Svenska Dagbladet 1987-06-01

Hans L Zetterberg

Med de gröna i tiden

MAN SKALL INTE tro att miljöpartiet vinner sina åtta procent i väljarbarometern därför att partiet har ett radikalt och realistiskt miljöprogram. Bland småpartierna har vpk och kds ungefär lika radikala miljöprogram och de stora partierna har mer realistiska miljöprogram. Och många är de som har större kunskap i miljöfrågor än miljöpartiets ledning:

I valrörelsen skulle den TV-reporter som verkligen sätter sig in i miljöproblematiken kunna klä av miljöpartiets språkrör i tekniska miljöfrågor så att ynkligheten blir uppenbar i rikets alla vardagsrum. Även intresserade amatörer som Arne S Lundberg, som skrev om miljödebatten på Brännpunkt i förra veckan, vet förmodligen mer om miljöproblematiken än partiets alla språkrör tillsammans. Och utanför både etablissemanget och miljöpartiet finner vi t ex Björn Gillberg och hans grupp med överlägsna kunskaper i ämnet.

Miljöpartiet vinner sympatisörer främst därför att det - obelastat av tradition och gångna årtiondens politik - kan fånga ett flertal av tidens idéer. I partiet finns ingen nomenklatura, inga ärvda maktprivilegier, inga pampar. Inga omröstningar i gångna riksdagar generar partiet.

Partiet erbjuder de sina plats i politikens frontlinje utan att förutsätta att de först skall ha gjort värnplikt i en ungdomsorganisation. Dess kongress hanterar kaos lika lätt som andra partier hanterar kompromisser. Dagens idéer får ett direkt och kompromisslöst genomslag hos miljöpartiet De gröna. Och dessa idéer är långt flera än miljöomsorgen.

ETT UTMÄRKANDE DRAG i vår tid är att medborgarnas värderingar förändras snabbare än vad stora delar av samhället, cementklumpen Sverige, hinner med. Några exempel:

Den nya generationen vill ha arbeten som är självutvecklande. Men de jobb som vi erbjuder är konstruerade att vara trygga snarare än självutvecklande, ty så ville föräldragenerationen ha dem. Nugenerationen räknar gärna med att byta yrke under livets gång Föräldrarna såg det valda yrket som ett livstidsengagemang. De skrev till och med in det i telefonkatalogen som del av den egna identiteten.

Den nya generationen ser människan som en underordnad detalj i ett ekologiskt system. Men vårt samhälle exploaterar naturen därför att en tidigare generation ansåg att människan är naturens herre.

Föräldrarna tyckte inte att man skulle visa sina känslor offentligt. Nu tycker många att det är rätt att visa sin vrede, glädje och sina tårar också utanför det egna sovrummet.

Föräldragenerationen gick med i folkrörelser och föreningar som styrde deras liv genom alla åldrar och förändrade hela samhället. Den yngre generationen föredrar kortvariga aktionsgrupper mot enstaka olidligheter som snabbt kan korrigeras.

Ungdomarna tycker att kärnvapen i Europa gör livet farligt och osäkert. Men vapnen finns där ty föräldragenerationen på kontinenten trodde sig veta att de behövde kärnvapen för sin säkerhet.

Så kan vi på punkt efter punkt visa att den officiella världen inte hänger med i den privata världens snabba svängningar. Därmed skapas utrymme för den gröna rörelsen. Här finns plats för "instant politics", en politikens snabblunch av dagsfärska sallader och isvatten.

ÄVEN NÅGOT så grundläggande som vår uppfattning om oss själva ändras snabbt. Frågan "Vem är du?" lär olika svar i olika generationer.

På farföräldrarnas tid brukade man besvara frågan genom att säga "Jag är son till..." eller "Jag är den-och-dens dotter". Hotet mot integriteten låg i fruktan att vara "oäkting".

I farsgenerationens folkrörelser och organisationer brukade man svara genom att ange en grupp som man tillhörde och tala om att man var "student", "arbetare", "nykterist", "religiös", "idrottsman" eller man sade att man var "på Asea" eller dylikt. Tillhörigheten gav identiteten. Hotet mot integriteten låg i anklagelsen att vara "avfälling", "strejkbrytare", "osolidarisk", "utomstående".

I vår tid svarar den välutbildade ungdomen på ett annat sätt: "Jag är jag." Man har skapat sin egen identitet och känner starkt dess unika personliga värde och den självutveckling som gjort den möjlig. Det kan ha varit besvärligheter och stickspår på vägen: en missad examen, felaktigt linjeval vid skolan, äktenskap eller samboförhållanden som bröts upp, aborter, svårigheter med avbetalningar.

Att ha alla misstag under resans gång registrerade på data känns pinsamt och hotfullt. Oron att hamna i ett dataregister är en del av oron att inte kunna skydda sin integritet, det vill säga det unika personliga värdet av den egna identiteten. De gröna i Tyskland genomför i dagarna en stor protest mot en folkräkning. Protestens styrka är obegriplig om man inte förstått den nya generationens sätt att se på sin egen identitet.

BÄTTRE ÄN ANDRA partier har De gröna lyckats fånga några nya värderingar som rör sig i tiden. De kan inte alltid uttrycka dem i ord och program. Teater och symbolhandlingar är därför lika viktiga för framgången som politiska tal och debattartiklar. Allt sker under ett stort tält som råkar kallas miljö men har ett diffust och varierande innehåll.

Om denna analys är riktig så står det klart att andra partier inte kan konkurrera med miljöpartiet enbart genom att skaffa sig så kallade miljöprogram. Man behöver en hel uppsättning nya värderingar, av vilka många står i konflikt med partiernas traditioner och kärntrupper.

MEN DET FINNS andra konkurrenter till den gröna rörelsen än de etablerade partierna. En heter kommersialismen.

Vår politik, våra institutioner och lagar ändras, som sagts, inte i samma snabba takt som nya värderingar växer fram och sprids. Men den kommersiella världen anpassas lätt till förändringar, mycket lättare än den politiska. Det är ett av skälen till att många moderna människor - ibland samma, men ofta helt andra än de som dras till miljörörelsen - uppskattar företagare, firmor och marknader och misstror politiker och politik.

Den kommersiella livsstilen minimerar politikens roll i våra liv och prioriterar marknadsanpassning till nya värderingar. Den löser samma grundproblem som miljöpartiet söker lösa med bibehållande av politikens hegemoni.

Renässansen för kommersialismens idéer och livsstil och sympativågen för de gröna idéerna och livsstilarna är alltså barn av samma predikament, nämligen trögheten med vilken det etablerade anpassar sig till nya värderingar. Den nya kommersialismen är De grönas rival.

TILLVÄXT eller miljö? Vill du vara rik eller vill du vara miljövän? Så frågade 1970-talets miljörörelse. Vad 90-talets ungdom vill svara verkar redan klart: Vi skall vara rika och vara miljövänner! Om marknaden lär styra kommer vi att ha en kommersiell, konsumtionsglad livsstil med miljövänliga produkter och produktion. Kommersialismen, om den får chansen, besegrar sin rival miljörörelsen genom att göra den till kund.