Svenska Dagbladet 1988-09-05
Hans L Zetterberg
Om förnuftet fick råda skulle socialdemokraterna få under 40 procent av rösterna och miljöpartiet under 4 procent. Mer förtjänar de inte. Nu kämpar förnuftet mot slentrianen som ger socialdemokratin röster och mot innepolitik som ger miljöpartiet röster.
I demokratisk politik kan och bör förnuftet vinna över slentrian och inneåsikter. Vi har två veckor på oss att visa att svensk demokrati är mogen för resonemang och respekterar fakta.
Demokratins fäder - kanske tydligast hos engelsmannen James Mill (1773-1836) - betraktade valkampanjer och parlamentsdebatter som studiecirklar i vilka fakta kommer fram, gemensamma värderingar blottläggs och förnuftiga åsikter till sist vinner.
Demokratins fäder var givetvis medvetna om att sociala bindningar, slentriantänkande och modestämningar kunde påverka röstandet. Men de var övertygade om att på sikt segrar förnuft i val och omröstningar. Demokrati och förnuft går hand i hand.
Ville Olof Palmes mördare skapa kaos, oro, osäkerhet? Ville han sätta punkt för ordningen i Sverige? I så fall misslyckades han. Vi enades snarare än söndrades som nation. Vi samlades kring Ingvar Carlsson. Socialdemokraterna fortsatte att regera.
Vi lever väl. Kulturlivet är rikt. Ekonomin blomstrar. Sådant brukar cementera den sittande regeringen. Sifo bekräftade att så är fallet under helgen.
Vår omtanke om naturen tycks aldrig ha varit större. Säldöden har avlöst aids som det mest intressanta samtalsämnet.
Alla partier framhäver sin miljövänlighet. I valrörelsen är miljön just nu den stora innefrågan. Flertalet partier vill strama upp miljöpolitiken, ungefär som fallet var med Sydafrikahandeln och vapenexporten när de var innefrågor för en tid sedan.
Politikerna jagar innefrågorna i flock nästan som om de vore journalister i ett nyhetsdrev.
Miljöpartiet de gröna har lett drevet denna gång och räknar med att komma in i riksdagen. Sifo bekräftade också detta.
Själv tror jag att både socialdemokratins och miljöpartiets bubblor kommer att spricka på valdagen. Låt bara en smula förnuft få råda. Och tröttna inte på att samtala om politik.
I förnuftets samtal räknas oppositionens välunderbyggda och vältaliga kritik och den undersökande journalistikens fakta mer än ett reklamjippo i form av en stel fotsula med glasögon.
I förnuftets värld hittar man nyckeln till sälarnas hälsa utan att slänga bort nycklarna till nationens välstånd, vetenskapens självständighet och medborgarnas frihet.
Det är lättare idag än i tidigare valrörelser att föra ett förnuftigt resonemang om socialdemokratin. Vi vet helt enkelt mera.
Vi vet att det är näringslivet, inte regeringen, som skapat välståndet. Vi vet att sociala förmåner i andra länder ofta är lika bra som hos oss, ibland sämre och ibland bättre. Vi vet att vi oftare än andra måste gå till Europadomstolen för att värna våra rättigheter, t ex att få vårt pensionssparande skyddat från indragning till staten.
Vi vet att reallönerna ökar snabbare eller är högre i andra länder, och att skatter och inflation är högre hos oss. Vi vet att de offentliga monopolen är större och tråkigare hos oss; landsting och kommun basar för ett illa organiserat låglöneproletariat i vilket många, mest kvinnor, är helt instängda.
Det är inte självklart längre att man slentrianmässigt skall rösta på ett parti som skryter med att vara detta bygges arkitekter. Utom möjligen för att få sex veckors semester från alltsammans.
Två och ett halvt år efter mordet på Palme har viss oro och osäkerhet spritt sig i landet. Förtroendet för Ingvar Carlsson dalar (se diagrammet). Riksdagens konstitutionsutskott bekräftar nu att hans favoritminister förbrutit sig mot grundlagen.
Hans regering bekrigar säkerhetspolisen med läckor. Han ser skräckslagen och krampaktig ut i TV.
Det finns också symptom på ödesdigert felaktiga prioriteringar från regeringens sida. På västkusten jagas just nu inkräktande ubåtar på blodigt allvar. Jakten saknar snart personal. Överbefälhavaren planerar för allmän nedskärning och för armén föreslås total omorganisation. Förstämning råder i många officerskretsar. Regeringen talar långt hellre och varmare om att försvara naturen än att försvara landet och dess samhällsskick. Försvarsministern flyr från all debatt.
