Column by Hans L Zetterberg from
Dagens forskning. no. 18, September 23-24, 2002,
Table published
only on web site of the paper.
|
|
m |
fp |
c |
kd |
mp |
s |
v |
övr |
Anmärkningar |
||||
|
VALET 1998 |
22,9 |
4,7 |
5,1 |
11,8 |
4,5 |
36,4 |
12,0 |
2,6 |
Valdeltagande
81,4 procent |
||||
|
Väljarbaro-meter från |
|
|
|
|
|
|
|
|
Urval |
Vägt mot val
1998 |
Publi-cerad |
Intervju-dagar |
Uppdrags-givare |
|
SCB |
18,8 | 10,7 | 4,5 | 9,1 | 3,8 | 38,7 | 8,4 | 2,5 | SPAR | JA |
16 okt |
sep> 15 sep |
SCB |
|
Sifo |
18,2 |
12,6 |
5,3 |
10,2 |
4,6 |
37,1 |
9,7 |
2,3 |
RDD |
JA |
13 sep |
11-12 sep |
SvD |
|
Temo |
18,2 |
13,8 |
4,9 |
9,2 |
5,3 |
36,5 |
9,8 |
2,4 |
RDD |
JA |
13 sep |
11-12 sep |
DN |
|
Demoskop |
20,4 |
12,0 |
4,0 |
10,3 |
4,2 |
36,3 |
9,3 |
3,4 |
RDD |
JA |
13 sep |
6-11 sep |
FV |
|
Skop |
17,7 |
12,6 |
5,2 |
11,5 |
4,3 |
37,5 |
10,0 |
1,2 |
SPAR |
JA |
14 sep |
7-13 sep |
|
|
Gallup |
16,7 |
12,6 |
5,7 |
9,8 |
4,9 |
36,2 |
10,9 |
1,2 |
RDD |
JA |
13 sep |
10-12 sep |
Expr/TV4 |
|
Ruab
(orig) |
17,1 |
14,3 |
5,9 |
8,3 |
4,2 |
39,5 |
8,9 |
1,8 |
SPAR |
NEJ |
13 sep |
4-11 sep |
DI |
|
Ruab (rev) |
17,1 |
15,1 |
6,8 |
8,5 |
4,5 |
37,3 |
9,1 |
1,6 |
14 sep |
||||
|
VALET 2002 |
15,2 |
13,3 |
6,1 |
9,1 |
4,6 |
39,8 |
8,3 |
3,0 |
Valdeltagande
80,0% |
||||
I det stora politiska tältet händer alltid något.
Alla sex väljarbarometrar i årets valrörelse pekade helt korrekt ut
folkpartiet. Men ingen väljarbarometer angav hela vidden av s-uppgången till 39,8
procent, m-nedgången till 15,2 procent och att fallet för v nådde till 8,3
procent. Bara ett institut fångade hela nedgången för kd. Bara ett institut
fann att de utspärrade partierna fick 3 procent. Man anar gemensamma fel i
institutens metoder. Att väljarbarometrarna 2002 ändå gav en hygglig
föreställning om balansen mellan blocken och därmed regeringsfrågan får inte ligga
i vägen för en rejäl diskussion om metoder och journalistiska risker med undersökningarna.
Det var nog mer tur än skicklighet att väljarbarometrarna 2002 inte ledde till missvisande
politisk journalistik.
FÖR HUMANISTER OBEVANDRADE I STATISTIK verkar det outhärdligt
att tusen intervjuer med unika, individuella personligheter kan ge goda
närmevärden för hur hela väljarkåren tänker rösta. Med studium av ett
slumpmässigt urval av en population kan man med känd säkerhet skatta hur hela
populationen ser ur. Namn och adress till röstberättigade kan man köpa från
registret över totalbefolkningen (SPAR). Telia hjälper sedan till att hitta
telefonnumren. Ruab, SCB och Skop drar sina urval på detta sätt. De andra instituten når
sina intervjupersoner genom ett urval av slumpmässiga telefonnummer (RDD, random
digit dialing).
Att det finns en felmarginal i
urvalsundersökningar innebär inte att undersökarna gör fel. Det innebär att
läsaren gör fel om han eller hon tror att siffran är exakt. I fem av hundra
fall ligger den inom de angivna marginalerna, om inga tvetydigheter finns och heller
inga avvikelser från urvalsplanen. Tvetydigheter i frågeformuleringar finns
ibland. Att ”rösta på” är till exempel inte detsamma som att ”luta mot” ett
parti. Stora avvikelser från urvalsplanen, s.k. bortfall, finns ofta.
