Svenska Dagbladet 1987-12-14

Hans L Zetterberg

Den goda grundskolan

Låt oss fira grundskolans 25-årsjubileum med att drömma om den goda grundskolan.

Allmän grundskola och allmän rösträtt hör ihop. Rösträtt utan skolning är mobbstyre, inte demokrati.

En demokrati är - i politisk, inte ekonomisk mening - ett klasslöst samhälle: alla medborgare tillhör härskarklassen. Demokratin kräver klasslös utbildning, dvs. en grundskola. Den kan drivas i offentlig regi eller i privat regi. Men vi måste vara överens om vad grundskolan skall handla om och det ovillkorliga minimum av baskunskaper som alla som lämnar grundskolan måste ha.

Skolutbildningen är en del, ofta en liten del, av en människas totala utbildning.

Grundskolan skall börja tidigt. Kanske redan vid fyra år. I Sverige har vi tyvärr i praktiken till ytterlighet försvårat möjligheten att integrera förskola och grundskola genom att olika fackliga maktgrupper organiserar förskolelärare och grundskolelärare. Den goda grundskolans tidiga start blockeras för närvarande av kommunalarbetarförbundet. På denna punkt är det fel på Sverige, inte på skolan.

De olika skolstadierna har slutpunkter, t ex examina, som kan uppnås på ett bestämt antal år. Men utbildningen når aldrig någon slutpunkt då man är "färdig". Man skall, som det heter, lära så länge man lever.

Den första uppgiften för grundskolan är därför att lära alla hur man lär sig, så att man kan lära hela livet och utvecklas som person hela livet. Grundskolan skall förbereda oss att ta tillvara de tillfällen att lära mera som vi hela tiden får under vårt liv.

En andra uppgift för grundskolan är att förbereda barnen för de medborgerliga plikterna: att informera sig, delta i samtal som bildar opinion, utöva rösträtt. Medborgare skall i grundskolan lära sig att de är samhällets permanenta härskare. De valda representanterna är tillfälliga.

Här brister den nuvarande svenska grundskolan som undervisar att politiker med majoritet bakom sig är folkets överhet. Ingen är folkets överhet. Demokrati innebär folkets kontroll av överheten, inte den valda överhetens kontroll över folket.

En tredje uppgift för grundskolan är att ge alla möjlighet att senare i livet ha ett jobb genom att lära ut de färdigheter som är gemensamma för alla arbeten i samhället. Till dem hör inte bara att kunna läsa och skriva och dylikt utan också att kunna arbeta, dvs. vänja sig vid ansvar och disciplin, acceptera åtaganden och kontroll att dessa åtaganden utförs.

Grundskolan skall absolut inte engagera sig i praktisk yrkesutbildning. Men den skall ge sådana färdigheter att all slags yrkesutbildning underlättas.

Den goda grundskolan har sammanhållna årsklasser. Men eleverna arbetar i olika takt. En klassdator håller reda på hur långt var och en hunnit i de olika ämnena. I matematik bör det t ex vara möjligt för en hel del barn att erövra grunderna till differential- och integralkalkyl innan de lämnar grundskolan. Språkundervisning bör dock ske i separata grupper uppdelade enligt kunskapsnivå och inlärningsförmåga.

Betyg är en given del i en skola med sammanhållna klasser i vilka elever arbetar i olika takt. Eftersom årskurs inte längre är ett bra mått när elever arbetar i olika takt behövs återkommande rapporter om hur långt en elev hunnit i ett ämne. För att avgöra takten och innehållet i den fortsatta undervisningen behövs dessutom rapporter om hur väl eleven behärskar varje ämne upp till den punkt han eller hon hunnit. Ett kvantitativt betyg alltså och ett kvalitativt, båda kunskapsrelaterade. (I amerikanska texter brukar de två kallas credits och grades.)

Det finns tre former av undervisning i den goda grundskolan:

Dessa tre skall användas parallellt i alla årsklasser. De olika formerna av undervisning har olika mål och medel och gäller olika ämnen. I figuren härovan finns de tre undervisningssätten inritade i var sin kolumn.

Den första kolumnen var väl företrädd i den gamla, hederliga pluggskolan. Målet var förvärvet av organiserad kunskap genom katederundervisning, läroböcker och läxor. Detta är fortfarande en nödvändig del av skolans undervisning, men förvisso inte den allena saliggörande. Den ger en stomme av kunskap i matematik, språk, litteratur, naturlära och samhällslära.