Samhällsvetenskapen har pekat ut två symptom på samhällsförfall. Det första är att delar av militären eller polisen avsöndras och tar sig olagliga befogenheter. Det andra är att privatpersoner etablerar sig som poliser (eller militärer). Båda symptomen på förfall finns i Sverige i år.
Åklagarna i Stockholm tror nu att det finns en slags polis inom polisen med olaglig avlyssning som specialitet. Den verkar ha stöd långt in i maktens boningar.
Tidningarna har skrivit om ett par privata grupper som jagar spioner från öststaterna. Andra privata och halvprivata grupper jagar som bekant Palmes mördare, i ett fall med justitieministerns och statsministerns goda minne. Det är helt otroligt att Ingvar Carlsson inte tar avstånd från Ebbe Carlsson.
Lögner och halvsanningar och förtiganden blir allt vanligare i regeringskansliet.
Förnuftet säger enkelt och övertygande att det är dags att byta regering. Socialdemokraterna borde gå i opposition.
Om miljöpartiet de gröna vet vi mindre än om socialdemokratin och har därför svårare att föra förnuftiga samtal. Många tycks inte ens ha klart för sig att man kan älska miljön utan att älska miljöpartiet.
I internationella undersökningar av allmänhetens värderingar kommer Sverige på eller nära tätplats i Europa när det gäller miljövänlighet. I 25 år har frågan stått högt på den politiska dagordningen och otaliga lagar och förordningar har antagits. Centern, vpk och kds är partier som dominerats av miljöpolitik, i de andra partierna har miljöaspekten varit en bland flera - något som är nödvändigt i politiken, åtminstone i regeringsställning.
I riksdagen finns praktiskt taget alla av miljöpartiets olika tankar i konkreta miljöfrågor företrädda av andra partier. I många fall är lagstiftningen redan klar, i andra fall finns frågorna på olika partiers program. Det gäller utsläppskrav, fjällnära skog, nya naturreservat, avgasrening, långtradartrafik, hastighetsgränser, järnvägens utbyggnad, kärnkraftsavveckling, elskatter, miljöavgifter, skräpskogsavverkning, genmanipulation, arealbidrag, Öresundsbro, begränsning av konstgödsel, sopförbränning, kemikalieinspektörer, miljökonsekvensutredningar för alla nya anläggningar. Med mera.
Miljöpartiets skafferi av miljöåtgärder är förvisso välfyllt, men andra partier har också vad som behövs. Dessutom har de mer välordnat i sina skafferier än miljöpartiet de gröna.
Vad är det då för speciellt med miljöpartiet? Jo, i den heliga miljöns namn vill det omvandla hela samhället. Folkförsörjningen skall läggas om, utrikeshandeln skall minska, lokalproduktionen öka, industrin skall inte få växa, ja ingen ekonomisk tillväxt alls skall vi ha.
Borgerligheten har med stora mödor vunnit kampen mot politikervälde i ekonomin och mot planhushållning. Nu vill miljöpartiet införa planhushållning bakvägen, i naturens snarare än socialismens namn.
Ingen med borgerlig grundsyn kan vara med på detta.
Här är fem skäl varför inte ens en hängiven miljövän bör rösta på miljöpartiet de gröna i riksdagsvalet:
Det är möjligt att det finns lokala miljöfrågor för vilka miljöpartiets kandidat till kommunalfullmäktige har den bästa lösningen. Men för rikspolitiken är saken solklar. Förnuftet säger klart och entydigt: miljöpartiet behövs inte i riksdagen.
Därtill kommer att miljöpartiet i riksdagen i allt väsentligt skulle stödja regeringen Carlsson som av kända skäl bör ta en period i opposition.
De politiska samtalen på gräsrotsnivå är ännu rätt få. Var tionde röstberättigad har inget parti som han eller hon vill ty sig till; det är dubbelt så många som i förra valrörelsen. Av dem som har ett parti som de kan kalla sitt vill färre än normalt gå och rösta. De som tänker gå till valurnorna meddelar att de i större utsträckning än tidigare kommer att rösta på olika partier i valen till riksdag, landsting och lokalkommun.
I denna gynnsamma situation börjar alltså OPERATION PRATA. Uppgiften är att med förnuft och fakta prata ned socialdemokratin från Sifos 44.9 procent till under 40 procent, och prata ned miljöpartiet från 8.1 procent till under 4 procent.
Det kommer att gå! Förnuft övertygar. Demokratin fungerar.
Besked om framgång ges den 18 september på kvällen.
Copyright 1988 Svenska Dagbladet. Reprinted by permission.