Bortfallets effekter kompenseras numera
rutinmässigt genom vägningar. Visar tabelleringen av urvalet att det är 10
procent för många kvinnor i högre åldrar räknas varje kvinna i gruppen som 0.9
kvinna. Har man 20 procent för få unga män i storstäder så väger datorn upp dem
och räknar varje individ i denna grupp som 1,2 personer i stället för 1.0
person. Proceduren kallas ”poststratifiering” och ger bra utfall förutsatt att
de uppvägda i allt väsentligt liknar dem som inte intervjuats. Ursprungligen var
poststratifiering en metod i matematisk statistisk att reducera
osäkerhetsmarginaler i perfekta slumpurval, men den brukas (och ibland missbrukas)
som ett sätt att göra det bästa av ofullkomliga urval.
I väljarbarometrar använder flertalet svenska institut
en speciell poststratifiering. I intervjuerna finns inte bara frågan hur man tänker
rösta i valet. Här finns också frågan hur man röstat i föregående riksdagsval. Alla
opinionsinstituten utom Ruab vägde i år sina urval så
att de avspeglade valresultatet 1998.
VAD SÄGER EN HISTORIKER OM DETTA? En persons
framställning av händelser i det förflutna och framför allt av sitt eget
förflutna påverkas av hans eller hennes nuvarande attityd och situation. I sin
källkritik tar historikern (och också den gode journalisten) inte ett omdöme om
en händelse nedskrivet åratal efteråt som en acceptabel ögonvittnesrapport. De
tar i stället ett sådant omdöme som ett tecken på att händelsen uppfattades på
ett visst sätt av sagespersonen eller inom dennes
cirklar vid den tidpunkt då omdömet fälldes.
Efter den 11 september 2001 gav de amerikanska
väljarnas Bush en 15-procentig seger över Gore när de tillfrågades hur de
röstat i presidentvalet i november året innan, det jämnaste valet i amerikansk
historia i vilket Gore faktiskt fick fler röster men Bush vann genom
valsystemets konstruktion.
Också i Sverige förekommer sådana
minnesförskjutningar. Under 1968-70 års vänstervåg observerade vi hur det
allmänna opinionsklimatet förändrade bilden av hur man röstat: I valet 1968
fick socialdemokratin 50,1 procent av rösterna, det högsta någonsin. Andelen
som till Sifos intervjuare sade att de röstat på s i september1968 ökade
successivt från 50,6 efter valdagen till 56,3 procent andra halvåret 1970.
Denna minnesförskjutning skapade dåvarande Sifolednings skepsis mot all
okritisk användning av information om tidigare valhandling.
Källkritisk analys av uppgifter om hur man röstade
i föregående val tillämpas emellertid inte längre i de svenska
väljarbarometrarna. Den okritiska användningen av sådana uppgifter förklarar
lejonparten av årets systematiska avvikelser mellan väljarbarometrarna och
valresultatet.
Socialdemokraterna fick en högre siffra i valet än
i opinionsunderökningarna. En suverän slutspurt? Nej inte
bara det. Opinionsundersökarna hade minnesförskjutna uppgifter från dem som
uppgivit socialdemokratisk röst 1998 trots att de i verkligheten stannade hemma
och surade över Perssons nedskärningar eller proteströstade på v. Instituten
kompenserade för det falska överskottet genom att väga ner s.
Moderaternas valförlust blev större än
opinionsundersökningarna visat. Det betyder inte bara att Lundgren och hans
kompani förlorat i slutspurten utan att många moderater tyckte att Lundgren var
så mycket sämre än deras Bildt att de ogärna medgav att de röstat på m 1998.
Väljarbarometrarna innehöll en oriktig uppvägning av moderaterna.
Kristdemokraterna och vänsterpartiet fick lägre
siffror i valet än i väljarundersökningarna. Det beror på att många sveptes med
i deras starka valvind före valet 1998 och då för första gången röstade på dessa
partier. En del av dem etablerade aldrig en identitet som kristdemokrater eller
vänsterpartister och uppger nu att de röstade på sitt vanliga parti eller på
annat parti som de håller på idag. 2002 års opinionsundersökare trodde att de
fått för få 98-kd och 98-v i sina urval och vägde upp partierna i sin
rapportering.
Ruab, som inte poststratifierat sina
intervjuades uppfattning med 1998-siffror, var bättre än sina mer etablerade
konkurrenter att visa läget i väljarkåren. Men nybörjarsvagheten visade sig i
att de inte kunde stå ut med att vara avvikare och på sista dagen reviderade
sina goda siffror så att de mer liknade de andra institutens. Man bör ha stark
karaktär om man skall göra förvalsundersökningar.
Hans L Zetterberg
Arkiv: www.zetterberg.org