P1, Nyhetsmorgon 1996-02-13
Hans L Zetterberg
Det är lönearbetet, inte grundlagen, som är vårt samhälles grundbult. Det säger Anna Christenson Hon har rätt. Om arbetet förändrar karaktär så förändras hela samhällsorganisationen.
Förr i tiden gällde som inträdeskrav för det stora flertalet arbeten att man skulle kunna läsa för att följa instruktioner, skriva för att fylla i en rapport, man skulle vara punktlig och passa arbetstider, och vara uthållig och arbetsam. Resten av jobbets krav tog för de flesta några veckor eller några månader att lära sig på plats.
De som blev arbetslösa förr i tiden var väldigt lika de som hade arbete. Perioder av stor arbetslöshet var då perioder av stor politisk oro, och militanta röster fick stöd för krav på reformer. Regeringar överlevde sällan sådan arbetslöshet. Politikerna kunde emellertid skapa omfattande, generella omsorgsprogram så snart arbetsplatserna blivit storskaliga med många löneanställda som kunde skjuta de traditionella, oftast lokala välfärdsformerna åt sidan, och välkomna de nya centralstyrda välfärdsprogrammen. Och fackföreningar kunde få gehör för mer jämlik lönepolitik; skillnader i medlemmarnas kompetens var ju små. Så blev jobbens dåvarande karaktär nyckeln till välfärdsstaten och den solidariska lönepolitiken.
Numera är det annorlunda. För allt flera jobb krävs högre kompetens. De som lättast får jobb i dag har en generell modern kompetens; de kan skriva perfekt på utländska språk, de kan alla program i Microsoft Office eller några andra vanliga och gångbara datarutiner. De flesta arbetslösa på 1990-talet har ingen extra kompetens, eller de har fel kompetens. Deras kompetens passade kanske den tidigare arbetsplatsen, men när moderniseringar genomfördes där, försvann deras jobb, och nu passar deras kompetens ingenstans.
När arbetet blivit annorlunda så ändras också arbetslöshetens karaktär. Dagens arbetslösa är en splittrad grupp. Ovanligt många arbetslösa är tjänstemän, ja, många före detta mellanchefer finns i de arbetslösas led. De arbetslösa idag är inte politiskt farliga eller revolutionärer. Regeringar regerar vidare trots hög arbetslöshet.
Våra nya moderna jobb med sina stora inslag av informationsteknologi har medfört att de anställda inte längre är homogena. Här krävs skilda kompetenser. Här finns inte i samma grad de fixa arbetstiderna, här finns inte samma skiljelinje mellan hem och arbetsplats. Här finns många från daglönare till popstjärnor med inkomster som varierar kraftigt från månad till månad. De vanliga formerna för kompensation för inkomstbortfall i a-kassa och sjukförsäkring passar inte deras situation.
Lorenz Lyttkens, har träffande karakteriserat de nya jobben genom att säga att de fylls inte av anställda, men av anlitade. På arbetsplatserna finns alltfler som arbetar fritt. Till dem hör de tillfälliga vårdarna som nu är så vanliga i landstingen och som man gärna håller kontakt med, för de kommer när man ringer upp, och bara då. Till de anlitade hör också de kvalificerade utomstående nätverken och konsulterna på företagen. De finns inte på företagets lönelista, och deras villkor har inte förhandlats fram av någon fackförening. Men de finns på arbetsplatserna och driver förändringsarbetet där.
Hela arsenalen av invanda förhållanden som kollektivavtal, fixa arbetstider, en arbetsgivare som i par med facket ansvarar för alla på arbetsplatsen, allt detta ställs på huvudet genom jobbens ändrade karaktär.
Och när arbetets och arbetslöshetens karaktär ändras så bör rimligtvis arbetarrörelsens karaktär ändras, både fackets och socialdemokratiska arbetarpartiets. Arbetets förändrade karaktär är alltså ett bra samtalsämne under partikongressen senare denna vecka. LO ser mest förlorad mark i det som händer och stretar emot. Socialdemokratiska partiet som vill och som behöver förändras för att överleva som stort parti i ett samhälle med ny karaktär på jobben är så bundet till LO att förändringen är plågsam.
Så ingenting kommer att hända på denna front på kongressen utom att många talar sig varma för kortare arbetstid. Men bara inom ramen för det gamla, goda, lönarbetet som allt mindre hör framtiden till.