Svenska Dagbladet 1987-03-16

Hans L Zetterberg

Den nya mentaliteten

GOTTAR VI OSS för mycket i känslor av oro och förvirring i spåren av det ouppklarade Palmemordet, svindlerierna kring Fermenta och de misstänkta vapensmugglingarna från Bofors?

KONVENTIONER och samhällsställning styrde förr i världen människors samtal och sammanträffanden utanför hemmet och vänkretsen. De styrde genom att etablera gränser mellan människor, hålla känslor i schack, och de tvingade oss att utveckla artig och hövlig samvaro. Myndigheter, brukspatroner och professorer var trovärdiga auktoriteter. Skolan gav betyg i uppförande och ordning. I telefonkatalogen var man en titel innan man var en individ med förnamn. Det yttre var viktigt.

Nu är samvaron mer informell och självavslöjande. Konversationerna är bekännelser, konsumtionen (eller bristen på konsumtion) är ett personlighetsuttryck, politiken kan bli ett självförverkligande snarare än ett förverkligande av en viss samhällsordning.

Vad har hänt?

LAT OSS för att få perspektiv på studiet av vårt eget förändrade värderingsklimat utnyttja det gamla lärdomsgreppet att berätta om antiken. (Det är tillåtet i sådana fall att välja och vraka en smula bland fakta så att berättelsen tydligare bevisar den tes man vill driva.)

Vi väljer att berätta om en värderingsförändring som ägde rum i kejsartidens Rom mellan tiden for Augustus och Markus Aurelius, alltså de två första århundradena av vår tideräkning.

Det gamla Rom blev under denna tid en miljonstad. En stor del av befolkningen var inflyttad från jordbruksregioner. Efter ett par generationer förlorade inflyttarna kontakten med fädernas försörjning genom jordbruk och boskapsskötsel. Långt ifrån alla kunde försörja sig i stadens ämbeten, anläggningsverksamhet, hantverk och handel.

I denna nya situation med rastlösa plebejer växte fram en offentlig service av bröd och skådespel, tidens motsvarighet till välfärdsstat och TV-kanaler. Augustus började betala läkarna med offentliga medel. Han vidareutvecklade också "annona", ett system av kuponger till stadens hushåll som kunde utväxlas till bröd från över 250 statliga bagerier. Periodvis såldes även fläsk och olivolja till subsidierade priser. En underklass i staden kunde sålunda överleva något så när utan att arbeta särskilt mycket, ett privilegium som tidigare endast överklasserna åtnjutit.

DET FINNS från antiken två berömda beskrivningar av vulkanutbrott, en äldre från den grekiske poeten Pindaros och en från den romerske Vergilius. Greken skriver:

Bullrande i nattens mörker
kastar röda flammor
stenblock i havet.
Högt stiger ett berg av eld

Den romerske poeten skriver:

Eldkulor slickar stjärnorna.
Om och om igen kräks berget
sitt utvällande innanmäte.
Smällande klippblock kastas
rytande mot himlen.

Pindaros använde sina ögon och skrev vad han såg. Vergilius använde sin fantasi och skrev vad han upplevde.

DEN ROMERSKA kulturen hade varit utåtriktad och pragmatisk, intresserad av tillväxt, bra vägar, vatten och avlopp, lag och ordning, militära legioner och hemmet som borg. Pindaros klassiska sätt att beskriva verkligheten låg närmast denna tradition. Hans framställning får liv av yttre signaler. Vergilius öppnar dörren till en annan värld och hans framställning får liv av inre signaler.

Den romerska massan följde Vergilius. Han blev omåttligt populär och älskad. När brödet för dagen var garanterat kunde nämligen en bredare allmänhet ägna sig åt upplevelser i stället för prestationer.

DEN FÖRÄNDRING i mentalitet som här påbörjades avbröts inte vid Roms fall. De generationer som vuxit upp med gratis bröd hade ingen kunskap om hur man försörjer sig genom jorden, inga släktingar på landet att flytta till. Roms befolkning minskade till en tiondel av kejsartidens, främst genom svält.

Man skulle tro att den resa till det inre vars trevande början Vergilius representerar därmed skulle komma till ett abrupt slut och den pragmatiska verklighetsorienteringen skulle återvända. Men konfrontationen med en bistrare ekonomisk verklighet hade ingalunda sådana konsekvenser.

RESAN mot inre upplevelser fortsatte, ackompanjerad av gnosticism, mysticism och eskatologi. Den världsliga makten fick konkurrens med den andliga. Uppfinningar gjordes, men de exploaterades sällan. Längs resans gång återupprättas kärleken till naturen. Guds lille fattige, Franciscus, talar med fåglarna och organiserar sin tids ungdomsrörelse till gråmunkarnas orden. Och vid resans mål finner vi Dante som i detalj - med Vergilius som guide - visar oss den inre världens fantastiska gestalt i form av de förtappades och frälstas boningar.

Först med renässansen bryter utåtriktningen i stor skala tillbaka i kulturklimatet. Nu gällde det igen att prestera något synligt, uträtta något påtagligt, få utmärkelser och iögonfallande beröm. Historikerna började tala om seklerna mellan Roms fall och renässansen som “medeltidens mörker”. Men det var orättvist och ytligt och så tycker inte historikerna i dag.

VÅR EGEN TID har haft sina svängningar i mentalitet. På 1970-talet slog en inrevärldsorientering igenom i västvärldens värderingsklimat och trängde ovanligt långt in i alla befolkningsgrupper. Personlig tillväxt blev då viktigare än samhällsekonomins tillväxt.

Nolltillväxten i oljekrisernas spår tycktes ett tag ge tillbaka den vanliga dominansen av yttrevärldsvärderingar. Vi fick i början på 1980-talet en ganska materialistisk ungdomsgeneration, ibland kallad yuppies. Men nu börjar ungdomen åter lyssna mer oförbehållsamt på de inre signalerna. Inrevärldsorientering finns som ett permanent inslag i vårt samhälles värderingsklimat.

Dagens ungdom borrar hellre efter en etik i sitt inre än efter gas under Siljan. Medvetandet om aids driver på den etiska diskussion som redan finns: att kärlek leder till döden är ett etiskt dilemma av första ordningen.

I mångas ögon uppvägs bristen på resultat i Palmespaningarna mer än väl av att vi skapat St Olof, ett modernt helgon, god att ha för det inre livet.

Politiska beslut om skogsbesprutning, elkraftsförsörjning, gränsvärden för strålning m m skall numera byggas också på inre upplevelser - människors oro.

Det har våra politiker bestämt, och man undrar om de tänkt igenom innebörden.

MAN KAN sedan 1970-talet göra lysande journalistik om det inre livets händelser, något som varje läsare av SvD:s Idagsidan vet. Men i den rådande mentaliteten riskerar rapporteringen om det yttre livets händelser att förfalla.

När den misstänkte svindlaren intervjuas i TV får han inte frågan "Gjorde du det?" utan frågan "Hur känns det?". Detsamma gäller polismästaren som anklagas för att gå utöver sina befogenheter och ministern som anklagas för att ljuga om vapenexporten. Där inrevärldsvärderingar råder är kändisarnas känslor viktigare än avslöjanden om deras brott.

Den mogna människan och det mogna samhället kännetecknas av en stor förmåga att integrera det inre livets signaler med signaler från yttervärlden. Här har vi svenskar mycket att lära. Var finns i dag den klassiska harmonin, den rätta balansen mellan inre upplevelser och yttre händelser?