de moraluppfattning har all rätt till sexuell samvaro. De aktualiserar en rad välbekanta frågor om välfärdens utformning i Sverige: bostadsfrågan, barndaghemmen, barnbidragen etc. De speglar också de konkreta skälen till att man så allmänt hyllar den nya preventivnormen och så allmänt omfattar preventivvanor.

Icke desto mindre finns alltid en statistisk chans att alla försiktighetsåtgärder till trots samlag leder till graviditet (tabell VI:3). Av kvinnor i vårt undersökningsmaterial mellan 18 och 30 år som någon gång varit gravida har hela 28 procent erfarenhet av en icke-önskad graviditet. Bakom denna siffra ligger säkert en myckenhet av oro och svårigheter. Vi har här en ganska slumpmässig mekanism som kan kasta vissa människor i misär, psykologisk, social eller ekonomisk.

En gammaldags moralist säger nu att synden straffar sig själv och att den som inte vill ha barn skall vara avhållsam. Denna moraluppfattning har praktiskt taget intet stöd i allmänna opinionen. Endast 5 procent anser att samlag har berättigande endast när man vill avla barn. Pingströrelsens uppfattning i denna fråga är inte typisk för andra svenska frikyrkor och väckelserörelser och inte heller för statskyrkans biskopar. Uppfattningen att samlag skall tillåtas endast då man vill ha barn accepteras endast av 8 procent av frikyrkobesökare och 5 procent av statskyrkobesökare (tabell VI:4).

Man tror alltså inte på den drastiskt gammalmoraliska lösningen. Inte heller lever man efter den. Endast 9% ville ha barn vid det senaste samlaget i månaden före intervjun. Alla andra, 91%, hade samlag utan avsikt att få barn.

Både moraluppfattning och praxis bland folket gör alltså samlag utan avsikt att få barn till något helt normalt. Att reducera icke-önskade graviditeter till noll genom att förbjuda samlag när man inte vill ha barn är en moralisk konstruktion vars lösning av problemet icke-önskade graviditeter är lika teoretiskt perfekt som praktiskt omöjlig.

Det finns inte tillräckligt många fall av icke-önskade graviditeter i vårt material för att leda i bevis allt vad vi vill säga om det orättvisa i icke-önskade graviditeter. Vi utnyttjar vårt material här för att illustrera, inte för att bevisa, några allmänna resonemang av stor principiell räckvidd.

Det finns ingen skillnad i bakgrund mellan unga kvinnor med erfarenhet av önskad och erfarenhet av icke-önskad graviditet. (Huruvida de skiljer sig åt i psykologiskt avseende undandrar sig vårt bedömande; en del kanske hade omedvetna önskningar att bli gravida.) Vad vi kan fastslå är att deras fäders yrkesklass inte skiljer sig signifikant och att deras egen skolutbildning inte är olika. I vårt kunskapstest får unga kvinnor med önskad graviditet precis samma medelbetyg som de som erfarit en icke-önskad graviditet (tabell VI:5). I båda grupperna hade hälften lärt sig före 12 års ålder att man använder preventivmedel.

En möjlig skillnad är att 17 procent av dem som haft önskade graviditeter haft mer än tre samlagspartners i sitt liv. Bland de som erfarit en icke-önskad graviditet är siffran 36 procent (tabell VI:6). Fördelningarna täcker dock varandra i stor utsträckning. Även dessa siffror innebär att för varje kvinna med en icke-önskad graviditet som haft mer än tre partners finns flera som haft lika många partners utan att råka ut för en icke-önskad graviditet.

En liknande skillnad finns i medianåldern för sexualdebuten, vilken är 17,2 år för dem som aldrig varit med om en icke-önskad graviditet och 16,3 år för dem som blivit gravida utan att önska det (tabell VI:7). Även här gäller dock att fördelningarna i stor utsträckning täcker varandra, d. v. s. det finns många som debuterar tidigt och ändå