Av Hans L Zetterberg, Sifo

Innehåll:

Intervjuundersökningens metodik redovisas i ett särskilt avsnitt (s. 27) och tabellmaterialet i ett Appendix om 137 sidor. Här skall bara konstateras att flertalet utfrågade tycker ämnet är viktigt. Vi frågade: "Tycker du debatten om socialisering av svenska industriföretag är mycket viktig, ganska viktig, ganska oviktig eller mycket oviktig?" och 75 procent svarade mycket eller ganska viktig.

I början av intervjun ställdes frågan: "Vad skulle du säga att socialisering innebär?"

Här är ett urval svar:

Av de yngsta i undersökningen försöker endast hälften (51 procent) att svara på frågan; övriga svarar vet inte. Det blir lättare att svara med ökad ålder och skolutbildning. Av universitetsstuderande ger 99 procent ett svar. Andelen som inte kan ge ett svar varierar kraftigt inom olika partier. De som inte kan (eller vill) ge ett svar på frågan om vad socialisering innebär utgör följande andelar:

11 % bland moderater
37 % bland folkpartister
41 % bland centerpartister
34 % bland socialdemokrater
14 % bland vpk, skp och kfml(r)

Bland de som kan ge svar anknyter det stora flertalet (68%) till att socialisering är en ägandeförskjutning av företag från privat till något statligt e d. Men var femte (21%) formulerar sitt svar på vad socialisering är enbart i form av en anknytning till demokratins och välfärdens värderingar, d v s jämlikhet, medbestämmande, insyn, vård, solidaritet med de svaga, etc.

Ungdom har en överdriven uppfattning om storleken av den socialiserade produktionen. Vi ställde följande testfråga: "Hur stor tror du den svenska industriproduktionen är som nu kommer från socialiserade industrier? Är den mellan 5 och 10 procent, 20 och 30 procent, omkring 50 procent eller mellan 80 och 90 procent?"

Endast 19 procent valde rätt svar: mellan 5 och 10 procent av industriproduktionen kommer från statliga industrier. "Vet ej" svarade 20 procent. Felaktiga svar gavs av 61 procent. Den överdrivna föreställningen om produktionens socialisering framgår av svarsfördelningen:

19 % väljer alternativet 5-10 procent (rätt)
36 % väljer alternativet 20-30 procent
22 % väljer alternativet omkring 50 procent
  3 % väljer alternativet 80-90 procent

Man kan tycka att detta är grova överskattningar.

Vi undersökte även kunskapen om ägarförhållandena i vissa större bolag. Först visades ett kort med namnen på ett antal företag. För varje företag som den intervjuade hört talas om ställdes frågan: "Ägs ... helt av staten, delvis av staten, eller inte till någon del av staten?" I tabellen över svaren har vi grupperat företagen enligt faktiska ägarförhållanden; i intervjun togs företagen i slumpmässig ordning.

LKAB och PK-banken är etablerade i den yngre generationens medvetande som statliga företag. Många vet också att SAS delvis ägs av staten. Hälften av de unga hade aldrig hört talas om ASSI. Av de som kände till företaget visste ganska många att det var statligt. Kabi och Pribo är mycket okända för de yngre och kunskapen om deras ägarförhållanden är dåliga; de har också relativt nyligen övergått i statlig ägo.

Konsumentägda Gustavsberg och Kungsörnen placerar många korrekt utanför den statliga fållan. Men med fackföreningsägda BPA och bondeägda Föreningsbanken har ungdomarna svårigheter och tror ofta att staten är ägare eller delägare.

Det är förvånande att så många ungdomar tror att staten äger ASEA, SKF och STAB. Nästan var fjärde tror att ASEA och SKF är helt statliga (23 resp. 24 procent) och var tredje tror att STAB helt ägs av staten (34 procent). Även universitetsstuderande har i viss utsträckning dessa vanföreställningar: 8 procent tror det om ASEA, 13 procent om SKF, och 23 procent om STAB.

Det är alltså vanligare att ungdomarna kallar privata företag statliga än att de kallar statliga företag privata. I detta ligger en bekräftelse på att ungdomen överdriver socialiseringens utbredning i Sverige.

En absolut majoritet, 51 procent, av de tillfrågade tror dock att Volvo inte till någon del ägs av staten. En tredjedel vet att Volvo delvis ägs av staten. På en direkt fråga: "Kan du nämna några företag som den Fjärde AP-fonden köpt in sig i?" är det 19 procent som kan namnge ett företag.

