14

En Kinsey-undersökning? Är detta en svensk Kinsey-undersökning? Nej, Kinsey var zoolog och studerade enbart det biologiska sexuella beteendet. Vår undersökning har ett mycket vidare perspektiv. Den tar upp frågor om sociala normer för sexuellt beteende, om kärlek, om samlevnadens etik, om skyddsmedel. Den är inte ensidigt »sexologisk» som Kinsey-undersökningen.
Ingen bland SIFO-personalen är vetenskaplig expert på sex; ingen av oss utger sig som specialist på detta område. Läkare, pedagoger och sociologer kommer att använda resultaten som SIFO samlar in till undervisningens och folkbildningens bästa. Det är självklart att ingen SIFO-intervjuare utger sig som expert på detta ämne och att ingen som helst rådgivning eller sexualupplysning får ges i samband med intervjun.
Vår undersökning är inte särskilt märkvärdig. Det är angeläget att framhålla att hembesök för denna undersökning görs av helt vanliga människor som ber helt vanliga medmänniskor att frivilligt svara. Vi skall inte göra det här till något märkvärdigare än de frågor om högertrafik, partipreferenser, märkesvaror, barnens fickpengar, läsvanor, sparvanor och andra frågor som SIFO ställer. Med andra ord: Var naturlig och som vanligt i arbetet med denna undersökning. Det enda som är annorlunda är striktare åtgärder, att ytterligare garantera de utfrågades anonymitet.

Så sade man alltså på de möten där intervjuarna fick sina instruktioner. Uppteckningen av detta anförande sändes till intervjuarna en vecka senare för att påminna dem igen om denna undersöknings karaktär.

Fältarbetet utfördes i februari och mars 1967. Ingen som helst publicitet gavs åt undersökningen under fältarbetet. Inga offentliga klagomål framställdes. Ingen tidningsreporter kom över formuläret eller gjorde något reportage kring någon intervju. Rapporter från intervjuare om goda erfarenheter och om problematiska situationer vidarebefordrades till andra intervjuare under fältarbetets gång. Inga intermezzon inträffade. Inga okontrollerbara situationer uppstod.

SIFO:s fältchef var i kontinuerlig kontakt med fältarbetarna. Samtalen gällde nästan alltid undersökningstekniska och administrativa problem. Men de enstaka intervjuare som kände behov att tala ut om alla omständigheter kring någon intervju fick göra så. Det är nämligen inget tvivel om att en undersökning som denna berör en intervjuare på ett annat sätt än andra av hans eller hennes uppdrag.

 

1.3   Urvalet

Intervjupersonerna hade lottats bland 18-60-åringar inom mantalslängderna för de 117 kommuner som utgör SIFO:s basurval (»Miniatyr-Sverige»). Antalet utvalda inom varje kommun bestäms av de senast tillgängliga befolkningssiffrorna och det resulterade urvalet är självvägt. Vissa grupper som återfinns i mantalslängden t. ex. sjuka, dövstumma, ej svensktalande skall emellertid ej ingå i undersökningen. Av 2.266 som utvalts i mantalslängden utgick av olika anledningar 110 personer (tabell I:1).

Från sexualundervisningens synpunkt ansåg vi att åldrarna 18-29 år var mer intressanta än åldrarna 30-60 år. Därför ställdes fler frågor till dem. Våra siffror för de yngre åldrarna är alltså något pålitligare än för de äldre åldrarna. För att erhålla giltiga rikssiffror för alla representerade åldrar måste varje intervju med personer mellan 30 och 60 räknas dubbelt i förhållande till intervjuer med personer mellan 18 och 29 år. Denna kompensation görs automatiskt i datamaskin. Samtidigt med denna kompensation gjordes en datastyrning av urvalet så att det korrekt motsvarar befolkningsstatistikens information om fördelningen på ålder, kön och civilstånd. (Se tabell I:2.)

Personer under 30 år kallas i denna framställning för »den yngre generationen» och de som är 30 år och över kallas »den äldre generationen». Detta kan synas mindre artigt mot alla ungdomliga över 30 år. Men det är inte bara ovannämnda undersökningstekniska detalj som dikterat denna konvention. I vårt ämne tycks man f. n. urskilja något av en gräns vid 30-årsåldern.

De som utlottats för en intervju förbereddes genom ett brev från undersökningsledaren som formulerats i samråd med uppdragsgivarna. Brevet hade följande lydelse:

14

 

OM SEXUALLIVET I SVERIGE, SOU:1969:2
Innehåll  Kap1
1.1 Myndigheternas engagemang
1.2 Hur undersökningen gjordes
1.3 Urvalet
1.4 Frågeformuläret
1.5 Karaktären av våra slutsatser
1.6 Några konventioner

Kap2 Kap3 Kap4 Kap5 Kap6 Tabeller Frågeformulär