Dagens Nyheter, May 11, 1994

Hans L Zetterberg

Principerna från 1910-talet

-- Om industrin sköttes som rikets affärer skulle vi inte ha någon industri.

Så sade Peter Wallenberg på besök i Milano (DI 4/5). Svenska affärsmän och politiker säger hellre sitt hjärtas mening till utländska medier än till svenska. Våra hemmaredaktioner är inställda på en alltför inskränkt räjong av godtagbara åsikter och sanningar.

Jag förmodar att Peter Wallenberg syftade på att riket lånar över 200 miljarder per år, inte för att investera och förbättra Sverige utan för att slippa förändra vår välfärdsstat. Det är inte affärsmässigt.

För att förstå de politiska regler som driver riket till affärsmässigt fördärv måste man gå tillbaka till 1910-talet. Då formades vår välfärdsstat under trycket av landets snabba modernisering. Vår första stora generation av industriarbetare nådde ålderdomen. De kunde inte leva vidare på sin gamla arbetsplats som sina fäder på landet hade gjort när de blev gamla och gården fortsatte att försörja dem. De behövde pension i form av kontanter. Men bönderna som var politisk starkast på den tiden protesterade: skall industrifolket ha pension så skall vi också ha det!

Lagen om pension 1913 bröt därför med det utländska mönstret av pension till industriarbetare men inte till jordbruksbefolkningen. Den svenska pensionen gavs till alla, och kallades folkpension.

Den svenska staten lärde sig alltså tidigt att betala även till de medborgare som inte behövde pengar. Det blev en väldigt dyr princip när välfärdstaten senare åtog sig att hjälpa oss i livets alla skeden. Föga affärsmässig, säger industrimannen. Jättefint och jämlikt, säger politikern. Det är ju "generell välfärdspolitik". Ingvar Carlsson och Bengt Westerberg eggas än idag till stor retorik av denna tanke från 1913.

Nästa steg kom 1916 och gällde de farliga nya arbetsplatserna i industrin. Vid olycksfall i arbetet skulle ett belopp utfalla som motsvarade 67 procent av den skadades dagliga arbetsförtjänst. Den skadade verkmästaren skulle få mer än den skadade arbetaren. Här avvisade man tanken på ett grundskydd lika för alla.

Staten lärde sig alltså som något självklart att betala mer till medelklassen än till arbetarklassen. När principen utvidgades till andra områden visade den sig bli mycket dyr. Medelklassen växte och arbetarklassen minskade. Föga affärsmässigt av staten, kan man tycka, och dessutom i konflikt med idén att staten skall behandla alla lika. Jättefint, tyckte riksdagen, vi skall ha precis en sån där "inkomstbortfallskompensationsprincip" när folk förlorar jobbet, eller blir sjuka, eller "drabbas" som det heter. Debattpoeten Göran Greider skriver än i denna dag skönskrift till tanken från 1916.

Redan på 1910-talet var alltså de två grundläggande principerna för den svenska sociallagstiftningen klara: generell välfärdspolitik och inkomstbortfallskompensation. I båda dessa fall var liberalerna de tongivande, inte socialdemokraterna, vilket barnen felaktigt får lära sig i skolan och vi alla får höra i tv och radio.

De två principerna har tillämpats konsekvent och i stor politisk enighet i riket under resten av 1900-talet: på alla tänkbara områden och med generösa förmånsnivåer. Gör man så tar pengarna slut. Finansdepartementet beräknar nu att vi kan fortsätta att låna om vi får en genomsnittlig tillväxt i ekonomin på tre eller fyra procent. Anne Wibble tycks ha glömt att Sverige är konstruerat så att det blir överhettning och strejker och flaskhalsar och inflation redan när tillväxten uthålligt når två procent.

Principerna om generell välfärdspolitik och om statlig kompensation vid förlust av inkomst har legat fasta under regeringen Bildt. De kommer att ligga lika fasta i en eventuell regering Carlsson.

De båda principerna om generell välfärd och kompensation för inkomstbortfall kan nog också komma att ingå i instruktionen när vår demokrati blir tillfälligt upphävd, och en framtida ämbetsmannaregering reder ut landets finanser på IMF:s och EU:s villkor att drastiskt sänka alla förmånsnivåer.

Vi sitter uppenbarligen hårt fast i 1910-talets idéer. Men jag är optimist och tror att principerna från 1913 och 1916 kommer att ersättas av nya och bättre på 2000-talet. Vi skall fortsätta vår modernisering.

© 1994 Dagens Nyheter. Denna text är skyddad av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden. Reprinted by permission.