AP-fondköp man bäst känner till är Volvo; 15 procent nämner det. Övriga köp är praktiskt taget okända i ungdomsvärlden: 3 procent nämner ASEA, och lika många nämner SKF. En procent nämner följande bolag: Aga, Astra, Atlas Copco, SCA, Cementgjuteriet, Gränges, LME, STAB. Svaren är felaktiga för samtliga utom AGA och Astra.

Vi frågade också: "Kan du nämna något eller några företag som tillhör statsföretag?" Hälften (51 procent) gav ett svar av vilka dock en del (11 procent) var i alla delar felaktiga. De vanligaste svaren var LKAB (28%), NJA (19%), Tobaksbolaget (5%), Kabi (4%), Kalmar Mekaniska Verkstad (4%).

Genomgående gäller att kunskapen om vidtagna socialiseringar är större bland män än kvinnor och ökar något med ålder och skolutbildning. Det är också värt att notera att moderater och kommunister har en högre kunskapsnivå om socialisering än övriga partiers sympatisörer. I appendix redovisas tabeller också över hur personer med hög och låg kunskap svarar på övriga frågor vi ställde.

Ett skäl till att man tror att en så stor del av industriproduktionen är socialiserad är att man ofta misstar privata företag för statliga. Ett annat skäl är att många ungdomar räknar kooperativa och fackföreningsägda företag som socialiserade. Två frågor bekräftar detta:

Dessa åsikter är likartade på olika ålders- och utbildningsnivåer.

Politikerna torde få ta på sig en del av ansvaret för att allmänheten fått överdrivna föreställningar om socialiserad industriproduktion i Sverige. I en recension av Tage Erlanders memoarer ger Bertil Ohlin denna karaktäristik av Erlander-periodens socialdemokratiska retorik:

Jo, T E fann en rentav genialisk enkel "lösning". På nästan alla samhällets ingripanden med direkt eller indirekt social inriktning började han sätta en socialistisk stämpel .... alternativet till socialismen var ett rent positivt icke-interventionistiskt samhälle med en i stort sett fri marknadshushållning och enskild äganderätt utan nämnvärd inskränkning. Allt som samhället gjorde därutöver blev alltså socialism .... Det är här man ser det stora konstgreppet. Allting som går utöver "nattväktarstaten" blir i själva verket socialism. Det ligger utanför den kapitalistiska ordningen.*)

Den typ av retorik som Ohlin här blottlägger skapar dels en föreställning om att socialiseringen gått långt, dels stor förvirring om vad socialisering egentligen är.

Den senare aspekten belyses ytterligare av svaren på vår fråga: "Vilket av det jag nu kommer att räkna upp förbinder du med socialisering? Vad hör ihop med socialisering och vad kan finnas utan socialisering?" Uppräkningen gjordes en efter en i följdfrågor av denna typ: "Hör .... ihop med socialisering eller ej?"

Vi ser att stora sociala efterkrigsreformer som fri sjukvård, ATP, avgiftsfri universitetsundervisning av flertalet ungdomar förbinds med socialisering. Socialdemokratins sympatisörer är särskilt eniga om detta. Välfärdsreformer av typer som finns i alla rika länder, både socialistiska och kapitalistiska, förbinds alltså i Sverige med socialisering.

Med socialisering förbinder majoriteten av ungdomarna en sann funktionssocialistisk åtgärd som att sätta statliga representanter i bolagens styrelser. Däremot tycker inte majoriteten att kärnkraftens utbyggnad – trots att den i Sverige i huvudsak sker i statlig regi och efter riksdagsbeslut – är förbundet med socialisering. Majoriteten har här rätt. Vår fråga löd ju: "Vad hör ihop med socialisering och vad kan finnas utan socialisering?"

Ungdomens klart överdrivna föreställning om socialismens utbredning i Sverige innebär ett underkännande av skolans, massmedias, folkbildningens och politikernas roll som kunskapsförmedlare om det nuvarande samhället. Det föreligger uppenbara risker att den allmänna debatten om socialisering baseras på felaktiga antaganden och blir snedvriden.

Ordentlig kunskap kan vi inte förvänta förrän den offentliga debatten om socialisering förs i klarspråk. I stället för socialisering har många politiker och debattörer valt att tala om "samhällets" inflytande. Sådant ordval förvirrar. "När man talar om samhällets inflytande över industrin, vems inflytande tror du man menar?" Så frågade Sifo och de vanligaste svaren blev:

36 procent vet inte alls vad man menar. Sammanblandningen av "samhälle" och olika makthavare kom en gång till för att lösa pr-problem för de makthavande. Nu skapar sammanblandningen långt fler problem än det löser. Det borde ligga i allas intresse att hyfsa den politiska retoriken på denna punkt.

