Dagens Nyheter, June 9, 1994

Hans L Zetterberg

Lidande och fattigdom

Om man bortser från röveri och utsugning av ockuperade områden finns det bara ett sätt för ett land att bli rikt. Detta fredliga sätt heter marknadsekonomi. Upptäckten att marknadsekonomin är rikedomens hemlighet gjordes av Adam Smith i boken "The Wealth of Nations" 1776.

Problemet med marknadsekonomins sätt att skapa rikedom är att det innebär utslagning och lidande för en del. Helt säkert inte så mycket lidande som kommunismen orsakat i sina misslyckade försök att nå rikedom i sina länder, men ändå en hel del lidanden. Det krävs tuffa styresmän att upprätthålla den rikedomskapande marknadsekonomin. De har funnit styrka och tröst i tanken att det blir lättare att komma tillrätta med lidande om deras land blir rikt. Sverige har inte på länge haft sådana styresmän. Vi har istället låtit socialpolitiken hämma marknadskrafterna. Nu har vi blivit fattiga och skuldsatta. Vi har fått nya former av lidanden genom neddragningarna i socialpolitiken.

Innan välfärdsstaten infördes var lidandet en självklar del av livets mysterium och fattigdom var en vardaglig gäst i många hem. Då kunde vi tala om lidande och fattigdom med ord från ett stort kristet och humanistiskt kulturarv. När vi nu tvingas att återerövra dessa samtalsämnen har vi inget fotfäste.

I den enklare valagitationen hävdar socialdemokraterna att de röstat mot de nedskärningar och försämringar som nu orsakar lidanden. Det mesta skall återställas efter valsegern. Folket har under Bildts regering helt enkelt lidit i onödan. Budskapet till väljarna är: Din sorg och ditt lidande är av noll och intet värde. Du är en lurad sate.

En sådan valförkunnelse är grym. Ingen av statskonstens mästare eller världsreligionernas uttolkare har en så ytlig syn på lidandet. Om dem som lider talar civiliserade människor med respekt.

I riksdagen kan inte socialdemokraterna hävda att neddragningarna varit onödiga. I finansdebatten säger Göran Persson istället att regeringen misslyckats med att -- lägg märke till hans tidsenliga ordval -- "motivera" arbetare och svaga grupper att acceptera nedskärningarna. Miljonärernas alla pengar är en droppe i det statsfinansiella havet av skulder. Men enligt socialdemokratisk morallära skall de breda folkgruppernas lidanden i nedskärningarnas tid motiveras med att kapitalister och välbärgade kläms åt så långt det bara går. Carlsönernas lidande skall bli uthärdligt genom att Dinkelspielarnas lidande blir större.

Också detta är en mycket primitiv uppfattning om lidande. Flytta den utanför dagspolitiken och den blir helt absurd. Familjerna vars ungdomar mejades ned i Falun-massakern skulle inte lida mindre om en av de mördade flickorna kom från en rik släkt.

I botten på socialdemokratins sätt att resonera om rikedom och fattigdom ligger föreställningen att de fattiga är godare människor än de rika. När de rika får tillgång till pengar används de själviskt och samhällsfarligt. Om de fattiga får tillgång till pengar används de väl och till samhällets bästa. Detta har varit det centrala temat i alla socialdemokratiska socialministrars retorik från Gustav Möller till Ingela Thalén. "Man måste lita på människorna", sa visserligen Möller och förordade kontanta barnbidrag istället för de bidrag in natura som Alva Myrdal hade tänkt sig. Men av sammanhanget framgår att han menade de fattiga människorna. Han litade lika litet som sina efterträdare på de rika människorna.

De rikas ondska är så självklar för socialdemokraterna att den inte kräver bevis. Thage G. Peterson beskyllde i riksdagens finaste utskott Ulf Dinkelspiel att för egen och familjens vinning ha utnyttjat påstådd konfidentiell information om Volvo-Renault affärens upplösning. Anklagelsen var falsk. Så krönte förre s-talmannen sin bana som riksdagens store riddare med att bli en svensk motsvarighet till senator Joseph McCarthy. Denne amerikanske senator blev världsbekant för sensationella falska anklagelser. Han var så övertygad om att statstjänstemän från den etablerade överklassen var kommunistiska landsförrädare att bevisen var en formalitet som utskottets flinka jurister kunde fixa.

Socialdemokraterna säger att regeringen och regeringschefen inte vet något om hur vanliga människor lever, deras lidanden och penningbekymmer. Sanningen är att regeringen vet alltför väl att rika och fattiga har samma moraliska halt och faller för samma frestelser. Alla utom socialdemokratiska ombudsmän och fackliga företrädare har öppet kunnat tala om vad de sett med egna ögon av fusket i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna. När regeringen väl tagit itu med dessa problem har man närmat sig vanliga människors verklighet. Det är socialdemokratin som här varit verklighetsfrämmande för sans och moral.

I flera valrörelser har jag tyckt att socialdemokraterna haft en dålig ekonomisk politik men att de haft ett moraliskt övertag. I denna valrörelse tycker jag socialdemokratin också är moraliskt underlägsen.

© 1994 Dagens Nyheter. Denna text är skyddad av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden. Reprinted by permission.