Den andra kolumnen följer John Deweys tes att lära genom att göra. Målet är att utveckla inlärningsförmåga och omdöme genom övningar. Läraren handleder: ungefär som en idrottstränare eller bilskollärare visar han eller hon hur man gör. Men ämnena är läsning, skrivning, mätning och skattning, observation, datoranvändning - och konsten att lyssna.

Den tredje kolumnen följer Sokrates undervisningskonst att förlösa insikter genom frågor och samtal. Målet är förståelse av idéer, värderingar, moral och konst.

Samma ämne kan återkomma i flera kolumner. I den första kolumnen finns sålunda kunskap om matematik, språk m.m. I den andra kolumnen finns kunskap hur matematik, språk m.m. används. I den tredje finns förståelsen hur man skapar med språkets symboler.

Gymnastik och idrott - med pedagogik enligt kolumn två - skall givetvis finnas på alla nivåer i grundskolan, gärna kombinerad med hälsoundervisning.

Vår nuvarande skola har för litet av pedagogik enligt kolumn tre. Den finns på dagis-nivån när barnen sitter i ring på golvet och hör en saga och kommenterar den. Och den finns på universitetsnivå när man samlas till seminarium. Men den finns knappast alls i grundskolan. Den kräver mycket av läraren, och den fungerar egentligen endast i undervisningslokaler där man sitter runt ett bord.

Den tredje kolumnens verksamhet behöver inte vara alldeles lika i alla grundskolor. Genom den förmedlas värderingar och olika grundskolor kan på denna punkt differentieras. Någon kan vilja ge mer av musik, någon mer av historia, en annan mer av konst etc. Föräldrar bör kunna via ett system av skolpeng av dansk modell kunna välja en skola (eller klass) med den tonvikt de vill ha i kolumn tre.

De tre kolumnerna innebär att grundskolans undervisning är en pall som står på tre ben. I en trebent pall är inget ben viktigare än något annat; de tre kolumnerna måste alla vara representerade. Tänk vad mycket steril skoldebatt som kunnat undvikas om vi insett detta från början!

Grundskolans lärare skall givetvis kunna sina ämnen. Lika viktigt är att de hela tiden utövar sin kompetens att själva lära och utvecklas. De lärare som avstannat i sin egen utveckling och inlärning förstummar och belastar atmosfären i en skola.

Lärarhögskolans kurser behöver inte vara obligatoriska för grundskolelärare. Alla, som har mognad, hög utbildning av någon sort, och egen erfarenhet att lära enligt alla tre kolumner härovan, skall vara välkomna som lärare. Förturer för den egna kommunens lärare bör avskaffas: varje skola skall givetvis ha rätt att söka rekrytera den bästa läraren oavsett i vilken kommun han eller hon tidigare arbetat.

Till sist en symbolisk anmärkning. Ledaren för en grundskola bör kallas överlärare, inte rektor. För det viktigaste är att han eller hon förstår lärarkonsten, inte att skolans ledare är politiskt förankrade eller tycker bättre om administration än undervisning. All administration i grundskolan skall gå ut på att underlätta undervisning - inte något annat.

Överläraren skall se till att rättvisa och klara regler följs och han eller hon skall ha otvetydiga medel att upprätthålla den disciplin och det lugn som krävs i en bildningsprocess.

Det finns mycket goda, mindre goda och rent av dåliga grundskolor idag. De bästa har rätt mycket av den trefaldiga pedagogik som vi här beskrivit. De bästa har också - utan undantag - goda överlärare. Betydelsen av ledarskapet i skolan är enormt.

De idéer om grundskolan som jag skrivit ned här har inspirerats av The Paideia Proposal, An Educational Manifesto, formulerat av en grupp amerikanska humanister och liberaler som tagit sig tid att fundera över skolan. Bland dem finns filosofen Mortimer J. Adler och förre prorektorn vid Columbia University, Jacques Barzun. Ruth B Love, chef för Chicagos skolor, har tillhört dem från skolans svåra vardag i storstäderna som deltagit i arbetet.

Det är ofrånkomligt att en grundskola i viss mån blir en spegel av det samhälle den tjänar. Kommunerna, grundskolans huvudmän, är hos oss genomborrade av statliga förordningar och styrda av statliga bidrag. Sverige är ett centralstyrt, byråkratiserat välfärdssamhälle. Skolan blir därför - om vi inte håller emot - ett centralstyrt, byråkratiserat välfärdssamhälle i miniatyr: välfärd prioriteras på undervisningens bekostnad. Lärare blir en minoritet av skolans personal.

Vår dröm om grundskolan, liksom Paideia, utgår från ett liberalt, decentraliserat samhälle där skolan i allt väsentligt får handla om utbildning.