Dagens Nyheter, December 29, 1997

Hans L Zetterberg

Alla dessa galna undergångsidéer

Det var bättre förr. De orden har hörts många gånger under det gångna året. I en minnesvärd och tidstypisk krönika på denna plats skrev Harry Schein att "vi alla tycks vara offer för eller parasiter på kraftfält som ligger helt utanför vår kontroll" (10/6).

Under förra århundradet var det mest konservativa tänkare som hävdade att det allmänna förfallet var på gång. Historikern Jacob Burckhardt i Basel, som lysande skildrat renässansens livaktiga värld, visade sig föredra medeltiden. Han menade att all demokrati, kapitalism, socialism, även tidens konst och vetenskap, tjänade det kommande barbariet. Hans unge vän, Friedrich Nietzsche, fyllde på med att civilisationsprocessen var en seger för den majoritet som bestod av svaga människor över minoriteten av fulländade, starka människor. I Charles Darwins efterföljd tog biologer fasta på att vårt arv gömmer en sovande brygd av grymhet och djuriskhet som en dag kunde sänka civilisationen. Hade inte till och med vissa europeiska kungahus hamnat i genetisk bankrutt? Degenerationen spreds dock framför allt genom att underklassen hade fler barn än medelklassen. Socialpsykologen och läkaren Gustav Le Bon var övertygad om att en primitiv flockmentalitet steg upp till ytan när demokratin infördes. Sigmund Freud och psykoanalytikerna fann i regressionen till primitivare stadier nyckeln till den ökande förekomsten av neuroser och psykoser. Kriminologer som Cesare Lombroso förklarade den stigande brottsligheten med ökad atavism, alltså en återkomst i de nya generationerna av dolda primitiva arvsanlag. På alla sätt sjunker civilisationen bakom horisonten: Untergang des Abendlandes är den bekanta vinjetten.

Också vänsterns tänkare har investerat i scenarier om vår undergång. Socialisterna har en seg idé som har sin upprinnelse hos Karl Marx att kapitalismen obönhörligen leder till massfattigdom och kollaps. Den ekologiska ideologins förespråkare tror att vår teknologi driver klimatet antingen till istid eller till uppvärmning med oceanernas översvämning som följd. Feministerna är övertygade om att den ordning som är patriarkal -- och med detta menar de nästan all vår medvetna kultur -- är dömd att försvinna. Multikulturalisterna tycker att invandrares ovilja eller oförmåga att följa svenska seder och bruk visar deras vitalitet och svenskhetens dödsdömda torftighet.

Många känner sig lockade av dessa och liknande idéer om förestående nedgång eller förfall. Det kommande sekelskiftet blir säkert en fruktbar grogrund för samma eller liknande tankar om vår snara undergång. Låt det därför sägas så högt och tydligt som möjligt att alla dessa idéer är galna och utan grund i vårt vetande. De är tecken på oförstånd, inte vishet. De är mer dumheter än djupsinnigheter. Eftersom teserna är felaktiga behöver vi inte heller söka bot eller frälsning för deras konsekvenser i de räddningsläror förespråkarna predikar.

 

När vänstern i Sverige suckar att det var bättre förr tänker de mest på den gamla goda tiden då Olof Palme var statsminister. Sedan dess har det överdådiga i den svenska välfärdsstaten blivit medelmåttigt och det storslagna i politiken blivit lagom.

Här kan man verkligen tala om högersvängar, genomförda under regeringarna Carlsson, Bildt och Persson. Valutaregleringen har avskaffats. Riksbanken har blivit egenrådig. Utrikespolitikens fokus är Östersjön och Europa, inte u-länderna. Europas mänskliga rättigheter har blivit svensk lag. Domstolarna har större självständighet gentemot politikerna. Större krav på mottagarna ställs inom socialförsäkringssystemet. Bostadssubventionerna minskar. Skatter på företag har sänkts. Miljöpolitiken är mer pragmatisk och mindre fundamentalistisk. Den fackliga makten på arbetsplatserna är inte längre så legalistisk. Löntagarfonderna har avvecklats. Privata initiativ inom vård och skola är mer välkomna. Det får numera finnas annat än TV1 och TV2 i rutan. Den officiella anti-amerikanismen har tonat bort.

Visst är det viktigt om vi får en Bildt- eller Perssonregering efter valet i september. Men än viktigare är om den högersväng i politiken vi haft efter Palmeåren fortsätter eller ej. Kommer vi att ändra Palmetidens grundlag? Den förstör medborgarnas ställning i det politiska livet enligt Göran Rosenberg. Den förstör för näringslivet enligt Carl Johan Åberg. Kommer vi att korrigera arbetsrätten och balansen mellan fack och arbetsgivare? Det strider alltmer mot rättsmedvetandet i ett komplicerat samhälle av ömsesidigt beroende att fackföreningar ostraffade skall få skada tredje man genom vanliga strejker eller sympatistrejker, och genom blockader av företag vars anställda inte vill ha kollektivavtal.

De av Palmeperiodens intensiva omvälvningar som genomfördes utan att de kostade staten några pengar har visat sig svårast att korrigera. De gav ohemula maktprivilegier till politiker och fackets funktionärer som de inte frivilligt vill avstå ifrån. Ett riktigt gott nytt år får Sverige först när vi rättat till också sådana problem.

© 1997 Dagens Nyheter. Denna text är skyddad av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden. Reprinted by permission.