Svenska Dagbladet 1987-03-23

Hans L Zetterberg

Dramat Bofors

TEMPOT ÖKAR i dramat kring Bofors, företaget, brukssamhället och de utrikes vapenaffärerna. Perspektiven är hissnande, både i rum och tid. Men slutet kan ännu inte skönjas. Om den påskyndas skulle stora värden kunna räddas.

Boforsledningen tiger och hänvisar till den pågående polisutredningen. Den utredningen har hållit på i snart tre år. Den går långsamt, i takt med en pensionerad åklagare, Stig Age, som arbetar deltid. Ibland hör man misstanken att regeringen vill ha det så, men det är nog fel.

Under årens lopp har lunken då och då avbrutits av utspel från Svenska Freds. Där har man en alldeles egen lidelse och bevekelsegrund. När utspelen innehöll dokumenterade anklagelser tvingades Bofors att bryta tystnaden. Men företaget medger aldrig något mer än vad de framlagda dokumenten bevisar. Polisutredning pågår, säger man som svar på andra frågor.

INGVAR BRATT, en f d Boforsanställd civilingenjör, som sedd från Freds håll är hjälte och sedd från företagets håll är förrädare, hade en nyckelroll i början. Men nu har han använt sitt krut för Svenska Freds sak och är en angivare utan ny information. Man skall se upp med sådana för när deras kunskap är uttömd lever de med frestelsen att fabulera. Bratts artikel i Dagens Nyheter i fredags innehöll inga nya fakta, bara ett försök att tolka fakta på ett sätt som anklagar höga UD-tjänstemän och regeringen.

För några veckor sedan vaknade massmedias undersökande journalistik. Nu kommer avslöjandena slag i slag. Boforsledningen tvingas uttala sig i massmedia allt oftare. Men man medger fortfarande endast det som redan blivit belagt och allmänt känt. Polisutredning pågår, heter det fortfarande.

Ingen sammanhängande redogörelse har kommit från Bofors. Dag för dag förlorar företaget mer och mer av det stora förtroende som byggts upp under årtionden. Och ett av Sveriges stoltaste namn, Nobel, namnet på moderbolaget, dras med i raset.

UTAN ALLMÄNHETENS förtroende kan inte ett företag som Bofors leva och verka. Det framtida förtroendet kommer att bero mer på vad Bofors gör nu än vad polis och åklagare säger i sommar, hur domstolar en fjärran dag dömer, och vad statsministern till sist kommer att säga.

Den långa raden av negativa nyheter kommer av allt att döma att fortsätta länge. Den kan egentligen bara stoppas av en stor nyhet från Bofors: En öppen redogörelse för vad som tilldragit sig. En sådan måste beskriva olika typer av försäljningsprocedurer, även sådana som kan utgöra en praxis som är svårförenlig med riksdagens intentioner. Och den måste redogöra för alla kända konkreta fall i vilka misstanke om avvikelser finns. Hoppet står till att Lars-Erik Thunholm, vis och erfaren styrelseordförande, skall bryta Bofors tystnad och berätta hela historien.

VAD VI BEVITTNAR är inte bara ett företag i vånda och trångmål utan också ett förfall för regelsystemet kring vapenexporten. Boforsaffären är därför också ett politiskt drama.

Hur kan ett regelsystem förfalla?

Sanningen är att varje regelsystem som är orealistiskt förfaller. Om de som styrs av reglerna inser att de är orealistiska, och de som övervakar reglerna kommer till samma insikt, inträder förfallet lika säkert som amen i kyrkan.

Lagstiftningen kring export av vapen säger att all försäljning är förbjuden, men att tillstånd kan ges att sälja om köparen är en stat som inte bedöms stå inför krig eller inre oroligheter. Privatarméerna i Libanon och de krigförande makterna Irak och Iran göre sig alltså inte besvär att lämna in beställningar hos svenska vapenfabriker. Stabila och fredliga länder som de nordiska grannarna, Schweiz och Österrike och Nya Zeeland är välkomna.

Litet tillspetsat kan man säga att man får sälja vapen till köpare som inte behöver använda vapen. Det är en orealistisk regel i en världsmarknad för vapen som ligger i en gråzon i vilken största efterfrågan kommer från sådana länder som behöver vapen och tänker använda dem och i vilken en stor del av vapenhandeln förmedlas av grosshandlare i tredje land.

NÄR EN hastighetsbegränsning på 30 km/tim införs på en bebyggd sträcka landsväg som i övrigt tillåter 90 km/tim, är det svårt att få den respekterad. Vissa bilar kör 40, några 50. Polisen orkar inte med, det finns hos många en känsla att begränsningen är överdriven, och man nöjer sig med att anmäla dem som kör över 50. Det är inte nödvändigtvis så att polisen och bilisterna tillhör en frimurarorden som kommer över ens om att i praktiken lätta på hastighetsgränsen. Den oplanerade ändringen av normer kan äga rum ändå: 30-regeln anses orealistisk. Sociologer brukar beskriva fenomenet genom att säga att överträdelser av för stränga normer blir normgivande ("institutional evasion of norms"). - Men är olyckan är framme gäller givetvis den lag som stipulerar 30 km/tim. Då om inte förr är bilen en farlig projektil. Då dödar hastighet.

Claes Ulrik Winberg lotsade Bofors genom det svara 70-talet in i 80-talets bättre konjunktur. Han och flera av hans kollegor misstänks för att ha kört företaget snabbare än hastighetsgränsen. I så fall med myndigheternas och Olof Palmes goda minne, säger Boforsdirektörerna.

Winberg bad öppet om ändrade spelregler när han framträdde inför Folk och Försvars konferens i Storlien 1982. Försvarsberedningen gick med på att lätta på en del regler - i viss man att anpassa dem bättre till gängse bruk. Men i dagens opinionsklimat är det osäkert om beredningens förslag om liberalare regler för vapenexporten kommer att läggas fram för riksdagen.

DET KRÄVS exceptionella insatser av ledarskap när ett samhälle upptäcker att normöverträdelser blivit accepterad praxis. Man måste integrera det nya med det gamla, och man måste upprätthålla respekten för Lagen med stort L. men vara varsam med användningen av de orealistiska lagar och förordningar som var upphovet till problemet. Samtidigt måste naturligtvis gälla att ingen som ljuger eller medvetet missleder riksdagen och dess organ eller vägrar att inställa sig till förhör kan få stanna på sin post. Kommer Ingvar Carlsson att klara detta?

SVENSKA FREDS och skiljedomsföreningen har i likhet med miljöpartiet ett namn som det är svårt att motstå. För vem är emot fred och emot konfliktlösning genom skiljedom? Ändå måste det sägas högt och tydligt så att alla hör det, att föreningens ideologi bygger på ett missförstånd som är lika fundamentalt som vanligt.

En generation av fred i vår del av världen har lett många till den felaktiga slutsatsen att fred är ett naturligt tillstånd som hotas endast av dem som har till yrke att tillverka vapen och till yrke att förbereda krig. I verkligheten är freden garanterad endast av vapen och av en beredskap att försvara sitt land med vapen.

Det kommer inte att finnas några vinnare i Boforsaffären - utom möjligen Frankrikes vapenindustri. Men vi kan undvika att göra Sverige till en förlorare.