik har varit »återhållsamhet». Detta tema återfinns både i religionen, uttryckt t. ex. i biskopsbrev och predikningar, och i samhällsordningen, uttryckt t.ex. i Giftermålsbalken, Föräldrabalken och Ärvdabalken. De antaganden om samlags moraliska och juridiska konsekvenser som uttrycks i dessa källor är enkla: (1) samlag medför försörjningsplikter och uppfostraransvar för föräldrar för de barn som avlas; (2) de medför försörjningsplikt för fadern gentemot modern; och (3) de skapar bindande vägar att överföra och fördela ägodelar mellan föräldrar och barn eller andra anförvanter. Man förutsätter med andra ord att de relationer som anges i nedanstående