i stort sammanfalla med att samhället övergår från att lita till kunskapsbegränsning (och därmed åtföljande tabuering) till att förlita sig på preventivvanor som sitt huvudsakliga medel för kontroll av sexuallivets samhälleliga konsekvenser. För att denna utveckling skall kunna börja måste tabueringen lätta åtminstone i den grad att undervisning om och spridning av preventivmedel blir möjlig. Så har redan skett bland större delen av svenska folket.

Effekten av skolans nuvarande sexualundervisning på den yngre generationens sexualkunskap har varit ganska begränsad. Vad som skiljer den mer kunniga från den mindre kunniga delen av befolkningen är inte enbart skolans sexualundervisning. Den som har goda kunskaper om det sexuella är vanligen välutbildad lite äldre, med högre yrke, och bosatt i stad. Medelantalet rätta svar på vårt kunskapstest är inom den yngre generationen:

Som synes finner vi skillnader i sexualkunskap mellan dem som fått och inte fått sexualundervisning, men de är små och på landsbygden är de obefintliga.

Det finns naturligtvis ingen anledning att kräva att skolan skall vara den instans som kommer med de första upplysningarna. Vad man kan kräva av skolan är snarare att den ger en pålitlig och användbar syntes av den sexualkunskap som eleverna i olika grad stött på från olika håll samt korrigerar felaktiga föreställningar som eleverna fått ur ovederhäftiga källor. Det är också många flera ämnen än preventivkunskap som skolan kan ta upp i sin sexualundervisning. T.ex.: