abort som finns representerade i vårt material; en mycket fullständigare statistik kan erhållas från andra källor än en allmän intervjuundersökning och kommer att läggas fram av 1965 års Abortkommitté. Vad vi skall rapportera är endast inställningen till abort bland de kvinnor i den yngre generationen vi här studerat.

Följande andelar av den yngre generationens kvinnor anser att vi borde ha fri abort så att varje kvinna själv får bestämma om hon vill föda ett barn eller ej:

Den majoritetsinställning till förmån för fri abort som här kommer till synes ligger helt i linje med den rättviseprincip som vi inledningsvis diskuterade. Välfärdsstaten kan inte utifrån sina konstituerade värderingar saklöst låta ett slumpmässigt öde tilldela vissa personer de problem och svårigheter som följer med en icke-önskad graviditet vilka andra med samma moral, kunskap, beteende och preventivvanor undgår. Abort kan ges på många grunder. De som vidtagit vanliga mått och steg för att skydda sig mot graviditet men som ändå blir gravida har ett skäligt krav i ljuset av välfärdsstatens värderingar att samhället bör tillåta dem abort.

För dagen är de icke-önskade graviditeterna ett i och för sig alldeles avgörande skäl till att skolan måste ge detaljerad och konkret undervisning om preventivteknik. I morgondagens samhälle, där friare aborter av allt att döma blir regel, blir det avgörande skälet för denna undervisning att hålla aborterna på en rimlig nivå.

Det är förståeligt om välfärdsstatens politiker med tvekan närmar sig dessa och andra utbildnings- och lagstiftningsuppgifter som kommer från ett förutsättningslöst utredningsarbete om sexuallivet. Ingen riksdag eller regering har ju beslutat att Sverige skulle bli ett kontraceptivt samhälle. Varför inte låta dessa problem förbli den enskildes problem?

Ingen riksdag eller regering beslöt att landet skulle bli industrialiserat. Industrialiseringen kom emellertid, och mycken lagstiftning krävdes för att få det industrialiserade samhället rättvist och tryggt. Ingen riksdag eller regering beslöt heller att släppa in bilismen i landet. Nu kom den, och det är självklart att staten lagstiftar så att den inte hotar enskilda till liv och lem och ägodelar. Det kontraceptiva samhället är nu mitt ibland oss och kan trängas tillbaka lika litet som industrialiseringen och bilismen. Vi måste därför utbilda och lagstifta för att göra det så funktionsdugligt som möjligt och så fritt från orättvisor som möjligt.