Hans L Zetterberg
Rätt budord på rätt plats
Om en modern Moses skulle stiga ned från berget med de budord som gäller skulle han idag behöva tre tavlor, en med regler för det civila samhället, en för staten och dess politiker och ämbetsmän, och en för näringslivet. Hans gamla tavla med tio Guds bud skulle inte vara förlegad: de gamla buden skulle återfinnas i reglerna för det civila samhället. De är grundläggande för den uppfostran som krävs innan man kan bli en person i staten eller en person i affärer. De andra två tavlorna skulle innehåll de budord som Platon gav till sin tids väktare och handelsmän. Platons budord har uppdaterats i Jane Jacobs insiktsfulla bok "Systems of Survival" (Random House, 1992). Liksom förebilden är den skriven i dialogform.
Ungefär så här står det på de tre tavlorna:
CIVILSAMHÄLLET
Ta ansvar för de dina
Var sällskaplig
Utveckla dig själv, utveckla andra
Älska dina närmaste som dig själv
Hedra dina föräldrar
Ljug inte
Stjäl inte
Döda inte
STATSKONSTEN
Använd maktmedel effektivt
Upprätthåll disciplin
Respektera beslutsordningen
Var lojal, utveckla andras lojalitet
Gör inte affärer
Var selektiv med information
Använd frikostighet för att nå mål
Njut av pompa och ståt
Håll på din rätt och heder
Visa mod
NÄRINGSLIVET
Gör frivilliga fördelaktiga avslut
Konkurrera
Respektera kontrakt
Fly våld, använd inte våldsmedel
Samarbeta med främlingar
Var initiativrik och företagsam
Sök nyheter och uppfinningar
Investera i effektiv produktion
Var flitig
Sveriges problem på senare halvan av 1900-talet är att vi blandat samman stat, marknad och civilsamhälle. Vi har inte förstått att samhället är en pall med dessa tre ben, att alla tre behövs för att pallen skall vara i balans, och att inget ben på en trebent pall kan vara viktigare än något annat.
Vi lät staten ta över alltför mycket av civilsamhällets fostrande och vårdande uppgifter och kallade resultatet en välfärdsstat. Vi lät också statens tvångsmakt styra marknaden genom regler, skattesatser, och en del direkta affärsbeslut. Jordbrukets, bostädernas, och elproduktionens marknader är förstörda av statens tvångsingrepp.
Nu försöker staten genom privatiseringar ge tillbaka några av sina bolag till marknaden. Samtidigt socialiserar kommunerna (framför allt de moderatstyrda) som aldrig förr genom att bilda hundratals kommunalägda bolag. Marknadens språk tränger in i förvaltningarna: tjänstemän inom myndigheter talar om varandra som beställare och utförare.
Där marknadens språk passar skall verksamheten förvisso vara ett företag med privata ägare. Där det inte passar skall den vara en förvaltning. Och alla skall veta att marknadsspråket inte passar överallt, lika litet som statens maktspråk passar överallt.
Myndigheter skall inte konkurrera. Politiker skall inte göra affärer. (När de gör affärer kallas det att ta mutor.) Politiker skall däremot med oväld se till att andra kan göra affärer och konkurrera. Det behövs lagstiftning för att marknader skall fungera och för att kontrakt skall tolkas rätt. Det behövs speciella myndigheter för att valutan skall behålla sitt värde.
SAF:s förbund har nog aldrig förstått att politiken måste ha sina egna budord och att de är drastiskt annorlunda än affärslivets. LO:s fackförbund har nog aldrig accepterat att affärsverksamhet lyder under drastiskt annorlunda bud än offentlig förvaltning. Idag är affärsmän missnöjda med den borgerliga regeringen och talar minst lika föraktfullt om "politiker" som de gjorde på den förra regeringens tid. Den nuvarande borgerliga statsrådsberedningen förstår inte affärsmännen mycket bättre än den socialdemokratiska gjorde. Och civilsamhället försummas tyvärr av alla.
Pehr G Gyllenhammar är en av de få svenskar som suveränt behärskar både politikens och affärslivets moraliska syndrom och deras sammanblandning. Nu säger man fy till hans uppgörelse om Renault och Volvo från politikerhåll utifrån politisk moral och fy från affärshåll enligt affärsmoral och ibland hänvisar kritiska affärsmännen också till budord för statskonst och ibland hänvisar kritiska politiker också till budord för affärsliv. Gyllenhammars livsverk kan gå i stöpet på den svenska oförmågan att hantera två tavlor med olika budord på samma möte.
Sverige är, liksom Frankrike, ett sammanblandningssamhälle. Vi behöver en Moses som placerar rätt budord på rätt plats.
© 1993 Dagens Nyheter. Denna text är skyddad av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden. Reprinted by permission.