Hans L Zetterberg
Åtta sorters väljare
Ett brev till statsråden
Kära statsråd!
Först vill jag gratulera er till den snart gångna mandatperioden. Ni fick mycket mera gjort än statsråden i de borgerliga regeringarna på 70-talet.Välkomna ut på plan nu. I valrörelsen lämnar ni den sköna auktoriteten av ämbetsrummet. Det blir mer mothugg och misstro när ni uppträder som partipolitiker än statsråd. Låt mig förbereda med att berätta hur väljarna ser ut. Det finns åtta "stammar" i landet, ungefär lika många väljare i var och en.
De rättrådiga önskar stabilitet, har fasta värderingar och har hjärtat i sina (ofta magra) tillgångar. De är vänner av ordning och vad man bör och inte bör har de klart för sig. De vill göra rätt för sig. De fuskar inte för att få ut mer än de är berättigade till. De lever försiktigt och prövar inga nya partier.
De hemkära är traditionalister med hjärtat i nära och kära snarare än i sina tillgångar. Här finns inget som slår den egna täppan och mammas köttbullar. De belastar inte den offentliga välfärden så mycket för de tar hand om varandra i barndom och ålderdom, och de vårdar och vårdas helst hemma.
Vardagsrealisterna söker praktiska eller tekniska lösningar på problem. Deras bostad och bil signalerar deras tillhörighet snarare än familje- och släktband. Deras praktiska syn på livet innefattar också socialförsäkringarna.
Tillhörarna är folkrörelsernas infanteri. Det är genom att gå samman i kollektiv som tillhörarna fått sin identitet och lärt sig att påverka sin situation. Förr löste deras organisationer själva problem, men numera är organisationerna påtryckningsgrupper som ber staten om hjälp.
De principengagerade är samvetsgranna när det gäller miljön, tredje världen, jämlikhet mellan kön och raser, homosexuellas likaberättigande, djuren rättigheter osv. De föredrar ofta att påverka genom aktionsgrupper framför de gamla politiska partierna. De är övertygade om sina åsikters förträfflighet och vill förändra samhället i enlighet med dem. De är ofta virtuoser att utnyttja bidrag och ledigheter.
Sökarna tycker att det viktigare att "känna sig själv" än att delta i yttre manifestationer. De litar till sin känsla och intuition när de, liksom de principengagerade ifrågasätter traditioner, hierarkier och auktoriteter. De tror mer på terapi än på politik.
Utmanarna är moderna, pragmatiska och sakorienterade. Här finns entreprenöranda och nya kreativa idéer. Utmanarna gillar affärer, risktagande på finansmarknaden, eller kanske att ge sig i kast med halsbrytande sporter. De är individualister som inte är rädda för det komplexa. När något/någon inte längre genererar vinst eller är till nytta så tappar utmanarna lätt intresset. Höjda skatter dödar deras projekt.
Minglarna är mycket medvetna om vad som är inne. De älskar informella nätverk. De vill gärna ha internationella kontakter. Kanske lever de utomlands i perioder av sitt liv. Till skillnad från sina grannar, utmanarna, är de inga materialister, och trots sin internationalism därför mindre intresserade av EU.
Ja, kära statsråd, när ni nu möter dessa åtta grupper av svenskar, dessa helt olika typer, på era valmöten så inser ni att försöken att hitta generella bestämmelser som passar alla medborgare är svårare än ni trodde i beredningar och regering. Medborgarna har blivit så olika i sina värderingar att det finns inte längre ett obligatoriskt pensionssystem som passar alla. Inte heller några generella sjukersättningsregler som passar alla. Det finns inte längre någon möjlighet till en enhetlig skola eller läroplan som tillfredsställer alla gruppers behov. Affärsverksamhet, arbete och sparande har olika mening i olika grupper, liksom arbetslöshet. Viljan att betala skatten, grunden för den offentlig sektorn och för den utländska och inhemska marknadens fortsatta förtroende för staten som låntagare, varierar avsevärt och är kusligt svag på sina håll.
Ni kommer i valrörelsen att möta ett civilsamhälle (dvs vardagsliv, familjeliv, sällskapsliv, föreningsliv) som den svenska statsmakten i många år har utsugit genom beskattning och/eller koloniserat med täta regler om, bidrag, ledigheter och anställningsskydd. I flera befolkningsgrupper har vi nu en generation som lärt sig, inte marknadsekonomi, men bidragsekonomi. Utbildningens omfattning, fritidintressenas ekonomi, antalet barn, tidsintervallen mellan barn, bostadens kostnad, och växlingen mellan perioder av utbildning, jobb, sjukskrivning, barnledighet, arbetslöshet, pension, allt detta och mycket därtill i vardagslivet, måste numera alla, oavsett personliga värderingar, besluta på statsmakternas benhårda villkor.
Den kära välfärdstaten har blivit kolonialmakten som härskar över civilsamhället, och härskar med regler som passar allt färre. Vår tids valrörelser är kolonialmaktens försök att få stammarnas förtroende. Låt inte de gamla kolonialherrarna, socialdemokraterna, komma tillbaka! De krymper horisonten för alla utom tillhörarna, kollektivisterna. En fortsatt avkolonisering i ordnade former av vårt civilsamhälle är nödvändig. Borgerliga statsråd som ni, inte socialistiska, är vårt hopp att alla grupper i landet en gång skall ha lika chans att leva fritt enligt sina värderingar.
Er tillgivne,
Hans L Zetterberg
© 1994 Dagens Nyheter. Denna text är skyddad av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden. Reprinted by permission.