Svenska Dagbladet 1987-02-16

Hans L Zetterberg

Risker och rötter i vårt nära-kära Sverige

ATT LEVA TRYGGT är viktigt för oss svenskar. Därför har vi ett stort välfärdssystem, därför bygger vi säkra bilar, därför lagstiftar vi om allt från hantering av mjölken till arbetarskydd.

Men alla vet att även i det trygga Sverige finns risker. Trafiken är farlig. Maten kan vara olämplig. Tobaksrökning kan ge oss cancer. Sprit kan göra oss till alkoholister. Luftföroreningar förstör människors hälsa och träden i skogen.

Risken för arbetslöshet har vi länge levt med. Nyligen har vi upptäckt andra risker: objudna ubåtar och tavelförsäljare som kartlägger terrängen för kommande överraskningsanfall.

NÄR REAKTORN i Tjernobyl havererade påmindes vi om kärnkraftens risker, även risken för oss från kärnkraftverk i andra länder. I energikommissionens rapport hade man talat om hur ett svenskt reaktorhaveri skulle kunna sprida radioaktivitet ända till Ukraina. Men ingen hade påpekat att kärnkraftverk i Ukraina kunde strö radioaktivt stoft över Sverige.

Riskerna är många, som rätterna i en stor cafeteria. Man funderar på vissa av rätterna och ägnar knappt en tanke åt andra. Vi tar till oss vissa av det moderna livets risker och går förbi andra.

DEN FRÅGA vi kan ställa är:

- Vad har du valt ut att ställa på din bricka av risker?

Riskbrickorna dukas olika för olika grupper. Inte alla tar "dagens rätt" som serveras i massmedier: Tjernobyl i går, aids i dag och mögelhus i morgon.

FORSKNINGEN utomlands har börjat uppmärksamma varför människor bryr sig om vissa risker och inte fäster sig vid andra. Till mångas överraskning har man funnit att det inte beror på kunskapen om riskerna, åtminstone inte i någon större grad. Vår placering i samhällsstrukturen och den mentalitet som råder i vår vardagsmiljö spelar däremot en stor roll i processen att uppmärksamma en viss risk och ta lätt på andra.

Centralt placerade eliter som bemannar förvaltningar av gammalt märke uppmärksammar mer än andra riskerna för rikets säkerhet och hoten mot lag och ordning. Marknadens aktörer prioriterar andra hot. I industrins och affärslivets toppskikt lägger man mest märke till risker i form av depression, valutakaos och teknisk efterblivenhet. Företagens anställda tänker också på risker för arbetslöshet och prisstegringar.

Om vårt liv utspelas huvudsakligen i en krets av nära och kära, i sammanhållna lokalsamhällen eller i folkrörelser, blir våra uppfattningar om vad som är riskabelt annorlunda. Vi oroas då framför allt av risker som kommer från livsstilar som sprids från de dekadenta storstäderna eller utlandet, från fabrikstillverkad mat, från utsläpp från fabriker och värmecentraler, från kärnkraftens strålning. I denna del av samhället är "det orena" i alla dess former de väl uppmärksammade riskerna.

INGA AV DESSA skillnader i riskbedömning mellan det kosmopolitiska Sverige och det nära-kära Sverige är absoluta. De är tendenser. Men de har påtagliga politiska konsekvenser. Motståndet mot kärnkraften är till exempel störst i nära-kära Sverige och stödet för kärnkraften finns i det kosmopolitiska Sverige.

Socialdemokratin och centern har sina rötter i nära-kära Sverige. De har därför i botten en någorlunda gemensam riskbedömning. Till Folkets Hus flydde gamla tiders socialdemokrater från kapitalismens onda, orena värld. Där planerade man hur man för alltid skulle avvärja de skrämmande riskerna för arbetslöshet och fattigdom. Värmen och gemenskapen från den tiden är förlorad för den socialdemokratiska nomenklaturan i Stockholm som nu styr landet. Men därmed är inte sagt att nomenklaturan blivit särskilt kosmopolitisk. Miljö- och energiministern Birgitta Dahl uppträder med stor självklarhet som representant för det nära och kära.

Olof Palme med sin bakgrund och läggning förde socialdemokratin långa steg mot det kosmopolitiska. Hans närvaro höll tillbaka rörelsens karaktär av sekt och periferi. Nu finns inte denna spärr.

Mycket håller därmed på att ändras. Bland annat är det fritt fram för socialdemokratin att närma sig centern i kärnkraftsfrågan. Inte så att partiet kommer att göra gemensam sak med centern. Men när centerns förslag om snabbstart för avveckling av kärnkraften förlorat i riksdagen, kan fru Dahl ha ett förslag som centern kan stödja som det minst onda, åtminstone stödja genom att lägga ned rösterna.

PÅ 1980-talet väger det ganska jämnt mellan det kosmopolitiska och det nära-kära Sverige. Men det kosmopolitiska Sverige växer snabbare än nära-kära Sverige. Nådens år 2010 kommer den kosmopolitiska mentaliteten av allt att döma att ha uppnått klar hegemoni.

Då kommer risker att bedömas annorlunda än i dag. Kärnkrafts beslutet 1987 har i så fall ingen egentlig betydelse för kärnkraftens långsiktiga framtid i Sverige.