De intervjuade vid intervjuns slut fick tillfälle att uttrycka sina egna kunskapsbehov. Vi fann att

De ungas krav på mer information i socialiseringsfrågan understryks av att en hel del ungdomar tar upp eller dras in i samtal om socialisering. På frågan: "Talar du ofta, ibland, sällan eller aldrig med dina vänner om socialisering av den svenska industrin?" svarar 8 procent att de talar ofta om den, 23 procent ibland, 26 procent sällan och 43 procent att de aldrig talar om industrisocialisering. Bland 22-24 åringarna talar 35 procent ofta eller ibland om industrins socialisering och bland de universitetsstuderande är siffran 60 procent.

Socialisering är ett värdeladdat ord: för en del är det något skönt och eftersträvansvärt, för andra något otäckt som man skall undvika. Vi frågade: "Tycker du ordet socialisering har en mycket god, ganska god, ganska dålig, eller mycket dålig klang i dina öron?" Svaren är naturligtvis i hög grad partiskiljande:

Av samtliga tillfrågade är det alltså 46 procent som ger ordet socialisering en positiv värdeladdning och 39 procent som ger det en negativ. Man noterar att var fjärde mittpartisympatisör bland de unga tycker att socialisering har en god klang.

De som svarat att socialisering hade en god klang fick följdfrågan: "Vad är det som gör att socialisering har god klang?" De vanligaste svaren blev:

Socialisering ger rättvisa åt alla (20 %)
Socialisering ger ökad jämlikhet, respekt för alla (18 %)
Socialisering ger medinflytande, demokratisering, decentralisering (11 %)
Socialisering ger sociala förmåner, vård, hjälp åt de som har det sämre (11 %)
Socialisering ger kollektivt ägande, samhället har beslutanderätt (4 %)

Det är påfallande hur det goda i socialisering upplevs som det goda i en humanitär rättsstat.

De som tyckte att socialisering hade en dålig klang hade inte fullt lika lätt att artikulera sina skäl. De vanligaste nämnda är:

Socialisering ger all makt åt en byråkratisk elit, staten bestämmer allt (16 %)
Socialisering ger förmyndarskap, ofrihet, tvång (14 %)
Socialisering innebär att privat ägande försvinner, och alla bör ha möjlighet att äga (9 %)

Det dåliga med socialisering beskrivs alltså mest som det dåliga i en auktoritär stat. Vi ser m a o att socialisering upplevs positivt eller negativt mest i politiska termer snarare än i ekonomiska.

Ungdomen är genomgående och oavsett partifärg övertygad om att det blir mer socialiseringar. Sifo frågade: "Tror du att socialisering av industrin kommer att öka eller minska i framtiden?" Hela 73 procent svarar öka, endast 7 procent tror på en minskning, 8 procent tror att industrisocialiseringen kommer att vara ungefär som nu.

Att identifiera och antecipera en trend mot ökade socialiseringar är emellertid inte detsamma som att gilla dem. Av de som tror att det blir mer socialisering säger sig 37 procent gilla en sådan utveckling, 43 procent ogilla den, och 20 procent har ingen åsikt. Frågan löd: "Gillar eller ogillar du en sådan ökning?"

Det sker emellertid en viss ökning i ungdomarnas accepterande av statlig företagsamhet. Följande fråga har ställts nyåret 1971, våren 1972 och hösten 1975: "Tycker du att staten skall fortsätta att överta och driva allt fler företag eller tycker du att staten nu äger och driver tillräckligt många företag eller tycker du att staten skall äga och driva färre företag än vad som nu är fallet?" Svaren från nyåret 1971 visar ännu efterdyningarna av den s k röda vågen, en radikaliserad ungdomsopinion som växte fram i studentkretsar i slutet på 1960-talet. Denna hade dämpats vid mätningen våren 1972. Svarsfördelningen 1975 jämfört med de tidigare är:

Hela 70-talet har cirka hälften av 16-24 åringarna sagt att staten äger och driver nu tillräckligt många företag. Men andelen som säger att staten bör minska sitt engagemang har sjunkit i senaste mätningen och andelen som vill öka det har stigit.

I tolkningen av dessa siffror måste man hålla i minnet att de unga har en överdriven uppfattning om graden av socialisering i landet. Man tror att staten äger och driver långt fler företag än som är fallet. Det är inte säkert att den unga generationen skulle svara på samma sätt om de upplystes om att den socialiserade andelen av industriproduktionen f n utgör cirka 9 procent. Frågar man t ex "Hur stor procentandel av den totala industriproduktionen i Sverige skulle du önska vore socialiserad?" blir medeltalet 14 procent bland moderat ungdom, 19 procent bland folkpartister, 20 procent bland centerpartister, 39 procent bland socialdemokrater, och 69 procent bland kommunister av alla schatteringar. Riksgenomsnittet är 30 procent.

