Hans L Zetterberg
Tre år med stora händelser
Det är dags att börja summera den gångna mandatperioden.
Ny demokrati gick upp som en sol och ner som en pannkaka. Ett EU-avtal blev färdigt för folkomröstning. Mer vägar än någonsin byggdes dessa tre år. Stig Malm drogs in i affärsvärldens skrädderi av fallskärmsavtal och Björn Rosenberg var full på porrklubb. Trots dåliga tider fick forskningen höjda anslag. Mycket har hänt, men vad är viktigt?
En händelse i direktörernas värld, den spruckna Volvo-Renault affären, skulle jag sätta som den på sikt viktigaste. Den skar ned storleken på Sverige. Vi blev onödigt krympta i det allt viktigare europeiska samarbetet.
Samtidigt -- och det är kanske mer väsentligt -- blev Wallenbergsfären den enda överlevande av våra feodala industristrukturer. Nästan alla svenska direktörer som vill något stort måste nu tjäna sina sporrar vid ett och samma hov och där utveckla kunskap, kontakter och lojaliteter. Gyllenhammars Volvo finns inte längre som alternativ. Inte något annat heller.
Vi hör ofta att Sverige förlorar andelar på världsmarknaden och att vår industri är för liten. Den svenska industriella kreativiteten skulle må bättre om den inte behövde kanaliseras genom en enda maktsfär som kontrollerar 40 procent av börsföretagens värde och som svarar för över hälften av landets export. Huset Wallenbergs dominans efter den spruckna Volvo-Renault affären måste ses, inte bara som en del av lösningen av Sveriges problem, utan som en del av problemet.
Som den andra viktiga händelsen sätter jag upp kronans haveri hösten 1992. Politikerna hade också här en andraplansroll. De gjorde en överenskommelse om åtstramning som ett kort ögonblick hyllades som en höjdpunkt i svensk statskonst. Den höll kronans kurs uppe -- men bara några dagar.
De stora manövrerna i den ekonomiska krisen leddes inte av regering och riksdag, utan av ämbetsmän som Bengt Dennis, Staffan Burenstam Linder, Staffan Crona. De såg till att de stressade bankerna kunde låna i Sverige när utlandet sade nej, och de såg till att lejonparten av storföretagens utlandsskulder omsattes till svenska lån före kronans fall. Riksbanken sålde nästan hela valutareserven på termin och har ännu inte haft råd att köpa tillbaka den. Alla skattebetalare delar dessa smällar, och gör det under flera år framåt.
De två viktigaste händelserna de gångna tre åren skedde alltså i direktörernas och ämbetsmännens regi. Först på tredje plats kommer en händelse i politikernas regi: ett nytt pensionssystem.
Pensionerna är den i särklass tyngsta posten i rikets totala budget. Först kommer pensionerna, sedan ingenting, sedan ingenting, och sen allt annat i budgeten. ATP-systemet skulle på tiofemton års sikt bryta samman. Men hurra för våra politiker som i tid enades om ett nytt system!
Riksdagens principlösning om pensionerna fick ett skönhetsfel i form av ett årligt underskott på 20 miljarder kronor. Så skymtar i denna triumf för svensk politik också mandatperiodens eländiga underton: "när pengarna inte räcker är det bara att låna".
Statens upplåning och arbetslösheten får säkert egna kapitel i mandatperiodens historia. Vi har nämligen aldrig sett maken. Statskuldens snabba ökning är ett kvitto på krismanövrerna och att välfärdsstaten är oförmögen att anpassa sina åtaganden till intäkterna. Arbetslöshetens snabba ökning är ett kvitto på att vår industri och handel är för små. AMS-metoderna fungerar bara när arbetslösheten är måttlig.
Under treårsperioden har statsägda företag sålts, vilket är bra. Men kommunägda företag har skapats i massor, vilket är dåligt och bäddar för korruption.
Värderingarna har svängt. Det är ute att vara nyliberal och inne att vara kommunitär. Moderna Tider blev periodens intressantaste idétidskrift. Men hårda tag mot brottslingar skall det vara. Gun Hellsvik blev den mest uppskattade ministern.
Efter valet fortsätter den stökiga tiden med tillskott till riksdagen av regleringsglada socialister, bidragslystna feminister och skatteväxlande ekologer.
© 1994 Dagens Nyheter. Denna text är skyddad av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden. Reprinted by permission.