Svenska Dagbladet 1988-03-07

Hans L Zetterberg

Väljarbarometerns talmystik

Opinionsundersökningar har i motsats till folkomröstningar och allmänna val inga grundlagsmässiga konsekvenser för politiken. Deras utslag vägs på något sätt ändå in i politiska överväganden. Men det brukar politikerna, som bekant, förneka.

Väljarbarometrar har en särställning bland opinionsundersökningar. De bidrar till att hålla det politiska intresset levande mellan valkampanjerna. Genom att tala om vilket parti som är på uppmarsch och vilket parti som är på reträtt drar de upp konturerna för det politiska slagfältet och koncentrerar (eller begränsar) därmed den politiska debatten. De skapar förväntningar på partier och partiledare som blir utgångspunkt för bedömningarna om deras politiska framgång och motgång.

Väljarbarometern är opionsundersökningarnas konung av ett annat skäl. Den visar vad som händer med partisympatierna mellan valen. Och eftersom valen har stora konstitutionella konsekvenser - de är demokratins fredliga revolutioner när nya idéer och nya människor tar över makten - får en väljarbarometer speciell uppmärksamhet. Den antyder ju hur läget är om det vore val. Den hjälper oss att redan nu anpassa oss till den sannolika politiska framtiden. Det är självklart att massmedier ger stor uppmärksamhet åt en väljarbarometer.

Vad skall man då tro om förra veckans rapport av väljarbarometrar för februari, valåret 1988? IMU säger att socialdemokratin har 41.5 procent och förlorar regeringsmakten. Sifo säger att s har 48.6 procent och behåller regeringsmakten. Skillnaden är så drastisk att ingen av väljarbarometrarnas ovannämnda uppgifter i den modernas demokratiska processen kan uppfyllas. Från att ha varit kungar bland opinionsundersökningar blir de hovnarrar.

Det finns i Indien ganska många personer som inte känner sig delaktiga i politiken som medborgare utan som känner sig utlämnade åt politiken som undersåtar. När opinionsundersökare utfrågar dem söker de uttrycka sympati för det dominerande kongresspartiet, Gandhis parti. Fenomenet kan kallas för överhetseffekt. Det finns inte bara i nya demokratier i tredje världen. Det finns hos oss också.

Så här kan det låta:

- Jag kan inte påverka nånting alls. Det är socialdemokrater som styr från Stockholm. Och här i vår kommun är NN den mäktigaste mannen. Han är (socialdemokratiskt) kommunalråd och bestämmer allt. Ibland åker han på kongress till Stockholm och bestämmer hur partiet skall styra.

Om en svensk på detta sätt känner sig som undersåte under socialdemokratin snarare än medborgare i demokratin drabbas de åsikter han eller hon framför lätt av en anpasslighet till den socialdemokratiska makten.

Antag att socialdemokraterna får en högre siffra i en mätning i en undersökning per telefon än i en undersökning med besöksintervjuer som har hemlig omröstning. Är det då något fel på en av mätningarna - eller på båda? Nej, inte nödvändigtvis. Sådana diskrepanser innehåller i första hand information om väljarna, inte om metoder för opinionsmätning.

När ett regeringsparti får högre siffror i en utfrågning i vilken man för intervjuaren öppet måste ange ett parti än i en utfrågning med hemlig omröstning (valsedlar, valkuvert) i vilken intervjuaren ej får veta partiet, har vi en "överhetseffekt". I Sverige har överhetseffekter noterats enbart för socialdemokratin vilket sammanhänger med att de styrt landet under praktiskt taget alla år som opinionsmätningar förekommit. En viss andel intervjuade vill inte stöta sig med vad de upplever som överheten.

En väljarbarometer görs per telefon till namngivna intervjupersoner, som SCB, visar vanligen stora överhetseffekter. (SCB lider dessutom av en image av överhet.) Sifos telefonundersökningar har sökt dämpa överhetseffekten något genom att intervjuaren inte frågar efter den utvaldes namn, men effekten är långt ifrån eliminerad: intervjuaren har ju bevisligen telefonnumret. Inte ens i Sifos besöksintervjuer med omröstning med valsedlar och valkuvert går det att helt undvika överhetseffekten, men den ger mycket mindre utslag där.

Vi kan studera överhetseffektens utveckling över tid genom att jämföra resultat från öppen och sluten omröstning, t ex diskrepanser mellan mätningar i telefon och vid besök med hemlig omröstning. Under flera och långa perioder har s-överhetseffekten varit uppenbar. På ett seminarium nyligen för väljarbarometerns intressenter visade Alf Sjöström från Sifo diagram över utvecklingen innevarande valperiod.

En ovanlig sak i februarimätningen är att överhetseffekten inte kunde spåras: socialdemokratin hade lika värden (faktiskt en insignifikant högre siffra) i besöksintervjuerna än i telefonintervjuerna. För borgerligheten är det viktigt att se till att överhetseffekten reduceras till noll under själva valkampanjen. Under en god valrörelse måste det framstå som godtagbart för alla väljare att man inte behöver vara socialdemokrat.

