Svenska Dagbladet 1987-09-28
Hans L Zetterberg
HÖSTEN 1969 höll socialdemokratin en partikongress. Delegaterna uppträdde som om socialdemokratin ägde Sverige. En ny partiordförande fick sitt mandat av kongressen. Stämningen var hög. Tidningar och TV var fulla av s-kongress, och s-kongress var Sverige. Resolutionerna var långtgående och radikala.
Hösten 1987 hölls en partikongress i samma tonart. Beskrivningen ovan stämmer också på kongressen som slutade i lördags.
Har kongresserna 1969 och 1987 något annat gemensamt? Ja, i Sifos väljarbarometer låg partiet över senaste valresultatet vid båda tillfällena. Ingen s-folkvald riskerade att förlora sin plats i de beslutande församlingarna. Det fanns medvind och marginal. Man kunde ta politiska risker. Motståndarna låg lågt. Den röda kammen var hög på delegaterna. 1969 och 1987.
I DIAGRAMMET härintill visas hur olika s-regeringar klarat mandatperioderna. Det är inte den vanliga väljarbarometern utan ett index i vilket valresultatet sätts till 100. Går kurvan under denna nivå riskerar partiet att förlora mandat.
Vid Olof Palmes alla kongresser i regeringsställning utom den första, när han blev vald till partiordförande 1969, låg partiet under valresultatet. Det var bra, tyckte han, för det dämpade delegaternas krav på regeringen.
Det stora väljarstöd Palme hade 1969 var som bortblåst 1970. Kurvan faller brant. (Det är den korta kurvan i vårt diagram; genom den partiella grundlagsreformen blev mandatperioden bara två år.) Socialdemokratins aktivister var berusade av kongressframgångarna. Men folket blev misstänksamt. Palme gjorde den värsta valförlusten i sin politiska karriär.
Det finns skäl att tro att Ingvar Carlsson går samma förskräckelse till mötes i sitt första val som statsminister om ett år. Årets kongress var på tvärs med folkets värderingar. Det finns uppenbarligen bättre omvärldsorientering hos landets marknads-, finans- och tekniska direktörer än hos kongressdelegaterna. Kanske en vanlig doktorand i samhällskunskap vid universiteten har en mer realistisk föreställning om inrikespolitikens möjligheter i vår internationaliserade värld än en typisk delegat till kongressen. En pastor eller taxichaufför vet kanske mer om människornas behov än en delegat. Vi ser här en klar signal att socialdemokratin håller på att bli irrelevant för samhällsutvecklingen.
Visst ger dagens opinionsundersökningar socialdemokratin handlingsutrymme. Men inte utrymme för irrelevant, sekteristisk politik.
DET POLITISKA handlingsutrymmet definieras av opinionsundersökningarna också i Washington. I USA är vår typ av väljarbarometer, i vilken man frågar allmänheten om vilket parti de tycker är bäst, ovanlig. Den viktigaste och mest diskuterade mätserien i USA gäller i stället allmänhetens bedömning av hur presidenten sköter sina uppgifter. Diagrammet här nedan visar president Reagans kurva. Som jämförelse visas också hur Harry Truman successivt förlorade i popularitet - det var under Korea-kriget.
Vid den intervju med president Ronald Reagan som publicerades i gårdagens tidning ställde jag denna fråga:
- Det är allmänt uppmärksammat att Ni bättre lyckas påverka kongressen med era argument, när Ni har höga opinionssiffror. Samma argument (eller lika goda) från Vita huset synes vara mindre värda, när er popularitet sjunker. Har Ni någon kommentar till hur opinionsmätningarna påverkar en presidents effektivitet?
Detta var veterligen första gången som presidenten ställdes inför en fråga om opinionsundersökningarnas roll i hans handlingsutrymme. Så här lyder det väsentligaste avsnittet i hans svar.
 | Även om jag inte alltid gillar en viss ståndpunkt hos oppositionen, tror jag inte att det är alltför överraskande att vissa delar av kongressen reagerar mycket snabbt på opinionsmätningarna och tror att de vissa tider kan driva på hårdare än vid andra. |
| Men jag tror inte att en presidents beslut i centrala frågor som rör fred, säkerhet och nationens ekonomiska hälsa verkligen bestäms av upp- och nedgångarna i opinionsmätningarna. Det är något som varje modern president måste leva med, och man fortsätter att driva igenom de program man vet är de rätta. |
De kursiverade orden visar att president Reagan är medveten om problemet att opinionsundersökningar markerar gränser för hans handlingsutrymme. Han har inte någon lösning. Men han menar att i de stora frågorna måste man invänta historiens dom, inte vara styrd av samtidens opinionsundersökningar.
DET ÄR BARNSLIGT att tro att politikerna gör som opinionsundersökningarna säger, men det är inte barnsligt att tro att opinionsundersökningarna markerar gränser för politikernas handlingsutrymme.
Copyright 1987 Svenska Dagbladet. Reprinted by permission.