Dagens Nyheter, November 2, 1994

Hans L Zetterberg

Gruppegoismen hjälper regeringen

För ett par år sedan hade vi stora diskussioner om flyktingar och om vår främlingsfientlighet.

Ung kvinna: "Jag tycker vi skall ta pengar från försvaret så att vi kan ta emot fler flyktingar från Bosnien."

Äldre man: "Om vi skär ned på försvaret kan vi alla bli flyktingar. Vi har fått flyktingar från Bosnien därför att muslimerna i det landet hade så dåligt försvar."

Invandrare: "Vi invandrare som redan är här kommer att möta ännu mer främlingsfientlighet om Sverige tar emot många nya."

Den unga kvinnan drevs av sina humanitära impulser, den äldre mannen av sin realistiska verklighetssyn, och invandraren av sin gruppegoism. Det betyder mycket för politiken i ett land om humanitära, realistiska eller gruppegoistiska idéer styr.

Välfärdsstaten infördes i Sverige av liberalerna och utvecklades under socialdemokraterna. När man läser välfärdens historia slås man av att socialdemokraterna argumenterat på ett sätt som anstår realister, och att folkpartiet alltmer kommit att debattera enligt en humanitär linje.

Bakom socialdemokratins insatser låg observationer från makarna Myrdals "Kris i befolkningsfrågan" (1934), Gunnar och Maj-Britt Inghes "Den ofärdiga välfärden" (1967), låginkomstutredningen (1968) och levnadsnivåundersökningarna (1974 och framåt). Alla dessa pekade på ofärd i form av klassklyftor i samhället. Botemedlet, enligt en rapport från en programgrupp ledd av Alva Myrdal (1969), blev "Ökad jämlikhet". Utifrån objektiva, statistiskt belagda olikheter i välfärd mellan befolkningsgrupper skulle en politik formuleras att utjämna klyftorna.

Folkpartisterna tyckte synd om dem som fått en sämre lott och ville hjälpa. Den lilla världens medlidande och hjälpsamhet ville de införa i den stora världens politik. I praktiken hamnade partiet oftast på samma linje som socialdemokraterna, men av sentimentala snarare än realistiska skäl. Den humanitära inställningen hos folkpartiet bubblar i uttalanden av typen "barn måste få kosta", "Sverige av alla länder har råd att hjälpa de handikappade att leva som andra".

Journalisternas rapportering om välfärden följer numera den humanitära linjen. Snyftreportage om "drabbade" illustreras med närbilder av personer i den lilla världen som vi får tycka synd om. Borta är de marxistiskt färgade, realistiska reportagen om klassamhället.

Det blev inget regeringssamarbete mellan socialdemokrater och folkpartister, och väl är det. För den nödvändiga budgetsaneringen kräver den realistiska inställningen. När fpl-trion Anne Wibble, Bengt Westerberg och Bo Könberg skulle strama åt hämmades de av sina humanitära skuldkänslor. När s-trion Göran Persson, Ingela Thalén och Anna Hedborg nu skall strama åt kan de utan hämningar ägna sig åt realistisk socialdemokratisk klasspolitik. Det innebär naturligtvis höjda skatter för höginkomsttagare, men framför allt innebär det att man tar hänsyn till de fackliga organisationerna. Och här kommer gruppegoismen med en hjälpande hand i budgetsaneringen.

Antag att förtidspensionärerna haft en stark organisation. När budgeten kärvar skulle den kräva att kvalifikationerna för att få förtidspension skärps, så att de som redan har pensionen slipper gå ner i inkomst. Nu har de ingen organisation, men förstår argumentet ändå.

För de urstarka offentliga fackföreningarna är saken självklar. I ett läge då alla nya fräscha flöden till de offentliga kassorna bör går till att betala räntor (f n lånar vi till räntorna) gäller det att se till att de egna medlemmarna inte blir lidande. Det kan man lättast göra om inga nya kommer in att dela på kakan.

De kommunalanställdas Lillemor Arvidsson och Sture Nordh har i dagens läge ingen möjlighet att höja eller ens garantera medlemmarnas löner om den kommunala sektorn expanderar. Att höja reallönerna när det inte finns nya pengar går bara om uppgifterna blir färre och antalet anställda minskar. Detta vet de och detta vet finansministern, även om ingen talar särskilt högt om det.

Det finns alltså efter valet en politisk bas för både budgetsanering och stramare socialpolitik. Sverige har fått en chans att undvika en neslig statsbankrutt.

© 1994 Dagens Nyheter. Denna text är skyddad av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden. Reprinted by permission.