13

Mången direktör (som borde veta bättre) har fått bittert erfara att man inte påverkar produktiviteten ens med den mest övertygande statistiska demonstration till de anställda om att konkurrenterna tar marknadsandelar och hotar det egna arbetsställets existens. Man måste blottlägga den konflikt som ligger i att många företag (och myndigheter) är så organiserade att vissa skikt av medarbetare är motiverade att sträva åt ett annat håll. Ledningen belönas för att upprätthålla och öka produktiviteten och för att de håller budgeten. Ledningspersonal blir befordrad om de lyckas i detta. De vet att om de höjer produktiviteten blir det bättre för dem. Personal i lägre skikt har i många organisationer motsatt erfarenhet: om de höjer produktiviteten blir utfallet sämre, åtminstone för en del av dem. Att minska förseningar, minska arbetslagens storlek, hoppa över kafferasten, innebär vanligen att det blir mindre övertid för någon, att cheferna tar chansen att vid tillfälle minska arbetsstyrkan. Om chaufförerna körde sina lastbilar med maximal effektivitet, hjälpte till mer energiskt att lasta och lossa, tog färre vilopauser längs vägen skulle de inte ha någon övertid att hämta. Om deras kamrater på lagret inte lät varorna som skall köras med lastbilarna samlas på hög, skulle några av dem inte få chansen till något extra för att hjälpa till på lastbryggan att lasta bilarna. Om flickorna som skriver orderbekräftelser, packningslistor, och fakturor till dessa varutransporter skulle anstränga sig till yttersta snabbhet skulle deras antal kunna minskas; hon som slutar skulle inte få en ersättare. Men vem har hört om en chef som blir avskedad för att han minskar personalkostnader, en försäljare som förlorar jobbet för att han säljer för mycket? Det finns uppenbart en kon-

13