Svenska Dagbladet 1988-06-06

Hans L Zetterberg

Affären Ebbe Carlsson

Anna-Greta Leijon, vår justitieminister, är -- eller var -- en av våra duktigaste politiker. Om hon hade varit karl, eller hennes parti inte suttit fast i mansdominans, hade hon antagligen varit Sveriges statsminister. Hon är Ingvar Carlsson jämbördig i politisk kunskap, har säkra politiska instinkter, har full förankring i rörelsen, är sagolikt modig och tål stress. Hon är utrustad med en politiska vilja och förmåga som ända tills i förra veckan beundrades av vänner och motståndare. Dessutom har hon något som Ingvar Carlsson inte har, nämligen en personlig utstrålning.

Varför ger sig en så väl utrustad politiker ut i lagens utmarker, i träsk som två kommissioner och justitiekanslern helt nyligen varnat för och i vilket hennes företrädare gick ner sig?

Fru Leijon sätter med statsministerns goda minne upp en hemlig extra utredning om Palmemordet. Den leds av en privatperson som inte utnämnts i vanlig ordning för ett officiellt uppdrag. I form av ett rekommendationsbrev utrustar hon utredningens ledning med utomordentliga befogenheter att företräda justitiedepartementet . (Vi hoppas få del av dokumentet idag). Hon låter av allt att döma denna utredningsgrupp få del av hemliga uppgifter från den officiella Palmeutredningen och Säpo.

De förundersökare och åklagare som arbetar träget enligt lagen får ingenting veta. Allt detta är en maktutövning som är främmande i en rättsstat. Det handlar om en politikers privatpolis.

Hon måste ha mycket goda skäl, riktiga elefantskäl.

En liten grupp är hennes förtrogna i detta företag. Bland dem finns den gamle vännen Ebbe Carlsson och den polischef hon själv varit med att tillsätta, en fd arbetskamrat som heter Nils Erik Åhmansson. För några veckor sedan var det ganska många som gärna ville vara på insidan av den gruppen. Nu skyndar sig alla som kan att sätta sig i säkerhet på utsidan.

De skäl som justitieministern kan ha haft är okända för oss vanliga medborgare. Händelsen har gett upphov till en flod av spekulationer, misstankar och insinuationer som kommer att förgifta det politiska klimatet i Sverige för lång tid framåt.

Kom fram, Anna-Greta Leijon, och berätta! Du hade ju tänkt berätta allt när Palme-mordet väl var uppklarat av din grupp. Efter vad som hänt måste Du göra det redan nu!

Alternativet är att journalister, konstitutionsutskottet, justitiekanslern, utredningskommissioner, politiska fiender drar ut alltsammans som tand efter tand ur Din tigande mun.

GENOM ATT AVGÅ kan fru Leijon få någon slags rätt att slippa svara. Men då hänger ändå molnet kvar över partiet.

Även om hela berättelsen kommer fram blir den svår att förstå. Den nödvändiga bakgrunden finns att söka i Olof Palmes sista år, i socialdemokratins inbyggda sekteristiska misstroende, i kretsen av maktens självutnämnda hovmän, och kanske också i en variant av de brottsliga hemligheternas broderskap.

PALMES POLITISKA insatser blev med tiden vidlyftiga. Under den gångna vintern har svenska folket fått lära sig att Palme i Indien samtidigt förhandlade om nedrustning och om vapenorder.

Ingen av medarbetarna torde ha haft full insikt i de komplicerade politiska spel i vilka Palme mot slutet av sitt liv deltog. Men några - bl a gruppen kring Anna-Greta Leijon - tror sig veta mer än andra om hur hela elefanten såg ut. Och därmed tror de sig ha nyckeln till mordet.

Vad vet egentligen Anna-Greta Leijon om Palme-mordets motiv som inte Hans Holmér på sin tid redogjorde för företrädaren och partiledarna?

