Svenska Dagbladet 1988-07-29
Hans L Zetterberg
"Fred och arbete" har varit den minsta gemensamma nämnaren för den europeiska vänsterns valkampanjer under 80-talet. Olof Palme tog detta budskap till Sverige i sin framgångsrika kamp att återvinna regeringsmakten 1982. Det var särskilt kvinnor och ungdomar som tilltalades av appellen. Vem vill sätta barn till världen och vem vill växa upp om atomkrig och arbetslöshet väntar?
Idag andas mänskligheten lättare än på länge. Krig och arbetslöshet har blivit mindre överhängande hot. 1988 är ett ovanligt gott år för världen. Visst finns det elände, men eländet är mindre än vanligt. Optimismen - och födelsetalen - ökar igen i västvärlden.
En ny avspänning har inträtt mellan Sovjet och USA. Vad pessimisterna numera fruktar för 90-talet är inte ett världskrig mellan supermakterna utan nya regionala konflikter mellan länder som nyligen lyckats skaffa sig egna missiler och atomvapen.
Samtidigt gäller att de nuvarande regionala krigen håller på att avstanna. Det gäller Nicaragua, Kambodja, Afganistan, Iran och Irak, Angola och Namibia. Världen står kanske - hör och häpna - inför ett av sina fredligaste år på 1900-talet.
Arbetslösheten minskar i Nordamerika och i Europa. I USA har under Reagan-åren skapats fler jobb än i Europa och Japan sammantagna. Fortfarande räknas de arbetslösa i Europa i tal som är större än hela Sveriges befolkning. Men antalet minskar.
I Sverige är sysselsättningen för första gången sedan valrörelserna på ATP-stridens tid inte den mest brännande frågan i väljarnas ögon. Den har fallit från första till sjunde plats (SvD 5 juli 1988).
"Fred och arbete" må ha varit vänsterns slogan. Men förverkligandet har för det mesta högern fått stå för, vad gäller freden med bistånd från Michail Gorbatjov. De viktiga västländerna - USA, Japan, Västtyskland och Storbritannien - styrs sedan länge av borgerliga regeringar. I Frankrike, som större delen av 80-talet regerats av socialister, lades den socialistiska politiken tidigt om i borgerlig riktning.
Det är borgerlig majoritet i väljarkårerna också i våra grannländer Finland, Norge och Danmark. Men endast i Danmark är regeringen helt borgerlig. I Finland regerar en koalition av samlingspartiet och socialdemokraterna, och i Norge regerar socialdemokratin därför att den borgerliga majoriteten är oenig.
Över hela västvärlden har på slutet av 70-talet och början av 80-talet gått en politisk högervåg. Det är därför inte fel att kalla vår tid för Reagans och Thatchers era. Deras variant av liberalism har fått gehör långt utanför de egna länderna. Den har legitimerats av en osedvanlig ekonomisk framgång. Goda tider och borgerlighet har i den stora världen ingått en mäktig förening.
I europeiska länder växer en ny insikt fram: Vänstern var bra på att införa den byråkratiserade omsorg och service vi kallar välfärdsstaten, men högern är bättre på att sköta välfärden med effektivitet, valfrihet och entrepreneuranda. Hos oss kan valrörelsen 1988 bli ett första steg mot denna insikt.
Vänsterns försök att ta över miljörörelsen har inte lyckats. De antikapitalistiska dragen hos miljörörelsen är förvisso uppenbara, men de har en gammalkonservativ snarare än en marxistisk bas. Den ekologiska grundsyn som konservatismen alltid haft - den motsätter sig som bekant alla stora, störande ingrepp från människors sida i samhället - har miljörörelsen tagit över och tillämpar på människans relation till naturen.
I Sverige är det inte borgligheten som förbinds med goda tider utan socialdemokratin. Vi har inte sedan 1982 haft en borgerlig regering, och inte heller en borgerlig majoritet i väljarkåren. I ett jämförande politiskt perspektiv är vi sålunda ett ganska udda land. Men vi har fått ett borgerligt opinionsklimat. I så motto finns västvärldens högervåg också hos oss.
Den socialistiska ideologin har också hos oss gått i kloster, dvs. isolerat sig i små skyddade enklaver på fackliga centralorganisationer, universitet, redaktioner och överlevande röda boklådor. Där lever den vidare i väntan på att dess idéer skall mötas av ett gynnsammare samhällsklimat.
Opinionsklimatet i världen kan ändras på grund av förändringar i anti-amerikanismen. Motviljan mot USA har olika grund i Japan (handelspolitik), Argentina (Falklandskriget), Brasilien (patentintrång), Europa (masskultur ā la Dallas), arabländerna (stödet till Israel). Men illviljan mot USA tilltar snarare än avtar i de flesta delar av världen.
Vänsterns hopp idag står framför allt till denna ökande anti-amerikanismen.
I Sverige har vi dock för närvarande en USA-vänlig opinion. I vårt land är högervågens opinionsklimat ett mellanting mellan nyliberalism på svenska och perestrojka på svenska.
Svenskarna 1988 söker sig bort från socialdemokratiska partiets dominans av politik, förvaltning och medborgarnas vardagsliv, bort från de stora kollektiva monopollösningarna för skola, sjukvård, äldreomsorg och barnomsorg. Privata alternativ och valfrihet prioriteras. Skatterna - politikernas resurser för kollektiva arrangemang - vill man banta så att det blir mer utrymme för individuella lösningar på livsproblemen. I skolan vill man göra individens prestationer mer synliga och ge betyg i alla årskurser.
Samordningen i samhället skall i högre grad ske via marknaden, inte genom byråkratin. De kollektiva löntagarfonderna ogillas, men vinstandelssystem välkomnas. Europas stora projekt är också Sveriges stora projekt: EG ser vi som nästa station i vår historia.
På punkt efter punkt går opinionen på tvärs med traditionell socialdemokratisk politik. Socialdemokratin har sökt anpassa sig till det borgerliga opinionsklimatet genom att vrida sin politik mot höger. Men det finns gränser för hur långt partiet kan gå i anpassning utan att förlora sin själ.
Inte minst partikongressens delegater vars försörjning och maktbas vanligen finns i den offentliga sektorn har svårt att acceptera de nya signalerna. Och partiets ledare måste då och då uttrycka sin organisations historiska socialistiska värderingar, annars förlorar ledarskapet sin sälta.
Det vore en olycka om valkampanjen kom att domineras av affären Ebbe Carlsson. Så klagar socialdemokraterna. De borgerliga kan gott instämma. Varför skall en sådan affär få skymma bort att de borgerligas lösningar av de politiska sakfrågorna just i år stöds av ett sagolikt gynnsamt opinionsklimat?
Copyright 1988 Svenska Dagbladet. Reprinted by permission.