Svensk sociologi 50 år

Historia, språk, litteratur användes på 1800-talet att definiera nationer. Dessa humanistiska vetenskaper stärktes som universitetsämnen när nationalstaterna organiserades.

Samhällsvetenskaperna, framför allt nationalekonomin, växte däremot fram när den första vågen av globalisering av västvärlden omvandlade bondesamhället till ett urbaniserat och industrialiserat penningsamhälle med världshandel. Marx hade som privatlärd studerat detta fenomen i 1800-talets England. Vid tiden för förra sekelskiftet fanns också sociologer vid en del europeiska universitet, till exempel tyskarna Tönnies och Weber, fransmannen Durkheim, italienaren Pareto. Hos oss fick nationalekonomin, men inte sociologin, fäste vid universiteten kring förra sekelskiftet, och Sverige hade då ekonomer med stor lyskraft, till exempel, Knut Wicksell. Ett försök av ekonomen och sociologen Gustaf Steffen, som var professor i Göteborg 1903-29, att etablera sociologin som akademiskt ämne rann ut i sanden.

Den första globaliseringsperioden tog slut med 1914 års världskrig. Under mellankrigstiden blomstrade sociologin i USA, särskilt i Chicago och mellanvästern. Sociologerna där studerade i första hand det civila samhällets problem: föreningsliv, familjeliv, immigration, getton och dylikt. De kom inte i konflikt med pedagoger, statsvetare och ekonomer som hade andra studieområden. På den europeiska kontinenten hämmade fascismen samhällskunskapen. Framstående sociologer flydde till USA, som befäste sin ställning som ledande inom ämnet. Några flydde till Norden. Fritz Croner kom till Lund. Theodore Geiger till Danmark och sedan till Uppsala. Svenska akademiker hade svårt att förstå storheten i de idéer de förde med sig. Sverige hade emellertid en märklig sociolog verksam mest utanför de akademiska kretsarna, E H Törnberg, som blev folkrörelsernas uttolkare med ett perspektiv från den amerikanska mellanvästerns sociologi.

Under mellankrigstiden förblev ekonomi den enda stora samhällsvetenskapen i Sverige. Makarna Myrdal bedrev emellertid mycken sociologi inom ämnena nationalekonomi och pedagogik. I utlandet räknas Gunnar Myrdal ofta som sociolog. Statskunskapen var ännu ett humanistiskt och idéhistoriskt ämne. Herbert Tingstens bok Political Behaviour från 1937 är ett pionjärarbete som för första gången gav statskunskapen statistiska generaliseringar.

Efter andra världskriget växte den samhällstyp vi kallar välfärdsstaten. För dess behov räckte inte de humanistiska vetenskaperna, knappast heller ekonomin. Nu kom sociologins tid. Tingsten och Myrdal drev på. Men det var professorerna i praktisk filosofi, Torgny Segerstedt i Uppsala, Einar Tegen i Stockholm och Åke Petzäll i Lund, som visade hur sociologins ansikten kunde te sig. Segerstedt omvandlade 1947 sin professur i filosofi till en i sociologi, och ämnet fick en lysande företrädare. Sociologin som akademisk vetenskap är alltså hundra år i Europa och Nordamerika, men i Sverige är den 50 år.

Ett våldsamt akademiskt motstånd mot sociologin visade sig vid den första disputationen i ämnet. Kontroversen om betyget på Georg Karlssons avhandling ledde till att filosofiska fakulteten delades i en samhällsvetenskaplig och en humanistisk fakultet. Nu framstår det som ett oklokt beslut. Sociologin förlorade sina humanistiska grannar och glömde sina humanistiska rötter, till exempel Segerstedts språklära. Humanistiskt källmaterial och sociologiskt intervjumaterial måste i grunden bedömas med lika måttstock. Det är ingen avgörande skillnad om sociologen skapar sitt källmaterial genom frågeformulär och humanisten hittar sitt färdigskrivet i ett arkiv.

Den första globaliseringsperiodens kontinentala sociologi avvisades som "spekulation" av den nyetablerade svenska sociologin. Det fanns därmed ringa intellektuellt motstånd mot den nymarxism som svepte fram efter 1968. Man visste knappast att Durkheim, Tönnies, Pareto, Weber, Michels och många andra redan under den första globaliseringsperioden tagit ställning till Marx, och på goda grunder inkorporerat en del och avvisat annat. Många sociologistuderande kom efter 1968 att se Marx som den enda nyckeln till förståelsen av det samtida samhället. Göran Therborns doktorsavhandling från 1974 drev tesen att sociologin fått sitt innehåll genom att stå på borgarnas sida i klasskampen. Sociologin borde därför avskaffas och ersättas av den historiska materialismen, menade Therborn.

Den marxistiska vågen resulterade i andra spektakulära misslyckanden. Ulf Himmelstrand är den svenska sociolog som nått toppen: han blev president i det sociologiska världssamfundet. Han fick ett miljonanslag från Riksbankens Jubileumsfond för att skriva den sociologiska boken om Sverige för en väntande värld. Det blev en västgötaklimax om hur löntagarfonder löser upp spänningar i den sociala strukturen.

Senare följde feminismen i svensk sociologi samma bana som marxismen. Som total förklaring till det moderna samhället räcker dess teori om patriarkat lika litet som marxisternas klasskamp. Men de misslyckade ansatserna har medfört att samhällsklass och gender blivit bestående kategorier i all nutida sociologisk analys, men ingalunda de allenarådande.

Femtio år är en aktningsvärd ålder för en vetenskap. Då kan man inte längre skylla sina tillkortakommanden på att man är ung utan måste utnyttja dem att visa att man mognat. Det är vad svensk sociologi gör i den nya globaliseringsperiod som efter Berlinmurens fall 1989 stimulerar både till nytänkande och till återupptäckt av de klassiska skrifterna.