SOCIALDEMOKRATIN har alltid misstrott utomstående. Det ligger i en sekts natur. Tyvärr yttrar sig detta också i misstro mot myndigheter som (ännu) inte genomsyrats av socialdemokratin. Idealmyndigheten för Anna-Greta Leijon är Arbetsmarknadsstyrelsen som lyder under hennes förra departement. I AMS är ledningen socialdemokrater, och i praktiken gäller också att mellancheferna är socialdemokrater och fotfolket är socialdemokratiskt, och hela organisationen är inriktad på att genomföra socialdemokratisk politik.

Polisväsendet, åklagarmyndigheten, militären - för att inte tala om SÄPO - har långt ifrån sådan karaktär. Därför misstros sådana myndigheter av socialdemokratin. Det känns rätt och rimligt för partiet att gå runt dem, även om det är att gå runt rikets lag.

Det är detta som har hänt. Ingvar Carlsson och hans justitieminister har varit oförmögna att hantera sin sekterism.

Kring makten samlas alltid några personer som själva inte har maktpositioner, men som ändå får makt genom sin tillgång och närhet till maktens legitima utövare.

Raisa Gorbatjev har t ex makt utan att vara utnämnd eller vald, något som retar många i Sovjet där man är van att makan skall vara i bakgrunden. Nancy Reagans astrolog fick en smula makt i Vita Huset, vilket höjde ögonbrynen på en hel värld.

Kring den svenska socialdemokratin finns också ett antal inofficiella maktsatelliter. Den mest kände är Harry Schein, Olof Palmes tennispartner, en briljant man. Han har också haft ett par reguljära chefsposter i förvaltningen som han skött med den äran. De flesta av maktens självutnämnda hovmän är dock som direktör Hans Haste d v s utan officiell utnämning eller förläning. Som sådan måste man vara extra trogen mot makten, faktiskt mer så än vad som gäller för den som fått egen maktbas i form av en utnämning eller förvaltning att sköta.

Allmänheten och pressen är med rätta skeptiska till dessa personer som utan att vara valda eller utnämnda eller ansvariga mäklar makt och utövar lånad makt. Ebbe Carlsson är en sådan.

Visst måste en politiker få ha sina fritidsvänner. Men politikern bör inte betrakta dem som en politisk resurs. Det är vad Ingvar Carlsson och Anna-Greta Leijon gjort med Ebbe Carlsson.

I USA fanns för inte så länge sedan en legendarisk FBI-chef, J Edgar Hoover, som visste för mycket om de ledandes affärer, skatter, sexualliv och politiska genvägar för att de skulle våga avskeda honom. Han fick fortsätta i sitt ämbete till döden skilde honom från jobbet.

Regeringen har varit ytterst ovillig att stöta sig med partivännen Hans Holmér, en fd Säpo-chef som blev vår genom tiderna mest misslyckade polisman. Den pinsamt utdragna processen kring hans frikoppling från Palmeutredningen vintern 1986-87 är i färskt minne. Då spekulerades flitigt om att han hade någon slags hållhake på regeringen, t ex uppgifter som kunde skada socialdemokratin.

Dessa spekulationer om Holmér återkommer nu. Regeringen - med statsministern själv väl informerad - har ett år efter avpolletteringen gett honom chansen till en äreräddning i misslyckandet med polisutredningen om Palme-mordet. Via Ebbe Carlsson får han på nytt ta upp det s k kurdspåret. Holmér finns med i den hemliga extra Palmeutredningen, och Leijon hon säger inte nej därtill.

Det är ett otrevligt sammanträffande att sjukhusspioneriet i Göteborg 1975 i vilket socialdemokratin var misstänkt utreddes just av Hans Holmér och Ebbe Carlsson. De nådde ingen lösning. Och för en kort tid sedan vägrade Anna-Greta Leijon att häva hemligstämpeln så att Ingvar Gullnäs skulle kunna berätta vad han kommit till för insikt om den affären.

Copyright 1988 Svenska Dagbladet. Reprinted by permission.