Svenska Dagbladet 1987-08-31
Hans L Zetterberg
I FÖRRA VECKAN kongressade Europas gröna partier i Stockholm. Miljömullorna kunde på parkett bevittna en svensk miljödebatt och glädja sig åt att deras stränga idéer nått långt i Sverige.
Den lärorika debatten drogs igång av Volvo-direktören Rune Svensson som sade till Göteborgs-Posten: "Näringslivet måste ha tillgång till snabba och effektiva landsvägstransporter. Därför måste vi acceptera att träden dör längs de stora transportlederna." (G-P 23 aug 1987).
Om vi levat i ett annat årtionde skulle en debattupptakt av detta slag leda till motfrågor av typen: "Hur många träd gäller det?", "Kan ny teknik minska problemet?", "Hur skall industrin ersätta skogsägarna?", "Hur skall kommuninnevånarna kompenseras för förfulningen av deras hembygd?" Och sen skulle vi på den gamla goda tiden gjort en rimlig och lagom kompromiss.
Men nu lever vi inte i miljöpragmatismens tid utan i miljöfundamentalismens. Rune Svensson fick en skopa ovett av sin högste chef och av alla tjänstgörande ledarskribenter. Volvochefen, Pehr G Gyllenhammar, trädde fram i TV och sade att han älskade träd. Det lät som han älskade alla träd och som om han talade för alla svenskar.
När en nation kommer i det stämningsläget är uttalandet att träd måste dö längs transportlederna en brottslig utsaga. Brottet rubriceras inte bara som "dumhet" och "politisk naivitet" trots att det innehåller mycket av bådadera. Brottet är "förskingring av förtroendekapital".
På ett par dagar förlorar Volvo millioner i förtroendekapital -- ingen vet riktigt hur man räknar sådant. Men alla kan se hur de stränga kraven från miljöfundamentalismen snabbt devalverar både industrins och statsmaktens förtroendekapital. Sådan är den historiska konsekvensen av den gröna rörelsen, och sådan är avsikten hos dess medvetna ledare.
Etablisemangets ledare verkar pinsamt angelägna om att spela dem i händerna.
DET FINNS i vissa företag något som man kallar sociala bokslut, till skillnad från ekonomiska. "Förtroende" kallas en post i den sociala resultaträkningen, och en post i den sociala balansräkningen kallas "legitimitet". Dessa begrepp motsvarar "vinst" och "eget kapital" i den vanliga redovisningen.
Tyvärr har vi inte riktigt lärt oss än att göra sociala bokslut.
De faktiska försök som finns är ofta yviga, och alltsammans är mer teori än praktik. Men visst skulle Volvo behöva göra en intern revision kring förlusten i förtroende efter Rune Svenssons uttalande. Och visst borde man räkna med att revisionskriterierna blir miljöpragmatismens, inte fundamentalismens.
SAMBANDET mellan framgång räknad i kronor och framgång räknad i förtroende och legitimitet är ett ganska outforskat men spännande ämne.
Ta som exempel Volvo, efterkrigstidens stora komet i svenskt näringsliv. Från att ha varit en lokal industri i Göteborg med dålig kreditvärdighet har Volvo blivit ett välbärgat världsföretag. Och visst har förtroendet ökat i takt med framgångarna.
Ännu på 70-talet behövde Volvo luta sig mot Fjärde AP-fonden. Då ville bolaget också stärka bilbranschen genom att gå samman med Saab-Scania. Det försökte sedan byta en del av den då så tveksamma tillverkningen av personbilar mot norska statens olja. Vid 80-talets ingång hade Volvo ett kort äktenskap med Anders Wall. Och informellt gjorde man upp med Marcus Wallenberg om ett kombinat med Stora Kopparberg, Atlas Copco mm.
Det var mycket tumult, och ibland kunde man tala om förtroendesvackor.
DET ÄR EGENTLIGEN först på 80-talet som Volvo fick rykte om sig att vara Nordens största, rikaste och mest progressiva företag.
Förtroendet för Volvo blev påtagligt från kunder, anställda, regeringen, finansvärlden, världskapitalismen m fl. Volvo har på några få år erhållit en gedigen legitimitet.
Företaget är livsviktigt för sysselsättningen. Volvoland sträcker sig från Västkusten genom Bergslagen och binder ihop Göteborg med Borås, Uddevalla, Kungälv, Bengtsfors, Skara, Vara, Köping. Rune Svenssons transporter är blodomloppet i Volvoland. Det han håller på med kallas logistik, och är en av de stora industriella konsterna. Den anses dock inte journalistiskt intressant och får aldrig publicitet. TV anser den inte bildmässig och föredrar att visa löpande band trots att de senare varit på avskrivning i svensk industri under årtionden.
Utan publicitet får man ingen legitimitet. Volvos interna transporter blev därför ett lätt offer i veckans debatt.
Volvos legitimitet bygger också på att företaget är nödvändigt för den offentliga sektorns ekonomi. Volvos kassaflöde finansierar en stor del av den korta inhemska statsskulden. Tänk bort dess inleveranser av utlandsvaluta och vårt lands service av utlandsskulden får problem.
