Hans L Zetterberg
Efterlyses: en regering av gnetare
Thorbjörn Fälldin laddade kärnkraftverk och förföljs än idag av frågan: Varför lät du Ahlmark och Bohman övertala dig? Trots denna dagtingan med samvetet klarade Fälldin att bli omvald -- efter ett kort mellanspel av Ullstens regering.
Carl Bildt lät statsskulden skena i höjden och kommer att i sina återstående dagar förföljas av frågan: Varför lät du Westerberg spendera och Wibble låna så sanslöst? Med facit i hand är det klart att hans samarbete med folkpartiet i "Ny start för Sverige" blev förödande för rikets finanser och en tagg i moderaternas själ. Inget stör en moderat så som tanken att partiet svikit idealet om fosterlandets sunda finanser.
Trots sin brist på ekonomisk realism om valutan och socialutgifterna är det möjligt, ja sannolikt, att Bildt återkommer som statsminister. Han är vår skickligaste och kunnigaste politiker sedan Olof Palme. Men det behövs ett mellanspel av en annan slags regering.
Detta nödvändiga mellanspel kan inte heta Ingvar Carlsson. Carlsson vill regera med Westerberg och tillsammans skall de försvara kommunernas och landstingens sönderfallande kommandoekonomi, den generella välfärdspolitiken och kompensationerna för inkomstbortfall. Välfärdsprogrammen utgör idag över hälften av statens och kommunernas budget. Man kan inte sanera ekonomin utan att skära i dem. Vad Sverige minst av allt behöver just nu är de gamla välfärdchauvinisterna Carlsson och Westerberg.
Varken Bildt eller Carlsson har temperament eller fallenhet för det landet behöver: en gnetarnas regering. När gnetarna regerar gäller tumregeln: Inget sammanträde är bra som inte resulterar i en besparing! I gnetarnas regering är ideologer arbetslösa. Glöm allt tal om systemförsvar och systemskifte. Gneta istället i några år. Överallt och alltid. För gnetarnas regering är oppositionens idéer aldrig dåliga; de är bra om de spar statens pengar eller kan utnyttjas i en kohandel som spar pengar. Och när gnetarna investerar är det i säkra kort och i regelverk som drar åt sig främmande kapital. Det lilla som är kvar av det egna kapitalet och rörelsefriheten (dvs friheten från långivarnas diktat) måste man i det svåra läget skydda.
I Danmark genomförde Poul Schlüter på 1980-talet gnetandets politik. Den räddade landet från bankrutt. Det var ingen storslagen politik som gav glans och ära åt upphovsmannen. Det var ett dagligt gnetande fyllt av kompromisser med principer. Ingen svensk politiker av idag har Schlüters ambition och förmåga att gneta. Bildt och Carlsson har bevisligen andra prioriteringar. De finansministrar de valde, Allan Larsson och Anne Wibble, har misslyckats. Lars Tobisson skulle kanske klara jobbet men han tycks aldrig få chansen. Göran Persson kan möjligen utvecklas till en svensk gnetarbjässe. Han har den nödvändiga charmerande trolösheten och en hjärna som skulle passa för att härbärgera en enda envis idé: att spara på allt! Men han vet att LO och alla andra s-intressen kommer att se till att han avsätts om han försöker.
Ingenting talar tyvärr för att valet i september ger oss en gnetarnas regering, oavsett vem som vinner och vem som blir finansminister. Om ett år eller två återstår därför för partipolitikerna bara att abdikera. De tvingas då komma överens om att släppa fram en tidsbegränsad ämbetsmannaregering av generaldirektörer som får riksdagens mandat på förhand att genomföra nödvändiga nedskärningar i statens utgifter. Generaldirektörerna vet mer än andra hur pengarna rullar. De är beslutsföra personligheter. Efter deras mellanspel i kanslihuset kan Bildt, Carlsson och de andra återkomma, visare och ödmjukare. Proceduren är förenlig med grundlagen. Den har prövats i Finland.
Journalisterna har äran av att politikerna mot sin vilja tvingas tala om sitt enorma misslyckande, statskulden. Snart kommer emellertid massmedierna att tröttna på statsskulden. Redaktioner tröttnar nämligen alltid på alla ämnen som inte längre känns fräscha, även om de är viktiga.
Statsskulden ökar emellertid också de dagar som tv och tidningar inte nämner den. Och behovet av en regering av gnetare växer i samma takt.
© 1994 Dagens Nyheter. Denna text är skyddad av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden. Reprinted by permission.