Dagens Nyheter, January 7, 1994
Hans L Zetterberg
Innanför eller utanför EU
Innanför eller utanför, var skall du stå en gång?
Orden verkar så ödesdigra när de dyker upp i en EU-debatt. Det tar en stund innan jag minns varifrån de kommer. Jo, från en sång jag sjöng som tonåring när jag var en religiös sökare.
Den gången gällde det innanför eller utanför Guds rike. Så småningom trodde jag mig förstå att Guds rike inte handlade om regler mot snus och alkohol och annan puritanism. Det handlade om att utveckla sig själv genom att utveckla andra. Då skulle vi alla bli fullkomliga, mer lika Gud. Ingen är ju en ö för sig själv. Att vara innanför eller utanför denna skapelseprocess var den stora frågan.
I den timliga världen, i vår grymma, blodiga och ofullkomliga världsdel, är Europeiska Unionen den mest angelägna skapelseprocessen. Att delta i den ger Sverige en meningsfull framtid. Visst är EU idag en mycket ofullbordad symfoni av nationer. Samspelet gnisslar och delar av Europa är ännu utanför. Det ofullbordade i EU gör faktiskt medlemskapet mer utmanande och angeläget. Därför skall jag rösta för inträde i EU. Vårt land är inte och kan inte vara en isolerad ö.
Det var lättare att vara en internationellt sinnad svensk på Palmes tid. Våra internationella engagemang gick då i den tredje världens namn. Palme distanserade sig själv och Sverige från de gamla europeiska kolonialmakterna. På 60- och 70-talet var detta en poäng i tredje världen. U-länderna kunde i Sverige få en genuin vän från den rika världen, en vän utan kolonial belastning. Vi engagerade oss med stor u-hjälp och hade bussiga diplomater som tog sig an u-ländernas sak. Samtidigt, det måste medges, kunde vi känna oss en smula överlägsna och goda. På Palmes tid påverkade inte våra internationella engagemang våra egna förhållanden särskilt mycket. Vi kunde fortsätta att vara ett örike med egen samhällsmodell.
På Bildts tid är det annorlunda. Nu skall vårt internationella engagemang också gälla Europas kulturländer. Här är vi kusinerna från landet i norr: inte fattiga, men perifera. När vi besökt de traditionsrika, kosmopolitiska kulturstäderna på kontinenten har vi svenskar så mycket färskt bondeblod i ådrorna att vi ofta känner oss underlägsna. Vi har dessutom blivit sämre i både tyska och franska. Vi har retat oss på att danskarna säger att Asien börjar i Malmö, men har haft svårt att värja oss mot de gemytliga retstickorna. Och vi kan inte glömma att vi var lyckosamt neutrala i århundradets europeiska krig, men också pinsamt neutrala i kampen mot nazismen. Bildt-periodens engagemang i Europa ger upphov till mycket mer komplicerade känslor än Palme-tidens engagemang i tredje världen.
EU:s politik mot tredje världen överensstämmer dock väl med vår egen. Det är inte fråga om att byta ett engagemang för tredje världen mot ett engagemang för Europa. Det är fråga om att bredda vårt engagemang så att det innefattar också ett ansvar för att Europas historia blir bättre än den varit.
När debatten gäller EU:s regler och byråkrati säger svenskarna nej tack enligt samstämmiga opinionsundersökningar. Men frågar vi som Demoskop gjorde i december 1993 "Vad tror du i längden är bäst för Sverige -- att vara innanför eller utanför EG?" då svarar lika många innanför som utanför (39 mot 40 procent). Var femte (20%) svarar "vet ej" och de är till sin bakgrund och värderingar mest lika de som svarar "utanför".
Vi lever i en stressad tillvaro och väljare bestämmer sig först när de behöver, dvs när folkomröstningen om EU är förestående. En kampanj i vår på fyra veckor räcker. En vecka att sopa undan en del missförstånd när avtalet väl föreligger, en vecka att beskriva uppgiften och glädjeämnena som väntar när vi är innanför, en vecka att beskriva vårt öde om vi hamnar utanför, och en vecka att övervinna vår tvekan och ta ställning.
En annan sång jag minns från tonårens väckelsemöten skrevs av Nils Bolander 1945. (Jag byter ett av hans ord mot EU):
Varför står du och gläntar
Tveksamt på EU:s port?
Här ligger verket och väntar,
Saligt och svindlande stort.Hjälte blir aldrig den ljumme.
Frälst blir aldrig en lat.
Segrar gör aldrig den stumme.
Sjung och brinn, kamrat!Så lät det förr i världen när folket och folkrörelserna engagerade sig. Något att begrunda, inte minst för Ingvar Carlsson och Mona Sahlin.
© 1994 Dagens Nyheter. Denna text är skyddad av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden. Reprinted by permission.