Volvo betalade på 70-talet relativt obetydliga bolagskatter. Nu är koncernen den störste betalaren av skatt och (jämte storbankerna) den störste finansiären av löntagarfonderna.
I upprepade opinionsundersökningar bland den breda allmänheten förklaras Volvochefen vara landets mest beundrade man.
På flera sätt liknar Volvos nuläge i Sverige den situation som Japan och Västtyskland fått i världsekonomin. Den ekonomiska kostymen är så stor att man förväntar sig ett större ansvarstagande, större kreditansvar, större hänsyn till allas gemensamma intressen.
De som redan är stormakter ser med avsevärd ambivalens på den nye mannen i den stora ekonomiska kostymen. Det är ingen hemlighet att Olof Palme var besvärad av Pehr Gyllenhammars starka ställning här hemma, i Norden, Europa och Amerika. När en blotta öppnade sig tog han tillfället i akt och tillsatte Leo-kommisionen för att ta ned rivalen på jorden.
Sambandet mellan staters ekonomiska effektivitet och politiska legitimitet har utretts av bl a professor Juan Linz vid Yale University. Några av hans exempel finns i bilden härovan. Det finns klara paralleller mellan nationer och storföretag.
Volvos starkt ökade legitimitet, när vinsten ökade efter problemen med lönsamheten 1973-74 och 70-talets andra kriser bemästrades, har många motsvarigheter både bland företag och nationer. Tänk på Västtyskland efter andra världskriget. Efter valutareformen kom "det tyska undret", ett ekonomiskt uppsving, som gav påtaglig legitimitet till de nyinstiftade demokratiska institutionerna.
SOM KONTRAST kan man ta Weimarrepubliken, Tyskland efter första världskriget. Det är ett klassiskt exempel på hur bristande ekonomisk effektivitet underminerar det politiska systemets legitimitet.
På företagsnivå kan motsvarande hända. Consafes huvudägare förlorade förtroendet från huvudleverantören Svenska varv, och från statsmakten, socialdemokratin, bankerna och vissa delägare. Visst hade väl Consafe kunnat "räddas" som verksamhet. Men i Sverige är det förödande att förlora etablissemangets förtroende, och Consafe gick under. Marxisterna tror att kapitalet styr världen idag, men i Sverige är det förtroendekapitalet som styr.
Professor Linz är angelägen att framhålla att en högre ekonomisk effektivitet inte nödvändigtvis ger legitimitet åt en nation och dess sätt att styras. Franco-Spanien blev relativt effektivt men legitimiteten förblev låg. Bara var femte medborgare stödde systemet.
Regimen hade införts genom ett inbördeskrig som avskaffade demokratin. Den legitimitetsförlusten kunde inte överbryggas av den ekonomiska effektiviteten.
Företag kan inte heller överbrygga allvarliga förluster i tillit med vinster. Om det t ex skulle visa sig att Bofors tjänar stora pengar på affärer som haft illegala inslag kommer inte företagets legitimitet i den allmänna opinionen att öka i takt med vinsterna. Problemet för Bofors idag är att förtroendet de facto rinner bort innan polis och domstolar sagt sitt om anklagelserna.
VINST BETYDER att ett företag växer. I en tid då industrin blivit för liten för Sveriges behov har åtminstone ett företag växt så mycket att man ibland säger att det är "för stort för Sverige". Det gäller igen Volvo.
Vid en viss punkt påverkar tydligen ett företags storlek dess legitimitet. Här är moment 22: effektivitet behövs för ett företags legitimitet, effektiviteten gör företaget stort, storleken reducerar legitimiteten. Denna utveckling är betydligt allvarligare för Volvo än enstaka fadäser i miljödebatten.
ALLA ORGANISATIONER behöver legitimitet. Sverige är ett mycket litet land men har ett femtontal företag på listan över de 500 världsstörsta.
Det är märkligt, minst lika märkligt som att Sverige har världens mest framgångsrika socialdemokrati. Det är i en sådan miljö de svenska storföretagen kämpar för sin legitimitet.
Diagrammet nedan visar två typfall i vilka företags storlek blir legitimitetens fiende.
Ett offentligt monopol (t ex Televerket eller landstingets sjukvård) kan växa sig stort utan effektivitet och får därför låg legitimitet hos allmänheten. De offentliga monopolen verkar ekonomiskt starka, men är sårbara; de kan t ex inte undgå en legitimitetskris som leder till privatisering och konkurrens. Privatisering är inte bara borgerlig politik, den är så att säga inbyggd i monopolens utbyggnad.
Den andra kurvan i diagrammet visar utvecklingen av ett litet lands storföretag som blir effektivt och legitimt, får höga vinster, växer sig för stort på hemmaplan och därmed förlorar en del av sin legitimitet.
En storindustris utlandssatsning styrs inte enbart av marknaden. Endast genom att söka fortsatt expansion utomlands kan ett sammanhållet storföretag som Volvo behålla sin höga legitimitet i Sverige.
Copyright 1987 Svenska Dagbladet. Reprinted by permission.