Hans L Zetterberg
Europa kan inte ta efter USA:s invandringspolitik
På 1800-talet var USA den liberala ideologins land framför andra. Här hade man gjort revolt mot europeisk traditionalism och hierarki och proklamerat att alla människor är lika. Frihetsgudinnan kom på plats 1886 och hälsade invandrarna från den gamla världen med Emma Lazarus ljuvliga ord:.
"Give me your tired, your poor,
Your huddled masses yearning to breathe free,
The wretched refuse of your teeming shore.
Send these, the homeless, tempest-tossed, to me;
I lift my lamp beside the golden door."
USA:s liberala invandringshistoria är inte något Europa kan ta efter. Den är oupplösligt förenad med indianernas förlust av sin kontinent. Philip Henry Sheridans ord vid Fort Cobb från 1869 blev bevingade: "De enda goda indianer jag nånsin sett var döda indianer". Om asiater invaderade Europa och hade ett framgångsrikt program för människoutrotning under mottot "en god europé är en död europé" så skulle Europa därefter kunna bli ett liberalt invandrarterritorium för olika asiatiska nationaliteter.
Men nu finns Europas olika etniska grupper kvar och de är historiskt förankrade inom geografiska områden. De kan aldrig integreras i en snabb smältdegel av amerikansk typ. Endast långsamt kommer de att ta upp en begränsad andel utomstående och låta sina kulturarv sammanflätas. En smula hjälp kan denna process få av de all-europeiska medierna och de all-europeiska institutionerna och projekten. Men dessa går sällan på djupet och rör sällan hjärtan och njurar. I Europa tycks nationerna börja svikta när andelen invandrare och invandrarbarn uppgår till tio à femton procent av befolkningen. Med en befolkning på 76 miljoner kunde USA år 1900 hålla 10.3 milj utlandsfödda och 15.6 milj barn till utlandsfödda. Det ger en sammanlagd andel under assimilation av 34 procent.
Sådana höga tal kunde inte bibehållas. Immigranter från Syd- och Östeuropa gled inte in i den gamla gemenskapen lika lätt. Detta fenomen oroade också de liberala politikerna; de ville inte ha tillbaka den gamla världens auktoritära värderingar via inflyttning. De var dåligt informerade. I invandrarstudiernas klassiska arbete, The Polish Peasant in Europe and America (1918-20), visade W. I. Thomas och F. Znaniecki hur de polska bönderna i USA förvisso bildade en egen etnisk subkultur som var annorlunda än den etablerat amerikanska. Men den var också mycket annorlunda än den polska de lämnat, bl a mindre patriarkalisk.
Efter första världskriget förlorade de amerikanska invandringslagarna sin prägel av liberalism och blev konservativa. Kvoter infördes 1924 som skar ned invandringen från en spontan ström av över en million personer om året till en kontrollerad invandring av först 358.000, och slutligen 154.000 personer per år. Lagen favoriserade europeisk invandring framför asiatisk, afrikansk och latinamerikansk. Inom den europeiska kvoten prioriterades väst- och nordeuropéer framför syd- och östeuropéer. Ett tag ville man i akt och mening hålla befolkningens etniska sammansättning sådan den (enligt ganska tvivelaktig forskning) varit år 1890. Motiven var dels rasbiologiska, dels kulturella.
Rasmotivet för restriktioner för invandringen har förlorat sin bärkraft, inte för att skillnader mellan raser saknas -- de finns i vetenskapen även om massmedierna inte vill skriva om dem -- utan därför att de individuella variationerna inom varje ras är så stora att raskriteriet för beslut om en individ skall få komma in i ett land eller ej leder till ofantliga orättvisor. De kulturella motiven har däremot överlevt i debatten som en rätt för varje samhälle att behålla sin särart. Det är en rättighet som medfört att många länder framgångsrikt motstår ett massutnyttjande av rätten att bosätta sig var man vill.
I Amerika favoriseras alltså sedan första världskriget en invandring från länder som påverkats av idéarvet från de engelska och franska revolutionerna och därför lättare accepterar också den amerikanska revolutionens idéarv, frihetens höga visa. Den nu gällande lagen, införd 1990 under president Bush, sätter kvoten till 700.000 per år -- 0.3 procent av befolkningen -- plus öppningar för flyktingar som bestäms från år till år. Lagen ändrade inte den konservativa grundinställningen att immigration tillåts i den mån den inte hotar USA:s etablerade särart.
Trots sämre förutsättningar för immigration har idag flera europeiska länder, däribland England, Frankrike, och Sverige, större andel invandrare och invandrarbarn än det traditionellt stora invandrarlandet USA. I Sverige är andelen över 12 procent av befolkningen. Det ligger inget märkvärdigt eller omoraliskt i att opinion och invandrarpolitik då svänger i konservativ riktning.
© 1993 Dagens Nyheter. Denna text är skyddad av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden. Reprinted by permission.