Svenska Dagbladet 1988-05-30

Hans L Zetterberg

Demokratins kärnpunkt: Ut med skurkarna!

Enligt den socialdemokratiska valplaneringen diskuterar nu väljarna frågan: Vem skall styra Sverige, egoisterna eller socialdemokraterna? Det är en debatt utan artikulerade argument, ett tecken på att gränsen mellan partiledning och reklambyrå har suddats ut. Det artar sig till en irrelevant valkampanj och ett valdeltagande långt under det normala.

I detta läge rekommenderas den engelska tidskriften The Economist. I senaste numret (23 april 1988) skriver Sir Karl Popper om demokrati. Popper är en av vårt århundrades stora filosofer.

Den klassiska teorin säger att demokrati innebär att folket styr, och att folket har rätt att styra. Från Platon till Marx och vidare in i vår tid har det grundläggande problemet som demokratin sökt lösa varit: vem skall styra staten?

Popper menar att detta är fel problemställning och därmed fel uppfattning av demokratin. Det riktiga problemet är snarare: Hur skall vi bli av med dåliga styresmän utan att ta till våld och blodsutgjutelse? Här har demokratin den enkla och eleganta lösningen. Regeringar avskedas av majoriteten i allmänna val.

Demokratins godhet kan ofta nog vara tveksam, menar Popper. Men enväldets ondska är övertygande bevisad. Alla som levt i en diktatur eller enpartistat och upplevt att man måste ta till vapen för att få en ny regering vet att demokratin är överlägsen. Även en s k god diktator eller upplyst monark berövar medborgarna ansvar för nationens beslut och hämmar därför deras utveckling. Som Winston Churchill skämtsamt sade: Demokratin är det sämsta styrelsesättet - men bättre än alla andra kända styrelseformer.

Vi vill gärna tro att demokratin är självklar och naturlig. Man glömmer lätt hur ung och kort demokratin är i mänsklighetens historia. USA kan räkna sin demokrati i århundraden, vi räknar vår i årtionden. Den 200-åriga obrutna demokratiska traditionen har satt satt djupare spår i USA än någon annanstans.

Stämmer Karl Poppers uppfattning att demokratins kärnpunkt ligger i möjligheten att rösta bort de styrande, snarare än att rösta in goda styrande? Knappast i Sverige. Vi har begränsad erfarenhet av demokratins dynamik därför att vår konstitution under så stor del av vår demokratiska historia gjorde det lätt för ett och samma parti, socialdemokraterna, att stanna vid styret. Men hur stämmer det med den långa amerikanska erfarenheten av demokrati?

I halva mitt vuxna liv bodde jag i USA och har alltså sett många amerikanska valkampanjer. När jag tänker tillbaka på dem verkar Popper ha rätt, särskilt om det gäller lokala val, men ibland också i kongress- och presidentval.

"Låt oss se efter vad de styrande gjort!" ("Let us look at the record!"), säger både de styrande och oppositionen när en amerikansk valkampanj kommit igång. Sen talar de styrande om allt gott som åstadkommits under valperioden och oppositionen talar om allt ont som skett. Väldigt ofta kommer maktmissbruken fram: skattefinansierade jobb eller värdefulla tillstånd som gått till släktingar och partivänner, favörer i beslut om vägar och markområden, tips och finansiella möjligheter som hänger samman med politiska förtroendeposter. Och så vidare. Att sko sig på politik är vanligt i USA, liksom annorstädes.

Om oppositionen sedan tar upp temat "Ut med skurkarna!" ("Drive the rascals out!"), brukar det gå en ilning genom den amerikanska åhörarskaran. Se nu är det en riktig kampanj på gång! Själva frasen "Drive the rascals out!" är laddad. Den har rungat i många val i tvåhundra år. Med den i munnen känner medborgaren smaken av sin demokratiska makt. Vallöften i all ära - för den erfarne väljaren är de är bakelser i himlen ("pie in the sky"). Genomgången av vad som varit är lättare att ta ställning till. Och då vet man om man skall använda sin röst att avsätta makthavarna.

Poppers tes är alltså verklighetsförankrad, åtminstone i USA. Men det är fel att tro att den uttömmer demokratins mening. I demokratins begrepp finns också plats också för frihet, rättigheter, folkbildning, visioner, ideologier, organiserade minoritetsintressen, ansvar, och ledarskap. Poppers demokratiteori tycks mig lida av samma fel som hans vetenskapsteori: den skär ned de stora problemen till ynkligare proportioner så att våra intellektuella verktyg lättare skall nå upp.

För dagens svenska opposition är Karl Poppers teori om demokratin gudasänd. Vägen till den borgerliga regeringsförklaringen är törneströdd. Men vad socialdemokraterna gjort som regeringsparti under Ingvar Carlsson kan läsas som en öppen bok. Enligt Popper skall de allmänna valen vara en bedömning av vad den sittande regeringen gjort eller försummat att göra. Och här finns ju mycket för oss att debattera: maktfullkomlighet, skatter, vapenexport, östersjögräns, spioner på permission, ubåtar, kärnkraft, utredningar om Palmemordet, Öresundsbron, et cetera.

För min egen del är saken klar. När jag flyttat tillbaka till Sverige saknades ATP-poäng för USA-åren. Bristen måste kompenseras med privata pensionsförsäkringar. Men förra året gick regeringen in och ändrade i mitt kontrakt med försäkringsbolaget och tog för sig av detta pensionssparande - det kallades engångsskatt. Det var fult och omoraliskt. Nu söker jag och tiotusentals andra rättelse mot svenska staten i de europeiska rättsinstanserna.

Under tiden längtar jag efter ett valmöte av amerikansk typ där ropen skalla: - Ut med skurkarna! De stal min pension. Då skulle vi få en riktig kampanj och hamna nära demokratins kärnpunkt.

Karl Popper är en österrikare som blivit engelsman, t o m adlad som Sir Karl. Han är idag 85 år.

I Wien fanns under mellankrigstiden en krets filosofer som sökte klarlägga principerna för vetenskapligt arbete. Resultatet kallades logisk empirism. Tankeriktningen blev mycket spridd, delvis därför att man i Cambridge, Uppsala m fl ställen kommit fram till snarlika idéer. Poppers bidrag är boken Logik der Forschung 1934.

Som flykting undan Hitler skrev Popper The Open Society and Its Enemies (1945). Det är en inträngande analys av vårt olyckliga tankearv från de stora samhällsutopierna - Platon, Hegel, Marx - och en plädering för ett öppet samhälle, förändringsbart genom rationella reformer. Poppers teori om demokratin som den presenteras i The Economist uttrycktes först i denna bok.

Copyright 1988 Svenska Dagbladet. Reprinted by permission.