Svenska Dagbladet 1988-09-12

Hans L Zetterberg

En övning inför valvakan

Om en vecka kan vi begrunda valresultatet för 1988. Låt oss öva oss redan idag så att vi inte blir tagna på sängen och känner oss förvirrade.

En sådan övning är inte ett försök att förutsäga framtiden. Den som lovar en korrekt förutsägelse av Sveriges politiska framtid är med största sannolikhet en scharlatan. Samhällets eller politikens framtid går inte att förutsäga; vi människor kan t ex ändra oss sen vi sett förutsägelsen.

Men även om framtiden är oförutsägbar kan man förbereda sig inför den. Vår övning i denna spalt är till för att gymnastisera våra reflexer och hjärnor, en träning inför nästa helgs eventuella överraskningar. Höga militärer och stordirektörer är vana vid denna typ av "spel" eller "scenarier" och brukar tycka att de är nyttiga. Politiker, journalister, statsvetare och väljare kan också ha glädje av en övning - även om det inte går att få fram ett helt invändningsfritt underlag.

Vallokalerna har stängt klockan 20. Ett par udda valdistrikt som var klara med sammanräkningen redan vid stängningsdags blir nämnda i TV som aptitretande dofter av valvinden. Lars Orup leder valvakan och bygger upp spänningen. Skall miljöpartiet komma in i riksdagen? Opinionsundersökningarna säger ja, vad säger väljarna?

Så kommer första prognosen. Experterna varnar för att den är osäker. Den ser ut så här. Först kommer procenttalen:

moderaterna 20.1 -1.2

folkpartiet 13.9 -0.3

centern 11.1 -1.3

kds 2.6

miljöpartiet 7.4 +5.9

socialdemokraterna 39.9 -4.8

vpk 4.7 -0.7

övriga 0.3 -0.2

Sen visas blockens mandat: det borgerligas blocket ligger fem mandat över det socialistiska och miljöpartiet har vågmästarställning med över 20 mandat. Ingenting kan ännu sägas om hur det går för kds i Jönköpings län.

TV kopplar snabbt över till miljöpartiets valvaka som hålls i Skåne. Jublande miljöpartister i jeans och jordens varma färger dansar och faller varandra om halsen. TVs reporter hade tänkt fråga:

- Nu när ni är vågmästare vill ni ha en borgerlig eller socialdemokratisk statsminister?

Han har ingen möjlighet att säga annat än att här firas, här ges inga besked.

Över till socialdemokraternas valvaka i en lokal på Olof Palmes gata. Atmosfären är nervös. Partiledaren syns inte, han sitter i ett inre rum. Någon uttrycker irritation med TV som fått fel på sin datorprognos i år igen. TVs man i lokalen vill ställa frågan:

- Socialdemokraterna har gjort det sämsta valet på 60 år. Tänker ni fortsätta att regera eller avgå?

Men ingen vill svara. Man vill vänta på en säkrare prognos.

Programmet går vidare till vänsterpartiet kommunisternas valvaka. Här har TVs reporter försökt få kontakt med de många nya riksdagskandidaterna. Ovanligt många kända vpk-ansikten försvinner från riksdan i år: Nils Berntson, Tore Claeson, Inga Lanz, Jörn Svensson. Ryktet säger att Lars Werner själv är trött och vill gå. Hur är det med de nya?

- Hur stor lust har ni att vara socialdemokraternas stödparti i riksdan?

Innan TV hinner till de borgerligas valvakor kommer expertuttalanden.

- Hur skall man förklara ett sånt här valresultat?

Sen visas i rask följd moderaternas, folkpartiets och centerns valvakor. Glädjen står i direkt proportion till hur mycket man förlorat. Folkpartisterna som förlorat minst ser gråtfärdiga ut. Hos centern är det tjo och tjim. Moderaterna som har sin valvaka på Solliden på Skansen ser lättade ut. Kvällsutsikten över Stockholm är magnifik. Förlusterna i huvudstadsområdet, ett av partiets starkaste fästen, verkar bli mindre än väntat.

Alla borgerliga partier får frågan av TVs reportrar:

- Vill ni ta regeringsansvar i det här läget?

Folkpartiet får också frågan:

- Har Bengt Westerberg och folkpartiet lagt sig för långt åt höger i den här valkampanjen?

Därmed har vi allt underlag. Övningen består i att besvara de kursiverade frågorna. Partiledarna och partisekreterarna har därmed sex dagar på sig istället för sex sekunder, när TV kommer på valnatten. Gör gärna om övningen i morgon med en annan mandatfördelning, t ex med miljöpartiet utan mandat.

Som sagt, man kan inte förutsäga framtiden, men man kan förbereda sig för den.

Efter ett val med ovanstående utfall vill man veta varför gick det så dåligt för socialdemokraterna och så bra för miljöpartiet.

I årets valkampanj har vi haft undersökande politik i form av TV-sända KU-förhör för första gången i vår historia. Dessutom har vi haft mer undersökande journalistik än vanligt. De båda har samspelat i en massiv kritik av det socialdemokratiska etablissemanget.

Väljarna har fått se moralen i maktens innegäng: att man kan göra vad man vill bara de andra i gänget är med på saken, att man skyller på andra när det går snett. Man har sett Ingvar Carlsson och Anna-Greta Leijon säga att de "upplever" att lagen följs när brott begåtts. Väljarna har sett Stig Malm gräva sin egen grav i bostadskön.

Socialdemokratins låga röstsiffra är helt enkelt en påminnelse om kravet på laglydnad, heder och personligt ansvar.

Ideologiskt eldande frågor har saknats i årets valrörelse. Alla partiledare utom Alf Svensson och Lars Werner var nya och orutinerade. (Westerberg var visserligen med förra gången, men egentligen endast i fokus under de tio sista dagarna av den kampanjen, och han betedde sig nog som en nybörjare i år i kontroversen med centern.)

Bildt, Carlsson, Johansson och Westerberg är mycket lika varandra. De är inte hövdingar, de är partiordföranden. De är inte ideologer, de är sakkunniga. Att alla ser trevliga ut i sina vackra tröjor på valaffischer och i TV hjälper inte mycket. Valkampanjen blev med nödvändighet tråkig och sifferexcercerande med sådana rollinnehavare.

Valkampanjen handlade inte om hårda, svåra ekonomiska frågor. Här fanns inte arbetslöshet, budgetunderskott, prisstegringar, skattetryck, regionalpolitik, EG, försvarsbeslut, kärnkraft. De mjuka frågorna dominerade: miljön, marginalskatten för deltidsarbetande, stöd till familjer med handikappade barn.

De största väljarströmmarna i denna typ av valrörelse går från hårda partier till mjuka partier, dvs. från partier som s, fp och m vilka prioriterar ekonomi och tillväxt till partier som prioriterar gröna värderingar, dvs. c, kds, mp och vpk.

De näst största väljarströmmarna i denna typ av valrörelse går mellan socialdemokraterna och soffan. Först i tredje hand i storleksordning återfinns väljarströmmarna mellan blocken, dvs. mellan vänster och höger.

Egentligen är den tråkiga valrörelsen 1988 i sina konsekvenser en av århundradets mest dramatiska - åtminstone enligt vårt scenario. Hur det blir i verkligheten vet vi nästa måndag.