Svenska Dagbladet 1988-05-09

Hans L Zetterberg

Informationssamhället

Ur 1800-talets agrarsamhälle växte vårt industrisamhälle. Det fick en sen start här i Sverige. Men vi hämtade snart in andras försprång, växte i en takt som nu skulle kallas japansk, och blev en av de bästa i världen på industri.

Ur industrisamhället växer nu 2000-talets informationssamhälle. Vi som lever idag har levt i en tid då vår samhällsform varit havande med nästa samhällsform. Vi vet redan en hel del om hur det nya samhället ser ut.

Vi är ännu oense om namnet på den nyfödda. Först sade man helt enkelt "det postindustriella samhället", ett namn som bara säger att det kom efter industrisamhället. Sedan tog man fasta på att i det nya samhället ökade antalet anställda i serviceyrken mycket snabbt. Då föreslogs namnet "servicesamhället". På senare år har man fäst sig vid att informationsteknologin är förutsättningen för det nya. Därför kallas den nya samhällsformen vanligen för "informationssamhället". Men det är inte säkert att detta blir det slutgiltiga namnet.

Själva befruktningsögonblicket för informationssamhället anses känt. Det inträffade på 1950-talet när telefonen giftes samman med datorn. Som så ofta i mänsklighetens historia kom en ny teknologi till för att vara i krigets tjänst.

Sovjet hade förvånat USA 1949 genom att explodera sin första atombomb. Amerika ville ha en ring av radarstationer som skulle varna för anfall. I England hade man under kriget läst av radarskärmar och observatörerna hade rapporterat genom att ringa till varandra eller använda telex. Amerikanarna ville också använda telefonlinjer, men låta dem förmedla radarbilder utan inblandning av människor.

Man förde samman tre teknologier: telefonen känd från 1880-talet, modulering av pulskoder, en teknik känd sedan 1930-talet, och datorn, uppfunnen på 1940-talet. Så föddes det första av de stora elektroniska nätverk som karakteriserar informationssamhället.

Man blir delaktig i informationssamhället genom uppkoppling via satelit och andra telesystem. Redan nu har vanliga människor fått tillgång till en enormt stor underhållningsindustri genom uppkoppling av sin tv till kabel eller disk eller video. För de professionella finns ny affärsverksamhet som pågår dygnet runt jorden runt. Handeln med valutor, valutaoptioner, ränteoptioner, aktier, indexoptioner mm är idag i pengar räknat 25 gånger större än de sammanlagda internationella betalningsströmmarna för tillverkningsindustrins gods och serviceindustrins tjänster.

Marknaden är inte längre en plats, den är ett elektroniskt nätverk. Oljemarknaden finns t ex inte längre i Rotterdam; den finns överallt där det finns en dataterminal eller en telexapparat. De militära försvarssystemen, de vetenskapliga samarbetsprojekten, nyhetsflödet - allt finns numera uppkopplat.

Precis som det finns bönder i industrisamhället så kommer det att finnas tillverkningsindustri i informationssamhället. Representanter för den äldre samhällsformen protesterar alltid mot den framväxande. Protesten kan pågå i flera generationer. Därav får politiken en del av sitt innehåll.

När kapitalismen och industrin kom till England på 1700-talet såg jordägarna på de nya fabrikerna med största misstro. Agrarsamhällets företrädare var också skeptiska mot aktier i industriföretag. De menade att sådana instrument inte representerade riktig rikedom. Det enda riktiga tecknet på rikedom var land, och det enda pålitliga instrumentet var en lagfart, tyckte man då. Det svenska bondeförbundets djupa motvilja mot "bolagshögern" var samma andas barn.

I industrisamhället frikopplades de rikedomsskapande krafterna nästan helt från föreställningen att land allena representerade rikedom. Aktier blev accepterade. Av land behövde industrin bara en fabrikstomt och en landsväg på vilken man kan transportera råvaror och produkter.

Även detta missunnas dock Volvo i Uddevalla av kvarlevande värderingar från agrarsamhället.

I informationssamhället är de rikedomsskapande krafterna nästan helt frikopplade från industrins fabriker, maskiner och lager. Visst handlas det ännu med aktier i industriföretag. Men en stor del av handeln är i instrument som är höggradigt frikoppklade från industrisamhällets reala tillgångar och gäller t ex indexoptioner och valutaoptioner.

Mot detta har industrisamhällets företrädare protesterat. De mest högljudda protesterna har kommit från Stig Malm och LO. Skallet på "finansvalparna" är industrisamhällets skall på informationssamhället. Det kommer nog att pågå ett par generationer till. Industrisamhällets bruksvärden kommer att ställas mot informationssamhällets transaktionsvärden. Protesterna kommer att få näring av de barnsjukdomar och tonårskriser som utan tvivel kommer att drabba informationssamhället. Utvecklingen går så fort att vanliga medborgare har svårt att hänga med.

Agrarsamhället och industrisamhället finns kvar när informationssamhället är över oss. Ingen illustrerar detta bättre än centerns partiledare, Olof Johansson. Han växte upp på en bondgård i Småland. Hans fras "fusionsvalpar" är det senaste uttrycket för agrarsamhällets gutturala protest mot industriledarna. Själv fick han industrisamhällets finaste utbildning, Handelshögskolan i Stockholm. Han vet alltså vad som gäller i storföretagen. Dessutom var han dataminister i den borgerliga regeringen och har bättre överblick över informationssamhället än någon annan borgerlig politiker. Han betraktas ibland ett problem för borgerligheten. Men med denna erfarenhet och bakgrund är han givetvis en stor tillgång snarare än ett problem.

VI VET ATT informationssamhällets transaktioner representerar genuina välståndsskapande krafter. Se på det nya välståndet runt London! Det är skapat av börsen, Reuters, Lloyds, bankerna, mäklarna, reklambyråer, underhållningsindustrin och informationsteknologin - kort sagt, av informationssamhällets institutioner.

I Stockholm skulle vi kunna ha mycket av detsamma om regeringen bättre förstod informationssamhällets villkor. Vi måste släppa valutaregleringen och skaffa oss ett skattesystem som passar det internationella informationssamhället.

Av specialiserade firmor är Alfred Berg Fondkommision och Carnegie Fondkommision våra mest beundrade spjutspetsar in i den nya finansvärld som informationssamhället öppnat. I förra veckan köptes den senare av statliga PK-banken. Ingen kan (ännu) sätta ett "rätt" pris på en sådan affär. Men alla kan inse att om inte ägaren förstått informationssamhället går Carnegie ett dystert öde till mötes.