Vilka företag ser ungdomen som möjliga socialiseringsobjekt? Vi frågade: "Om man skulle socialisera den svenska industrin, vilka branscher eller företag tycker du närmast bör komma i fråga?" Inte mer än hälften av socialisterna kan ge ett svar och ingen större enighet tycks råda om prioriteringarna. Av ungdomar som sympatiserar med socialdemokraterna eller kommunistiska partier nämner 18 procent olika delar av metallframställning och verkstadsindustri: stål, varv, bilar etc. I övrigt nämner:

9% läkemedelsföretagen
8% banker och försäkringsbolag
6% skogsindustrin
5% livsmedelsföretagen
5% textilindustrin
5% byggnadsindustrin
2% läromedelsindustrin
1% vapenindustrin

Svaren ger ett intryck av att man knappast diskuterat igenom problemet.

Det var lättare att svara på frågan: "Tycker du vi skall eftersträva att ha många helstatliga industrier, många delstatliga eller många privata industrier?" Svaren antyder den utveckling av blandekonomin den unga generationen föredrar:

Här kan vi kanske se de klaraste konturerna till hur den nya generationen kommer att agera i socialiseringsfrågan: man vill inte utveckla statsföretag med helägda dotterbolag. Man vill istället ha ett visst statligt delägarskap i många industrier.

Parantetiskt kan vi notera att det statliga delägarskapet enligt majoriteten av ungdomarna kan innefatta utländska multinationella företag – förutsatt att de har verksamhet i Sverige:

Modellen staten-som-partner snarare än som ensam ägare är alltså visionen av svensk socialisering sådan den framträder i majoriteten av våra intervjuer med den yngre generationen.

Om fackföreningsstyrda löntagarfonder av det slag Rudolf Meidner föreslagit vet de unga föga. Endast 38 procent hade hört talas om Meidners förslag (jämfört med 65 procent av hela den vuxna befolkningen enligt en undersökning redovisad i Aktiespararen nr 7, 1975). Liksom de äldre föredrar 16-24-åringarna vanligen en fond som man individuellt äger (47%) än en fond som fackföreningar äger kollektivt (31%).

Vi har lärt oss att den yngre generationen ser socialisering mer i politiska än i ekonomiska termer.

Vi ställde emellertid en fråga om ekonomin i socialiseringen: "Tror du att ökad socialisering leder till att företagen går bättre, sämre eller tror du inte att det blir någon skillnad?" En tredjedel (35 %) tror inte det blir någon skillnad i lönsamhet vid socialisering, en fjärdedel (25%) tror att lönsamheten ökar, och en femtedel (21%) att den minskar.

Frågan om lönsamheten vid socialisering är partiskiljande. Inget hindrar emellertid en utredning att jämföra lönsamhetsutvecklingen av likvärdiga företag som övertagits av statliga resp. privata intressen.

Beträffande anställningstrygghet ser de unga stora skillnader mellan statliga och privata företag. Vi frågade: "Tror du att anställningstryggheten är störst i företag som ägs av staten eller av privata?" Sju gånger flera säger att statligt ägande ger bästa anställningsskyddet: 65 procent svarar staten, 9 procent privata, 20 procent tror inte det är någon skillnad, och 20 procent vet inte. Det är uppenbart att den anställningstrygghet som ämbetsmannen i statlig tjänst traditionellt åtnjutit färgat av sig på föreställningen om anställningsförhållandena i statliga företag. En objektiv jämförelse av andelen avskedade i likvärdiga statliga och privata företag vore intressant läsning. Men en sådan utredning existerar inte.

Miljöproblem engagerar den yngre generationen mer än den äldre. "Tror du att arbetsmiljön är bäst i företag som ägs av staten eller av privata?" Vi skall redovisa resultaten inte bara för alla ungdomar utan också för de som har förvärvsarbete:

Flertalet ser ingen skillnad mellan privatägd och statsägd arbetsmiljö. Bland arbetare tror dock 31 procent att den statliga är bäst och 19 procent att den privata är bäst.

Den lokala självständigheten upplever de unga som problematisk vid socialisering. Vi frågade: "Tror du att ökad socialisering av den svenska industrin skulle innebära att fler beslut fattas på det lokala företagsplanet eller att fler beslut fattas i kanslihuset och departementen i Stockholm, eller tror du inte att det blir någon skillnad?" Svaren följer i viss utsträckning ungdomarnas partival:

Majoriteten av de utfrågade i alla partier utom de kommunistiska tror att socialisering kommer att leda till ökad centralisering av beslutsfattandet; bland socialdemokraterna är dock inte utslaget så stort att det blir statistiskt signifikant.