Överhetseffekten visar sig också indirekt i svaren på frågan om vilket parti man röstade på i det senaste valet. En återkommande överskattning av socialdemokratin i förhållande till det faktiska valresultatet noterades redan på 50-talet. Den ökade under 60-talet, minskade under den borgerliga regeringsperioden 1976-l982 och ökar sedan dess.

Länge trodde man på sina håll att överskattningen berodde på dåliga urval eller på en dominans av socialdemokrater bland soffliggare som felaktigt rapporterade att de gått och röstat. Nu vet vi bättre.

Det allmänna opionionsklimatet har stor betydelse för partiernas ställning. (Om opinionsklimatets förmåga att tysta vissa åsikter i debatten skrev jag på denna plats den 18 maj 1987.) Klimateffekterna är annorlunda än överhetseffekten. En avvikelse i svaren på frågan om vilket parti man röstade på i det senaste valet från det valresultat som då erhölls behöver inte vara en överhetseffekt och är det aldrig när det gäller ett oppositionsparti.

Det är en normal indikation på opinionsklimatet för partiet, dvs. hur välkommet ett uttryck för stöd åt partiet är i samtalsgrupperna i väljarkåren Överskattning av ett partis andel i föregående val är ett tecken på att partiet arbetar i ett fördelaktigt opinionsklimat: anhängarna är angelägna om att visa var de hör hemma. Det är en framgångssignal.

På motsatt sätt antyder en underskattning att partiets sympatisörer blivit försagda och saknar frimodighet.

Under hela denna valrörelse har folkpartiet gynnats av ett gott opionionsklimat och centern av ett dåligt. Socialdemokratin seglar f n i ett gott opionionsklimat. Överskattningen av den rapporterade röstningen på partiet 1985 är t ex uppenbar, och rekordstor i Sifos februarimätning.

Det kaos som uppstått i väljarbarometrarna i Sverige beror delvis på att IMU och SCB betraktar överhetseffekter och klimateffekter som metodfel snarare än som väljarnas verklighet. Man använder räknemodeller (t ex poststratifiering) som om dessa effekter inte var verkliga och måste redovisas. Slutresultatet hamnar därför närmare föregående valresultat än den aktuella verkligheten för de partier som drabbats av effekterna.

Sifo tar hänsyn till effekterna, men kan misstänkas för att drabbats andra felräkningar i februaris mätning, t ex sneda urval eller på fel i avprickningen av valsedlar. Vi avvaktar Sifos utredning innan någon slutsats dras. Som tumregel för tolkning av en väljarbarometer gäller att man bör göra en bedömning av det politiska skeendet veckorna och månaderna för intervjuerna och fokusera på förändringar som verkar rimliga i ljuset av det politiska skeendet. Man skall inte avstå från all sin politiska kunskap bara för att man har en partisympatisiffra framför sig.

I min politiska kunskap ingår insikten att många tidigare valskolkare mobiliserades till partiet av Palme-mordet och kan möjligen räknas som aktiva sympatisörer idag. Men däremot måste ställas att socialdemokratin inte når upp till valresultatet bland förstagångsväljare. Partiet har sedan valet 1985 också förlorat fler väljare till andra partier än det vunnit från dem.

Minoriteternas koalition

I nedanstående redovisning av opinionsfrågor är socialdemokratins alternativ skrivet i fet stil 

EG augusti 1987

"Tycker Du att det skulle vore till fördel eller nackdel för oss 
om Sverige blev fullvärdig medlem i EG?"

Fördel 
Nackdel 
Vet ej 

38 % 
25
37 % 
BARNOMSORG augusti 1985

"Vilket av följande tycker Du i princip är bäst för barnfamiljerna?":

Fortsatt utbyggnad av den kommunala barnomsorgen 
så att alla barn får plats 

eller        
i stället för fortsatt utbyggnad av den kommunala barnomsorgen för alla 
ett kontant vårdnadsbidrag
 
Vet ej  



24%



70%

7%
FONDER november 1987

Är Du för eller emot löntagarfonder?

För 
Emot 
Vet ej 

21 %
51 %
28 %
KÄRNKRAFTENS AVVECKLING oktober 1987

"Hur tycker Du vi skall planera till 2010?"

Följa planen av avveckling 2010 
Redan nu börja avveckla svenska
reaktorer även om elpriset blir högre
och andra åtgärder måste vidtas

 
Vet ej

58 %


30 %

12%
PRIVATISERING december 1987

Är Du för eller emot privatisering av 
offentlig verksamhet?

För 
Emot 
Vet ej  

52 %
29 %
19 %

Än viktigare syns mig vara att i de stora politiska frågorna har socialdemokratin med en dåres envishet valt folkminoritetens position. I rutan härinvid ser vi folkopinionen kring kärnkraftsavveckling, barnomsorg, EG, löntagarfonder, och privatisering. Överallt har partiet majoriteten emot sig. Ingvar Carlssons socialdemokrati har blivit vad man kallar en "minoriteternas koalition". Sådana kan inte klara en tuff valrörelse.

Copyright 1988 Svenska Dagbladet. Reprinted by permission.