Dagens Nyheter, September 8, 1996

Hans L Zetterberg

Reptilhjärnornas märkliga värld

Kvaliteten på diskussionerna i ett land eller på en ort beror i hög grad på morgontidningarnas kvalitet. Alla kan tala om den egna lilla världen. Tidningen ger oss samtalsämnen bortom familjens och arbetsplatsens händelser. Skribenter, tecknare, fotografer kan ha en så lysande framställningskonst att de inspirerar till dagens goda samtal om både smått och stort.

Så en vacker dag finns de inte i tidningen. Journalisterna har gått i strejk. Chefredaktören som ensam får göra en nödtidning förundras över organisations-Sverige som rycker bort medarbetarna. Och läsarna har inte mycket att samtala om vid lunchen utom strejken som berövat dem samtalsämnen.

Den kultur och de processer som medför att självständiga intellektuella går i kollektiv strejk är förbryllande. Vad som händer vid en strejk kan sammanfattats i en vetenskapligt otillåten men ändå så talande analogi att den kan användas: Reptilhjärnan tar över.

Reptilhjärnan är den äldsta delen av hjärnan. Den står för försvaret av livet och reviret, de aggressiva attackerna och den snabba flykten.

LO och SAF och de andra organisationerna på arbetsmarknaden är vårt samhälles reptilhjärnor. I sin kamp om resurserna för ett värdigt och framgångsrikt liv kan de få de sina att bete sig helt annorlunda än vanligt. De anställda strejkar och går inte till jobbet, även de många som trivs där. Arbetsgivarna som för sitt resultat behöver varje arbetad timme stänger ute sina anställda i en lockout.

När Curt Nicolin på 1970-talet blivit ordförande i SAF ledde han en stor lockout som han kallade "en investering i framtiden". Efter kort tid förstod SAFs delägare att deras företag skulle blöda till döds om lockouten fortsatte. SAF-ledningen gick i hemlighet till statsministern (Fälldin på den tiden) och bad att denne skulle uppmana parterna att besinna sig och återuppta förhandlingarna. SAF kunde sedan lyda uppmaningen utan att förlora ansiktet, och det hette att "förnuftet segrade". Men i verkligheten var det den andra reptilhjärnan, LO, som segrade och fick igenom nästan alla konfliktens krav.

Reptilhjärnan har dålig syn. När den upptäcker något litet manar den till attack, när den upptäcker något stort manar den till flykt. SAF har allt sedan Nicolins "investering i framtiden" varit på flykt i avtalsrörelserna. SAF vill numera helst lägga sig ner och dö och testamentera sitt lockoutvapen till Historiska museet.

LO-sidans vinnarspel har gjort organisationen stöddig. Men LO håller ingen triumfatorisk kongress. Det finns slitningar mellan förbund, inte minst sedan de offentliganställa blivit många och industriarbetarna få. Dessutom har LO i sitt övermod tagit sig an statsmakten och regeringen i en strid om arbetsrätten.

Mot slutet av 1920-talet grundlades i Sverige den internationellt sett ovanliga ordningen att parterna på arbetsmarknaden själva skulle skriva sina regler och kontrakt. Staten bistod med en arbetsdomstol för att ge den slutgiltiga tolkningen av parternas avtal och kunde bistå med medlare om det skar sig. Denna ordning fungerade någorlunda bra så länge parterna var jämspelta och båda kunde räkna med att vinna konflikter ungefär lika ofta. Men den måste räknas som ett av den svenska statskonstens stora misstag under 1900-talet.

Det hände under Palmes regeringsår att pengarna tog slut för vanliga sociala reformer. Vad regeringen då kunde erbjuda var lagstiftning som till synes inte kostade staten något men ändå gav något åt de fackligt engagerade. Vi fick MBL, fackliga uppdrag på betalt arbetstid, LAS och dess turordningsregler, mm. Vad facket inte uppnått förhandlingsvägen erbjöds som lagstiftning genom tjänstvilliga partivänner i regering och riksdag. Det fanns gränser för detta; genom att be om lagstiftning om löntagarfonder tog sig LO vatten över huvudet. Men LO har ändå tillräckligt många segrar för att stenhårt försvara inte bara framgångarna mot SAF utan också framgångarna i riksdagen. Allt enligt reptilhjärnans logik: om man är den starkaste behöver man inte vika en tum.

Det är emellertid dags att inse att en svensk regering, borgerlig eller socialdemokratisk, har mer makt än LO och kan ta kontrollen över regelverk och inkomstutveckling. Och ett socialdemokratiskt parti kan med större rätt än facket gå ut med slagordet "På din sida". Facket är ju, som de arbetslösa lärt sig, mest på fackets sida. Inför denna dubbla övermakt av stat och parti kommer LO att vika sig. För sådan är reptilhjärnans sätt att reagera.

Till sist vill jag be om ursäkt för att jag använt ordet "reptilhjärna" i den här artikeln. Inte så mycket till LO och SAF utan till alla ormar. Den mänskliga reptilhjärnan är förvisso mycket grymmare än er hjärna; ni kväver och utplånar aldrig varandra, men det gör vi människor.

© 1996 Dagens Nyheter. Denna text är skyddad av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden. Reprinted by permission.