Svenska Dagbladet 1987-10-04
MIN FÖRSTA amerikanska president hette Harry Truman. Det var läsåret 1949-50. Jag hade fått ett stipendium förmedlat av Sverige-Amerika Stiftelsen att studera i Minneapolis.
Truman skulle komma till stan. Gator putsades upp och flaggorna plockades fram.
En framgångsrik svensk-amerikan hade bjudit mig hem på lunch till en stor villa med två skorstenar. Han utfrågade mig grundligt om det gamla landet. Jaså, kafferansoneringen hade äntligen upphört. Och en som hette Ohlin hade nästan slagit ut en ny socialist som hette Erlander.
SÅ BERÄTTADE han om amerikansk politik. Han hatade New Deal och Roosevelt. Vilken förrädare och skurk han var som dragit in Amerika i kriget och sålt segern till Stalin. Hatet mot Roosevelt spillde över till efterträdaren Truman. Han skulle ha stannat i Missouri. Det var en sorgens dag för Amerika när Trumans herrekipering gick i konkurs och han gav sig in i politiken. Allt han kunde var "tax and spend", beskatta och spendera.
Jag försökte säga att Roosevelt räddat oss undan Hitler, och att Truman vunnit sina politiska lagrar som senator på att bekämpa slöseriet i Washington. Men min värd ville inte höra på det örat. Hans åsikter var fasta och horisonten verkade begränsad.
Så skulle han köra mig hem. På vägen skulle vi se president Truman i öppen bil åka genom Minneapolis gator. Det var fullt med folk längs kortegevägen. Många hade flaggor i händerna, barnen hade ballonger. Det var fest. Musikkårer spelade. Så kom presidentens öppna bil. Hurraropen steg mot skyn. Musiken spelade "Hail to the Chief". President Truman kvitterade med sitt allra bredaste solvargsleende.
MIN VÄRD, den välbärgade svenskättlingen, Roosevelt- och Trumanhataren, var som förbytt. Han hoppade och hurrade och viftade med sin amerikanska flagga.
Jag tillstod att jag ingenting begrep.
- Jo, sa han och torkade svetten ur pannan, jag hyllar presidentens ämbete, världens viktigaste, inte innehavaren, den nincompoop, som råkar ha det.
Plötsligt förstod jag hur bra det var i Sverige, att ha både kung och statsminister. Vi kan lätt sortera våra lojaliteter. Stackars USA hade bara en president.