Hans L Zetterberg
Den viktigaste gemenskapen
Det är en utbredd föreställning bland konservativa att familjen grundlägger samhället och att sedan tillkommer religion, politisk ordning, ekonomi et cetera. Men det är, så vitt vi vet från historien och samhällskunskapen, en vanföreställning.
Det går inte att generalisera samhällets historia utifrån den enskilda människans livsbana. Att familjen vanligen är först på plan att möta och ta hand om nyfödda barn innebär inte nödvändigtvis att familjen är den första och fundamentala institutionen när ett samhälle formeras. De civilisationer som lämnat oss de äldsta spåren visar alla upp familjestrukturer som förutsätter att ekonomiska, politiska och religiösa institutioner redan är på plats.
Idag medger alla att familjen är försvagad. Cirka 30 procent av landets 18-åringar har varit med om att föräldrarnas äktenskap eller samboende upphört. I den offentliga debatten är det numera mer meningsfullt att tala om betydelsen av små gemenskaper av alla de slag, "den lilla världen", än att fastna i en diskussion som enbart gäller familjen.
Men familjen förblir den viktigaste av alla den lilla världens gemenskaper. De konservativa har faktiskt rätt i tron på familjen som en allmängiltig och i sin grundkonstruktion robust byggsten i samhället. Även familjens ultraradikala motståndare brukar omedvetet instämma i denna tro. Låt mig förklara.
De centrala normerna i familjens konstruktion är de två incestförbuden. Det ena förbjuder sexuella relationer mellan bröder och systrar och det andra mellan föräldrar och barn. Få eller inga sociala normer överträffar dem i styrka och allmängiltighet. Sociologer och antropologer har sökt förklaringen.
Om syskon tilläts sexuella relationer med varandra skulle rivalitet uppstå mellan bröder och mellan systrar. Särskilt gäller detta om könsfördelningen mellan barnen är ojämn, till exempel om det finns två bröder och en syster i familjen. Eftersom man inte kan förutsäga fördelningen mellan flickor och pojkar i en barnskara kan man inte hitta på någon allmän regel som förhindrar att svartsjuka förstör syskonsolidariteten. Om det blir barn i en relation mellan bror och syster är brodern inte bara barnets far utan också dess morbror och systern är inte bara barnets mor utan också dess faster. Konventionella släktrelationer som lär oss att bete oss olika mot far och morbror och mot mor och faster blir då omöjliga.
Om sexuella relationer mellan föräldrar och barn vore tillåtna skulle sexuell rivalitet mellan mor och dotter och mellan far och son uppmuntras och familjesolidariteten skulle lida. De barn som föds i sådana förhållanden skulle riva upp alla normala relationer. En son i en union mellan fader och dotter skulle bli bror till sin mor och son till sin syster, en styvson till sin farmor, och en sonson till sin far. Förvirringen inom familjen och mellan generationer skulle bli total och omöjliggöra att man byggde samhället på släktkänsla och organiserade någon del av det som en serie släktrelationer i vilka man tar ansvar för varandra enligt sin plats i släktkedjan.
Woody Allen, som älskare till sin ex-hustru Mia Farrows adopterade dotter, har ställt till det värre för sig i verkligheten än i sina filmer.
De två incestförbuden upprätthålls också i vårt land i vår tid. Deras påtagliga närvaro i debatten visar att vi har en långt mindre individualistisk syn på familjelivet än vi tror. Incestförbuden är inte bara uttryck för humanitet mot barn och ungdomar, de är familjekollektivets och familjesolidaritetens yttersta och starkaste försvarare.
Var gång jag hör företrädare för en radikal kvinnorörelse ta i så hårt de bara orkar mot incest tänker jag: så skönt att också de försvarar familjens integritet.
© 1993 Dagens Nyheter. Denna text är skyddad av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden. Reprinted by permission.