»Vad har staten med mitt sexualliv att göra?» Så frågade några av de personer som utlottats för en intervju i den undersökning som här rapporteras. Det är en god fråga.

Sedan århundraden har staten i Sverige liksom i andra länder ingripit i undersåtarnas sexualliv. Det har skett genom lagstiftning som förbjudit vissa sexuella relationer och handlingar. Hos oss har det också skett genom statskyrkan som mer eller mindre energiskt påbjudit sina versioner av tukt och sedlighet.

Myndigheternas nutida intresse för nationens sexualliv representerar emellertid något ganska artskilt och också något mycket nytt. Tonvikten ligger inte längre på lagstiftning och tukt utan på upplysning och service. Det viktigaste statliga instrumentet är inte längre kyrkan utan skolan.

Förskjutningen i myndigheternas engagemang har skett mycket snabbt; man kan gott kalla den en tvärvändning. Ända till 1938 var det i lag förbjudet att offentligt upplysa om och försälja preventivmedel. Vad som i högsta grad var privat (ja olaglig) verksamhet har sedan blivit utbyggt och utvecklats inte bara med myndigheternas goda minne, utan även i viss utsträckning genom statens försorg. År 1946 förelade statsmakterna apoteken skyldighet att tillhandahålla preventivmedel till alla som efterfrågade sådana, även tonåringar. År 1956 påbjöds allmän sexualundervisning i skolorna, och de lokala skolmyndigheternas rätt att bestämma huruvida sexualundervisning skulle meddelas eller ej upphävdes. Redan tidigare kunde staten inom folkbildningsarbetets ram stödja sexualupplysning för vuxna. Läkarbehandling för sexuella besvär kan betalas av den av staten organiserade obligatoriska sjukförsäkringen. Offentliga mödravårdscentraler utprovar sedan 40-talet pessar. Ett annat exempel på statens nya intresse är att vid tidpunkten för denna undersökning ca fem procent av svensk u-hjälp gick till familjeplaneringsprogram.

Vår undersökning skall i grova drag utröna befolkningens normer, attityder, kunskap och beteenden på det sexuella området. Det är den första undersökning på riksplanet av detta slag som gjorts på direkt beställning av ett statligt organ sedan statsmakterna på detta nya sätt engagerat sig i ämnet. Därför har undersökningen fått den breda översiktens karaktär.

Svensk akademisk forskning har tidigare belyst ämnet, och därför har den bild vi tecknar många bekanta drag. Samtidigt med vår undersökning genomfördes mer specialiserade undersökningar av ett forskarlag av medicinare och sociologer — Nils Gustafsson, Gunnar Inghe och Joachim Israel — stödda av medel från Riksbankens Jubileumsfond, Medicinska Forskningsrådet