Om arbete och fritid i idéhistoriskt ljus 15

idéhistorien och skriva generella teorier om utvecklingen vilka avser att förklara det förflutna och förutsäga framtiden.

Verkmästaren talade inledningsvis om hur han och hans generationskamrater kände en “plikt” att arbeta hårt när det verkligen behövdes medan de yngre satsade på någon fritidsaktivitet de tyckte var “störtskön”. Att söka plikten och att söka det störtsköna är inställningar som tycks ligga etiska ljusår från varandra. De representerar extrema poler mellan vilka människan och hennes civilisationer orienterat sig.

Den rysk-amerikanske sociologen Pitirim A Sorokin klassificerade idéhistorien enligt en skala från sinneskultur till idékultur. I sinneskulturer har flertalet symboler och kulturyttringar en klar och nära syftning till sinnenas vittnesbörd. I idékulturerna är flertalet symboler och kulturyttringar avlägsna från sensdata och symbolernas syftning gäller mest andra symboler och symbolvärden. I idékulturen handlar sedeläran om ovillkorliga moraliska grundsatser, i sinneskulturen handlar sedeläran om lyckomoral. I sinneskulturen är människors aktivitet utåtvänd, i idékulturen är den inåtvänd. I sinneskulturens livsåskådningar framhålles vardandet, i idékulturens livsåskådningar varat. 1 uppgången till en sinneskultur blomstrar teknik och ingenjörskonst, i idékulturens grepp är den tekniska utvecklingen långsam. (Bilden nästa sida.)

Sorokins arbete Social and Cultural Dynamics (1937-41) visar hur den västerländska kulturen fluktuerat mellan sinneskultur och idékultur. Från en idékultur 600 år f Kr går utvecklingen mot en sinneskultur vid tiden för romarrikets höjdpunkt till en ny idékultur under högmedeltiden och en ny sinneskultur i vår tid.