Buden finns före stentavlorna

Dagens Nyheter, 27 december 1998

Hans L Zetterberg

Buden finns före budorden

Människan styrs liksom andra djur av en genetisk kod. Kartläggningen av den genetiska koden tillhör vår tids större framgångar. Långt innan den genetiska koden upptäckts visste dock människor att något sådant fanns. Man kallade det ”gamle Adam”. Med en viss rätt skyllde man sina tillkortakommanden på denne Adam.

Tal, sång och dans finns hos oss därför att vår genetiska utrustning medför att vi lär oss tala, sjunga och dansa, lika instinktivt som fåglarna bygger bon. Men när vi väl lärt oss detta har vi inlemmat en ny styrande kod i vår varelse. Det är symbolernas och kulturens kod. Vi upptäcker den lättast i språkets ordlista och grammatik.

Med språket fick våra förfäder ett nytt sätt att markera hur de önskade att samvaron skulle utformas. Det nya sättet var effektivare än apornas gester att gestalta samvaron genom att slåss, klia och putsa varann och därmed visa vilken relation man hade till varann.

Uttrycken för konflikter mellan gamle Adam och kulturens koder förblev ganska obegripliga innan Sigmund Freud införde sitt antagande om det omedvetna. Idag tänker vi inte som Freud, men idén om att många koder är omedvetna är accepterad.

Om några år kan den som vill och har råd få en kopia av delar av sin genetiska kod utskriven på en CD-romskiva och ha den i sin sjukjournal. Det nu framväxande kulturklimatet innehåller utan tvivel ett ökat medvetande om att den genetiska koden driver en hel del av vår livscykel. Men alla våra förfäder har levt utan att vara medvetna om sin genetiska kod. De har bara haft en allmän kunskap om att barn ofta liknar sina föräldrar.

På samma sätt är det med språkets kod. Miljonstals människor kan tala helt begripligt utan att alls vara medvetna om grammatikens regler. Det intressanta är att de som inte är medvetna om en regel ändå lätt blir störda eller roade när någon bryter mot den.

Människans medvetna kodifiering av sin tillvaro är alltså bara en del av de koder som styr oss. Buden finns före stentavlorna. Och många budord efterlevs innan de medvetet har formulerats.

Inom politiken kom en bred insikt i att koder och lagar till stor del är oskrivna eller till och med omedvetna med Edmund Burke (1729-97). Han kom därför i flera konflikter med sin tids engelska politik.

Folkets verkliga lag ligger i deras institutioners historia, inte i en text som kallas lag, menade Burke. Inhemsk tradition har därför rätt över en imperialistisk eller kolonial makt. Irlands historia var annorlunda än Englands och krävde sålunda sina egna lagar. Indiens sedan länge utvecklade institutioner skulle inte få raseras av ostindiska kompaniet. I bästa fall sammanfaller dock grundlagens text med konstitutionell praxis. Konstitutionen i utbrytarstaten USA, till exempel, sökte formulera den frihet som levande människor i några generationer i den Nya världen utvecklat som sina vanor och levnadsregler. I sina avsnitt om frihet lyckades den förena skön text och etablerade förhållanden.

Mest vältaligt försvarade Burke det historiska Frankrike mot de radikala intellektuella jakobiner ur vilken revolutionens styrelse rekryterades. Att jakobinerna var fransmän och inte en främmande ockupationsmakt var irrelevant för honom. De förgrep sig på de faktiska strukturer som var Frankrike. Många av deras nya lagar hade ingen förankring i den dagliga praxis som fanns hos den franska befolkningen.

Burke förkunnar att vi skall vara ödmjuka inför den fungerande praxis som finns, pragmatiska snarare än dogmatiska i förändringsarbetet. Det är därför han kallas konservatismens fader.

Det finns emellertid en sociologisk insikt bakom Burkes tankar som kan delas av andra än de konservativa. Samhället är fullt av oplanerade följder av planerade handlingar. Här finns också djupa strukturer som endast delvis är kända av samhällets aktörer. Här finns konstigheter som endast kan förstås historiskt: efter 20-30 år kan vi endast med ansträngning begripa IB. Och här är fullt av symboler som fick sin mening i tidigare generationer och i andra sammanhang än där de idag används.

Slutsatsen är att de koder som styr samhället låter sig inte utan vidare förändras enligt nya intellektuella ritningar. Inte ens om dessa ritningar dragits upp av intelligenser inom EU-kommissionen eller välrenommerade vetenskapsmän i tjänst hos IMF, OECD, eller statliga utredningar.